Påve Franciskus första dag

popenew1

Det har varit mycket uppmärksamhet på Katolska kyrkan påve Franciskus sista veckan. Den nye påven som installeras vid en mässa den 19 mars har redan hunnit med en hel del.
Idag innehåller Dagen och Världen idag mycket bra och informativ läsning om påven och påvevalet. Joel Halldorf har skrivit en fin artikel i Sändaren.
Först några dementier:

  • – Påven skall inte kallas Franciskus med siffran ett efter namnet utan endast ”Franciskus”. Ordningsnummret blir aktuellt först i framtiden om det kommer fler påvar som väljer att kalla sig Franciskus.
  • – Påven har inte tagit sitt namn efter jesuiternas stora helgon spanjoren Francis Xavier, utan efter Franciskus av Assisi, Guds lille fattige.
  • – Påven är inte den förste utomeuropeiske påven. Några har sagt mig att det fanns några påvar från Nordafrika under de första århundradena, jag har inte sett någon bekräftelse på det, men på 600-talet fanns flera påvar från Syrien.

Påve Franciskus utmärker sig för sin enkelhet, det ser man tydligt också i den första mässan han medverkade i tillsammans med kardinalerna där hans liturgiska utstyrsel inte utmärker sig.

påvensförstamässa

På torsdagsmorgonen körde han från Vatikanen tvärs över stan i en Volksvagen, inte Mercedes, och utan eskort till kyrkan Maria Maggiore för att be.

Han har också hunnit med att skicka meddelande till sina landsmän i Argentina och tackat för allt stöd, men uppmanat dem för att istället för att flyga till Rom och vara med på installationsmässan den 19 mars vara med honom i anden på hemmaplan och ge pengarna till de fattiga. Meddelandet har gått ut via apostoliska nuntien i Argentina Emil Paul Tscherrig (som vi i Sverige känner väl till, han var ju tidigare nuntie hos oss).

Organisation av kurian?

En intressant sak som påve Franciskus inte gjorde igår var det som är brukligt att en påve gör den första dagen efter att ha blivit vald, nämligen att bekräfta återinsättningen av alla poster i kurian. Dessa nollställs normalt när en sedevacante-period börjar, och vanligt är att den nye påven bekräftar att tidigare innehavare av posterna återinsätts. Så skedde inte igår. Man kan undra om det har att göra med att påven vill ta itu med de administrativa problemen redan från början och tar tid på sig. Kanske får vi se ommöbleringar. Påven har fått ta över de tre kardinalernas rapport om Vatileaks. Kardinal Schönborn sade vid en presskonferens i Rom att det är angeläget med en uppstädning inom kurian och att påve Franciskus kommer att lyckas med det.
 

Hur är det med talet om Bergoglio och juntan i Argentina?

En sak som diskuterats är hur Bergoglio agerade under juntatiden i Argentina  och kriget 1976-1962. Bergoglio var då ledare för Jesuitorden i Argentina och juntan förtryckte oppositionen brutalt under kyrkans tystnad, trots att även biskopar och präster fanns bland dem som mördades. Själv förnekar han anklagelserna och hävdar att han agerade i bakgrunden för att rädda liv. Läs mera här och här. När det gäller kidnappningen av två jesuitpräster som Bergoglio genom sin passivitet anklagas för att ha bidragit till, så verkar det klarlagt att de anklagelserna är grundlösa. Jesuitprästen Philip Geister twittrar att Franz Jalic, en av de kidnappade som påståtts ha uteslutits ur Jesuitorden inte alls uteslöts. I själva verket är han medlem i samma provins som Geister.

Nobels fredspristagare Adolfo Pérez Esquivel säger till BBC News att Bergoglio inget hade med juntan att göra. Jag har dock talat med vissa som led under juntans förtryck som anklagar honom för feghet och att han inte gjorde tillräckligt mycket för att försvara de mänskliga rättigheterna. Diskussionen liknar lite den som varit kring Pius XII och Andra världskriget där meningarna går isär huruvida han borde ha, kunde ha gjort mer, eller om hans tysta strategi var nödvändig för att rädda så många som möjligt.

