God Jul önskar jag alla mina läsare. Det är julaftons morgon. Sista avsnittet av julkaledern har just sänts, och Jesusbarnet fick vara med på ett hörn då pappan i familjen på Greveholm lade honom i julkrubban.
Om jag annars skall försöka tolka stämningarna denna jul, så är det en slags hektisk strävan att frigöra julen från det kristna. Åtskilliga artiklar har jag läst om det vi alla redan vet, att julen har andra rötter också än att fira Kristi födelse.
Roland P Martinsson har också noterat det, önskar alla nyateister god jul och twittrar från Texas:
”I dag är det rena julafton för nyateisterna. Alla dessa tweets om hur korkad julen är… Well, Merry Christmas to you too!”
Björn Wiman, kulturchef på DN har också uppfattat läget. Han noterar att SVT´s julkalender ofta får agera åskledare för årets uppdämda aggressioner och ger en historisk återblick. I år handlade det om nyandligheten. Nästa år, konstaterar han kommer den gamla serien om stenåldersfamiljen Hedenhös att vara modell för julkalendern. Serien som byggde på anslående anakronismer, ur-lympiska spelen, man åkte till rymden med det nyuppfunna bränslet ur-an. Nu skall man uppfinna julen på nytt. Wiman skriver:
”Hur många ordlekar av denna sort det går att utvinna från julen återstår att se… man kan bara föreställa sig reaktionerna när en familj hedningar uppfinner julen 1500 år före Kristi födelse. Kan bli en riktig ur-laddning. God jul!”
Egentligen ingenting märkligt med att julseder har äldre och andra ursprung än Kristi födelse. När Europa kristnades togs många seder och bruk över och kristnades. Det nya är det nervösa, för att ta till en klyscha nästan lite kristofobiska, i att visa att man visst kan fira Jul och ha lika trevligt och glatt ändå utan Jesus. Kalla det vinterfest eller vad som helst.
Även Svenska kyrkan, Stockholms stift verkar ha tolkat stämningen, och i sin i övrigt fina annonserig för julen där människovärde, fred på jorden, rättvisa och mångfald framhävs, lyser Jesus med sin frånvaro. Tro, inte på Jesus utan på människors lika värde framhävs, hopp om att krigen skall slut, glädje över mångfalden framhävs. Allt detta mycket bra, men kärleken nämns inte, och Jesus lyser med sin frånvaro.
Nu tycker jag inte att vi kristna skall vara klagande över att samhället sekulariseras och att kristna julseder försvinner. Istället skall vi aktivt bidra genom att frambära det bästa vi har, vara vittnen och hålla trons låga brinnande. Låt oss själva fira jul i kristen anda och peka på barnet i krubban. Förhopningsvis kan det innebära en större fokusering på det väsentliga i julen, evangeliets budskap, vänskap och gemenskap, att hjälpa de fattiga och att julens budskap inte drunknar i den kommersiella exploateringen, jagandet efter klappar och det ångestfyllda kravet att reparera allt det man tidigare missat i våra trassliga relationer till varandra.
För jag är övertygad om att barnet i krubban gör skillnad. Världens frälsare är född, utan honom vore det inte sig likt.
Påve Benedikt, biskop av Rom skriver i en kolumn i Financial Times:
“While Christmas is undoubtedly a time of great joy, it is also an occasion for deep reflection, even an examination of conscience, ‘Render unto Caesar what belongs to Caesar and to God what belongs to God’, was the response of Jesus when asked about paying taxes. Jesus’ answer deftly moves the argument to a higher plane, gently cautioning against both the politicization of religion and the deification of temporal power, along with the relentless pursuit of wealth.
It is in the Gospel that Christians find inspiration for their daily lives and their involvement in worldly affairs – be it in the Houses of Parliament or in the stock exchange, Christians should not shun the world, they should engage with it, but their involvement in politics and economics should transcend every form of ideology.”
Själv har jag som julläsning tredje delen av påve Benedikts bok om Jesus, som handlar om Jesus födelse och barnaåren.
Ur Jesaja kap 9:
Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid skörden, som man jublar när bytet fördelas.
Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades. Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.
Bengts Blogg 