En vacker vårdag (ja – det har funnits enstaka sådana i år) deltog jag i en konferens. Ni vet hur det är. Under pauserna sitter folk i solen småpratar om allt möjligt skit. Så gjorde jag också med en annan ungersk veterinär.

Plötsligt dyker en ung kille upp och börjar konversera med oss. Det visar sig att han är utbildad journalist och bevakar frågor om djurhållning och livsmedelssäkerhet (något som konferensen egentligen handlade om) åt en stor livsmedelshandelskedja.

Mycket trevligt att även andra än nördar är med på sådana här tillställningar – tänkte jag.

Det tog bara några minuter innan vi fick frågan:

”Hur känns det att bli diskriminerad?”

Vid det laget skrattade vi till, höjde våra ölglas och sade att det vi inte känner igen oss i beskrivningen. Stämningen var mycket avslappnad och vänskaplig.

Det som följde var en lång harang utläggningar om hur nio av tio invandrade akademiker…