Läs också i Buenos Aires Herald: What´s all this about a peronist pontiff?

 

Påven och Karismatiska förnyelsen

På ICCRS hemsida läser vi att kardinal Bergoglio gav stöd åt Karismatiska förnyelsen i Argentina.

 

påven checkar ut

påven checkar ut

Till sist denna underbara bild där påven checkar ut från sitt hotell där han bodde innan konklaven. På väg tillbaka till Vatikanen på torsdagmorgonen bad påven att man skulle köra via  Domus Paulus VI så att han själv kunde hämta sina saker checka ut och betala räkningen.

 

Läs också Robert Moynihans text om påvens första dag.

 

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt | 2 kommentarer

Franciskus I

Det är bara 2 veckor sedan Benedikt XVI avgick, men det har känts som en evighet. Glädjen är stor när nu en ny påve är utsedd. Jorge Bergoglio, ärkebiskop i Buenos Aires, var inte en tippad kandidat denna gång, men han fick näst mest röster efter Joseph Ratzinger i förra konklaven 2005.

PopeFrancis

Redan från sitt första framträdande igår kväll gjorde han ett sympatiskt intryck med sin enkla stil, sitt leende och att han vände sig till folket och bad om deras tysta välsignelse i bön innan han gav sin påvliga välsignelse.

Hans första ord till folket på Petersplatsen:

”Godkväll! Ni vet att det var konklavens uppgift att förse Rom med en biskop. Det verkar som om mina bröder kardinalerna har begett sig till världens ände för att hämta honom. Jag vill tacka er för ert välkomnande. Romare, tack!”

Notera att han först vänder sig till folket i Rom vars biskop han är. Sedan ledde han alla i bön för sin föregångare Benedikt XVI och fortsatte:

”Och låt oss nu börja arbeta tillsammans, vandra tillsammans i Roms kyrka. Låt oss gå broderskapets och tillitens väg…”

Innan han gav sin Urbi et orbi välsignelse sade han:

”Nu skall jag välsigna er, men först vill jag be er om en sak, era böner och att välsigna mig som er biskop. Låt oss be tyst, era böner för mig.

[han böjer sig, en studnds bön i tystnad]

Därefter sade han

”Jag skall nu välsigna er alla och hela världen – alla män och kvinnor av god vilja.”

[han ger välsignelsen] Sedan:

”Jag lämnar er nu. God natt och sov gott.”

Hela hans uppträdande genomsyras av att han framhäver påveämbetets tjänande funktion, kollegialiteten och Guds folk som gemenskap. Först fokuserar han på att han är biskop av Rom och vänder sig till folket och ber om dess stöd. Gemensamt skall man vandra och tjäna världskyrkan så som förväntas av biskopen av Rom.

Jorge Bergoglio föddes den 17 december 1936 i Buenos Aires i Argentina, som ett av 5 barn till en italiensk immigrant som arbetade vid järnvägen. När han bestämt sig för att bli präst anslöt han sig till Jesuitorden.

Han anses vara intellektuell efter sina omfattande studier, men har samtidigt namn om sig att vara en mycket ödmjuk människa, som lever ett enkelt liv, vilket t.ex. tog sig uttryck i att han som kardinal flyttade ut från ärkebiskopspalatset till en vanlig lägenhet, där han lagar sin egen mat, och han föredrar att ta bussen framför att åka bil med egen chaufför. Han har engagerat sig mycket i sociala frågor, vilka har varit mycket brännande i Latinamerika under lång tid, och där han tar de fattigas parti. Läs mera på Stockholms katolska stifts hemsida.

Hans enkla liv och att han tar de fattigas parti passar ju bra med det namn han tagit som påve efter Franciskus av Assisi. Eftersom han är jesuit kunde man annars tänka att namnet syftar på helgonet Francisko Xavier, spanjor och en av de första jesuiterna. Men det är alltså Franciskus av Assisi som inspirerat till namnet.

