Mötet mellan president Obama och Påve Franciskus förra veckan varade drygt 50 minuter. Kanske hade de två ledarna lite olika målsättningar. För Obama är det säkert en PR-vinst att synas på leende bilder med påven, inte minst med tanke på en del katolska väljare som är skeptiska till honom genom sjukvårdsreformen som tvingar katolska institutioner till åtgärder när det gäller att tillhandahålla preventivmedel och abort som man ser som inskränkningar i religionsfriheten. Påven undvek att gå in på denna fråga, men framförde ändå på ett fint sätt sin ståndpunkt genom att som gåva ge president Obama ett exemplar av sin rundskrivelse Evangeliets Glädje (Evangelii Gaudium). Obama svarade att han skall läsa den i Ovala rummet i stunder då han känner sig djupt frustrerad i hopp om att det kan ge honom styrka och lugn.

I Evangelii Gaudium talas mycket om social och ekonomisk rättvisa och att kyrkan måste stå på de fattigas sida, men det sägs också: “it is not ‘progressive’ to try to resolve problems by eliminating a human life.” Angående abort sägs: “the church cannot be expected to change her position.”

Ett ämne som kom upp var frågan om flyktingar och asyl. Europa har sitt Lampedusa som påven besökt, USA har ett liknande problem vid gränsen mot Mexiko där många illegala flyktingar försöker ta sig in. Nyligen firade en delegation av USA´s biskopar en mässa där till minne av offer som dött då de försökt ta sig över gränsen.

Obama inbjöd påven att besöka Vita huset. I samband med Katolska kyrkans World Meeting of Families i Philadelphia år 2015 vill lokala myndigheter väldigt gärna att påven skall komma till USA, men inget beslut är ännu fattat om detta.

Läs mera: John L Allens krönika i Boston Globe: Obama, Pope Francis both win in summit meeting

Om Evangelii Gaudium: Det är ett viktigt dokument som anger den nuvarande påvens syn på evangeliet och dess tillämpning i levande livet och hur det sprids. Påven tog nyligen upp denna encyklika i ett tal till departementen i Vatikanen och anbefallde den till begrundan och efterlevelse.

Evangelii Gaudium, inofficiell svensk översättning av de tre första paragraferna av diakon G Fäldt här:

1. Evangeliets glädje uppfyller hjärtat och livet i alla som möter Jesus. De som tar emot hans frälsande inbjudan blir fria från synden, sorgsamheten, den inre tomheten och ensligheten. Med Kristus föds glädjen ständigt på nytt. I denna Uppmaning vill jag uppmuntra de kristtrogna att öppna ett nytt glädjefyllt kapitel i spridandet av evangeliet och samtidigt ange riktningen för Kyrkans resa under de kommande åren.

2. En glädje som alltid är ny och som vi delar med honom och varandra.
Den stora faran i vår värld av i dag, som är så genomsyrad av konsumtionsbegär, är den sorg och den oro som föds i ett både självbelåtet och girigt hjärta som med ett avtrubbat samvete febrilt jagar efter ytliga nöjen. Så fort vårt inre liv trasslar in sig i oro för egen vinning finns inte längre plats för de andra och inget rum för de fattiga. Guds röst hörs inte längre och man känner inte längre av glädjen i hans lugna kärlek och längtan att få göra det goda tonar bort. Det är en verklig fara också för troende. Många råkar ut för det och blir griniga, argsinta och apatiska. Det är inte så man kan leva ett fullkomnat och värdigt liv. Det är inte det Gud vill med oss och det är inte heller Andens liv som har sin källa i den uppståndne Kristus och i hans hjärta.

3. Jag inbjuder alla kristna var de än befinner sig i detta ögonblick att återigen möta Jesus Kristus personligen eller att åtminstone öppna sig för Hans vilja att möta dem. Jag ber er all att utan undantag göra detta varje dag. Ingen får tänka att denna inbjudan inte skulle gälla honom eller henne, eftersom ”ingen är utesluten från den glädje Herren ger”. Herren gör inte dem besvikna som tar denna risk. Så snart vi går Jesus till mötes inser vi omedelbart att han redan väntar på oss med öppna armar. Ögonblicket har kommit då vi får säga ”Herre, jag har gått med på att vilseledas, på tusen sätt har jag undvikit din kärlek, ändå står jag här igen och vill förnya mitt förbund med dig. Jag behöver dig. Rädda mig igen, Herre, inneslut mig i din förlösande omfamning på nytt”. Det känns så fint att få komma tillbaka till honom varje gång man gått vilse! Jag vill säga det igen: Gud tröttnar aldrig på att förlåta oss. Det är vi som tröttnar och slutar söka hans barmhärtighet. Kristus som uppmanat oss att förlåta varandra ”sjuttio gånger sju gånger” (Matt 18:22) har gett oss ett exempel eftersom han har förlåtit oss sjuttio gånger sju gånger. Upprepade gånger har han burit oss på sina axlar. Ingen kan ta ifrån oss den värdighet han har gett oss som gåva i sin gränslösa och aldrig sviktande kärlek.

Med en ömhet som aldrig kan göra oss besvikna men som alltid kan fylla oss med glädje igen gör han det möjligt för oss att lyfta huvudet och börja om. Vi ska aldrig fly bort från Jesu uppståndelse, vi ska aldrig ge upp vad som än händer. Må ingenting annat än hans liv som manar oss att vandra vidare vara vår inspiration.

[Hela dokumentet på engelska här]