Mera om den nye påven:

3 keys to påpe Francis

John Allen porträtterar

Marcus Birro, krönika i Expressen

Ett profetiskt val – Intervju med Pär-Anders Feltenheim, katolsk präst

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , | 7 kommentarer

Konklaven: SVT nyheter exklusiv intervju i Katolska domkyrkan

Ígår kväll gjorde SVT nyheter en exklusiv intervju i Katolska domkyrkan. Medverkande var biskopsvikare p Fredrik Emanuelson OMI, sr Madeleine Fredell OP, ledare för dominikansystrarna, Nasif Kasarji, förbundsordförande SUK samt SVT nyheters kommentator Bo Inge Andersson. Programmet är utformat som ett samtal varvat med reportageinslag och fakta.

I nedanstående video (klicka på bilden) som finns på SVT nyheters hemsida börjar intervjun 18.36 in i programmet. Det är del i en längre direktsändning från igår där ni i början ser bilder från Petersplatsen i Rom.

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , | Lämna en kommentar

Vad händer i Vatikanen? Vi fortsätter att undersöka källorna till mediauppgifterna om Vatileaks.

Blixt träffar Peterskyrkan 11 febr 2013, c:a 6 tim och 20 min efter att Benedikt XVI tillkännagivit att han avgår som påve

Blixt träffar Peterskyrkan 11 febr 2013, c:a 6 tim och 20 min efter att Benedikt XVI tillkännagivit att han avgår som påve

Medan kardinalerna förbereder sig för konklaven fortsätter jag att läsa Robert Moynihans rapporter om Vatileaks och de tre kardinalernas hemliga rapport till Benedikt XVI. Moynihan är journalist och Vatikankännare, grundare av Inside the Vatican och stationerad i Rom.

Jag konstaterar inledningsvis att prof i religionshistoria vid Stockholms Universitet Christer Hedin i en intervju i Fokus ger ne mycket förenklad bild av Katolska kyrkan och Vatikanen.

– Ni minns de tre kardinalerna, under ordförandeskap av kard Julian Herranz och deras rapport som lades fram för Benedikt XVI 17 december. Den finns bara i ett exemplar och skall överlämnas till den nye påven. Kardinalerna har säkerligen låtit informera sig om innehållet i rapporten under de dagar de varit samlade innan konklaven.

– Ni minns artikeln i La Repubblica av Concita De Gregorio där det påstods att påven blivit chockad av vad som framkom i den hemliga rapporten vilket skulle ha bidragit till hans beslut att avgå…

– …som i sin tur byggde på en artikel i veckomagasinet Panorama av Ignazio Ingrao. Om Moynihans intervju med Ingrao här.

donariel

don Ariel S. Levi di Gualdo

– Ni minns att Moynihan nämnde en bok från 2011 av den italienske prästen don Ariel S. Levi di Gualdo som enligt uppgift också skall ha överlämnats till många funktionärer i Vatikanen, bl.a. till kardinal Julian Herranz, en av rapportförfattarna.

I sitt senaste brev, Sunday Midnight, berättar M om en intervju med don Ariel.
Boken heter på italienska E Satana si fece trino (Och satan gjorde sig treenig) Han är en 49-årig präst från Toscana, blev kristen vid 43 års ålder och har därefter studerat till präst och prästvigts i Rom. Han studerade för F Peter Gumpel S.J. som är involverad i helgonförklaringsprocessen av Pius XII.

I boken beskriver han vad han ser som de stora problem som underminerar kyrkan idag: relativism, individualism, olydnad. Han påstår också i boken att det finns ett vitt förgrenat nätverk av homosexuella präster inom kyrkan. Han menar att de präster som var involverade i regelrätt pedofili var ett ganska litet antal, men att fallen av ”psykologisk homosexualitet” involverade ett mycket större antal präster.

I intervjun med M säger Levi di Gualdo att han har erfarenheter av prästseminarier där 8 av tio är homosexuella och där de som har en ortodox katolsk grundhållning motarbetas. Det är ett sexuellt frimureri som sträcker sig in i Vatikanen, påstår han.

Moynihan förhåller sig kritiskt avvaktande till detta och konstaterar att inga namn nämns i boken, och de exempel han ger är så diffust angivna att det går inte att verifiera.

Jag citerar direkt från Moynihans text:

”…What did don Ariel have to say about all this?

Well, he told me that he had, in fact, delivered a copy of his book to Ingrao about a week before Ingrao wrote his article.

He also told me that last fall, he sent copies of his book to a number of members of the Roman Curia, including Cardinal Julian Herranz, the head of the committee of three cardinals that investigated the “Vatileaks” affair, Cardinal Jozef Tomko and Cardinal Salvatore De Giorgi, the other two cardinals on that investigating committee.

He also told me that Herranz’s secretary had responded to the gift, thanking don Ariel for the book.

When I asked his for evidence of that response, he showed me a copy of the thank you note he received. I have a photograph of it.

He also showed me copies of a number of other thank you notes he received from other Curial officials to whom he had given the book.

He also told me that he had had a face-to-face meeting in October with Cardinal Jean-Louis Tauran — the French cardinal who will announce the name of the new Pope once he is elected.

“Well,” I said, “you make some disturbing claims in your book, but in the end, where is your evidence?”

“I did prevalently an inquiry of a psychological type, based on my own experience here in Italy, and on conversations with many other priests and seminarians,” don Ariel said.

“But no one reading your book could gain any real insight into the actual membership and activity of these ‘lobbies’ that you claim exist, how important they are, what they do precisely,” I said.

“Rather than give names and statistics, I did a study of a method of operating,” don Ariel replied. “That is the more important point for me. I have experience in seminary where seven or eight out of 10 seminarians were gay, and the last two were kicked out for being too ‘orthodox’ and ‘normal.’… 

[don Ariel:] ”We need a warrior Pope, a Pope of tremendous energy and courage. Pope Benedict was a man of great orthodoxy, of great teaching, and we are all grateful to him. But for his whole life, he was a man of study. One does not become a man of government suddenly at the age of 78…

Benedict has now grown old, and he realized that he could not carry out the needed cleansing,” don Ariel continued. “I fear the cardinals will choose a compromise figure. We do not need a compromise figure, but a strong, charismatic figure who will handle the situation…

The priority, whoever is elected, must be a reform of the Roman Curia. For the past 40 years, it has become ever more autonomous from the Supreme Pontiff.”

donarielbok

 

Efter mötet med don Ariel berättar Moynihan att han tillfälligtvis möter en kvinna han inte träffat på länge, en expert på Vatikanens affärer, någon han litar på. Han beskriver deras konversation:

“Hey,” I said.

“It’s been a long time,” she said.

“Yes.” There was a slight drizzle. The air was thick with humidity, and cool.

“I’ve been disoriented since February 11,” I said.

“We all have been,” she said.

“I simply don’t know what to believe,” I said. “Did Benedict leave because of old age alone, or was he in some way forced out? And who can replace him?”

“Your question is too black and white,” she said. “You’ve left out the nuances. Benedict took the time to assess the situation. He formed the commission of the three cardinals, and they took their time, and presented their report.

“In the meantime, Benedict’s health was declining. I saw him recently, and he reminded me of how my mother, who was 90, looked about two weeks before she died.

“Last fall, he had two small strokes. These did not incapacitate him, but they worried him. He feared he might experience a more serious stroke.

So Benedict did what he does best: he went to prayer. And in deep prayer, he struggled to understand what the Lord was calling him to do, knowing also all of the problems that still remained for him to deal with. And eventually he came to clarity: his sight was going, his hearing was going, his memory was going, he was not sleeping at night, and he realized he could not give the service to the Church that the Church desperately needed.

Rather than continue to decline, he made the decision to step aside and allow a younger and stronger man, chosen with the help of the Holy Spirit, and not by his own decision, to take up the work that needs to be done.”

And these stories of a ‘gay lobby’ in the Curia?” I asked.

“Look,” she said. “It’s not just one. There are several groups. And it’s not simply about being gay. The concern is that these groups are in competition with one other. There are careers at stake. Promotions. In this environment, all types of information, including information about a person’s sexuality — even rumors or lies about a person’s sexuality — can be employed to introduce doubt about a person, or to gain an advantage. Careers can be blocked. Alliances can be formed to consolidate power. Agendas can be sabotaged — even the agenda of the Pope himself.”

“But the Pope entrusted the management of the Curia to someone he trusted, Cardinal Bertone,” I said. “How did it all go wrong?”

“That’s a long story,” she said. “Are you going to have supper? Why don’t you come over to the house for dinner? That will give us more time to talk.”

“Thanks,” I said. “Sounds wonderful.”

“It won’t be anything special,” she said. “Just some leftovers.”

“Perfect,” I said…

Alltså, vi väntar på fortsättningen…

 himmelsljus

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , | 7 kommentarer

Ultramontanistiska strömningar under Andra Vatikankonciliet.

My Journal to the CouncilJag fortsätter att läsa ur Yves Congars My Journal of the Council, dagboksanteckningar dag för dag från vardagsarbetet under Andra Vatikankonciliet 50 år senare. Congar deltog som sakkunnig teolog. Vi är framme i mars 1963, och man diskuterade schemat som skulle bli grundkonstitutionen om Kyrkan, Lumen Gentium.

Det är intressant att se hur samma motsättningar och dialektik som rådde i början på 1900-talet och som fortfarande går igen i vår tids polaritet mellan reformism och traditionalism i kyrkan också var föremål för bearbetning under konciliet.

Av texterna kan man förstå att de utrsprungliga förslag som förberetts av kurian var väldigt konservativt skrivna och innebar inte mycket till utveckling och förnyelse. Konciliefäderna tog under konciliet direkt kontroll över processen och tillsatte arbetsgrupper där texterna omarbetades.

4 mars skriver Congar:

”Above all, the worst has been avoided at the joint Commission on Tradition. There is no longer any question of sources (in the sense in which ‘they’ would like to speak of them); there is no longer any question of the material being distributed between Scripture and Tradition, as though they were two drawers, in one of which could be found what could not be found in the other. Personally, I find the current text bad; flat, superficial. I am told, however, that I ought to see what they started with, and what they have avoided!!! That had been tough going, and it took eight days.”

9 mars beskriver Congar vissa gruppers ultramontanistiska tankegångar:

”…when we came to the prologue to Chapter II, great conflict over ‘in fundamento Petri et Apostolorum’ [on the foundation of Peter and the Apostles]. The Romans wanted absolutely to distinguish expressly between the way in which Peter (the pope) is the foundation and the way in which the other Apostles are. The Romans: 1) reduce the Apostles of Ephesians 2:20 to the same status as the prophets: the reference is only to preaching. So not to the juridical function. So not very important. 2) they rule out Apocalypse 21 by saying that it is metaphorical and refers to the heavenly Jerusalem, hence not to the visible Church on earth. ‘They’ think of only ONE thing: putting the pope in everywhere, putting him above everything, seeing only him, making the entire Church consist only in him!

Publicerat i Church, Katolska kyrkan | Märkt , | 1 kommentar

Har den helige Ande varit i Rom?

peterskandenNågra kanske känner till en roliga historien om Fadern, Sonen och Anden som diskuterade semesterplaner. Anden sade att han ville åka till Rom, för där hade han aldrig varit.

Jo, visst finns Anden i Rom också. Jag är förvissad om att Benedikt XVI är en helig man  ledd av Anden. Ofta uttalade han sig explicit om behovet av en förnyelse i den helige Ande, vi behöver en ”ny Pingstens kultur” i kyrkan sade han. Han slog också vakt om liturgin och dess firande på ett värdigt sätt. Men samtidigt varnade han för att vi inte får bli så fokuserade på det liturgiska och rituella att vi glömmer att Jesus är närvarande i våra liv också i vardagen, utanför mässfirandet.

Benedikt XVI, Petersplatsen pingsten 2006

Benedikt XVI, Petersplatsen pingsten 2006

Men när vi hör om alla intriger i Vatikanen och kurian, Vatileaks, ekonomiskt mygel och annat så undrar man om Anden verkligen genomsyrat gemenskapen. Jämför vi den första apostlaskaran, de 120 som var församlade i Övre salen i Jerusalem, eller de som var församlade vid det första konciliet och kunde tillkännage: ”Den helige Ande och vi har beslutat…” och kardinalerna som nu håller överläggningar i Rom ochpå tisdag skall låsa in sig och välja ny efterträdare på Petri stol, så nog verkar det som att den helige Ande var mer närvarande i den förstnämnda situationen.

Kardinalerna känns inte precis som ett hjärta och en själ. Om det vore så, varför är inte påve emeritus Benedikt XVI med i överläggningarna? Varför sitter han isolerad i Castel Gandolfo? Vore det möjligt att tänka sig en likande situation i den första församlingen där man överlade om viktiga saker och Petrus lämnades utanför? Kardinalerna har visserligen skickat ett vänligt telegram till Benedikt och tackat honom för hans insats, men inte frågat efter att få träffa honom. Kanske kan vi se detta också som ett tecken på den komplexa situationen. Benedikt har lämnat sitt arv efter sig, och nu måste kardinalskollegiet ta eget ansvar, precis som örnungarna puttas ur boet för att själva flyga.

En sak som han lämnat efter sig är de tre kardinalernas rapport om Vatileaks som kommer att överlämnas i den kommande påvens händer. Kanske kardinalerna inte har tillgång till att läsa rapporten i sin helhet, men helt visst hör briefning i det viktigaste innehållet i rapporten till det de informerat sig om under dessa dagar. En av de viktigaste uppgifterna för den nye påven är att fortsätta att komma till rätta med ineffektivitet och korruption inom kurian och få till stånd en organisation som är mer anpassad till den tid vi lever i.

Olika media-kulturer

Kardinalerna har tystnadsplikt, och de får inte yppa något om innehållet i sina överläggningar, men det är ändå inte otillåtet att umgås med pressen. Den amerikanska gruppen har tillhört de mest välorganiserade, man hade presskonferens varje dag det finns en kultur av öppenhet och att förklara vad som pågår och svara på frågor. Det gjorde man på ett bra sätt utan att för den skull läcka sådant som faller tystnadsplikten. De italienska kardinalerna å sin sida har inte alls samma öppna hållning gentemot media utan håller tyst. Inte desto mindre har massor med fakta om samtalet läckt ut till den italienska pressen. Så läckor finns det gott om, det kanske inte är kardinalerna själva som står för det, men det finns ju tolkar och andra personer som är involverade som kanske inte är lika noga med att hålla tyst. De italienska kardinalerna var inte nöjda med att material läcker ut till pressen, därför fanns en önska att sluta med presskonfgerenserna, detta trots att läckorna uppenbarligen inte kom via de amerikanska kardinalerna.

Här ser vi två kulturer: En som betonar transparens och dialog för att undvika missförstånd och spekulationer, samtidigt som man håller på tystnadsplikten, och en som betonar slutenhet men som ändå läcker och leder till skvaller och spekulationer i pressen.

Nu fanns det mycket intriger och gruppbildningar också bland apostlarna och ledarna i den första församlingen. Den helige Ande klarar av att använda också bräckliga människor som ställer till det genom mänskligt intrigerande och försök att göra det på sitt sätt utan att lyssna till Anden. Och visst finns det mycket kompetenta personer bland kardinalerna som försöker göra sitt bästa.

Kollegialiteten blir mera tydlig under Sede vacante-perioden

I Sede vacante-tillståndet som råder efter 28 februari så framträder kyrkans kollegialitet på ett mycket tydligare sätt. Ibland kommer påven för mycket i cetrum. Petrusämbetet skal vara tjänande och samlande, inte centralstyrande och härskande. I mässans Eukaristiska bön säger vi nu inte att vi ber för ”vår biskop Anders och vår påve NN”, utan för ”vår biskop Anders och alla kyrkans vigda tjänare”. Kardinalerna samlade i Rom representerar hela Kyrkans kollegialitet, och inte bara de vigda tjänarnas kollegialitet, utan också kyrkans gemenskap i bredare bemärkelse där alla döpta ingår. Hela världskyrkan är nu i förbön för kardinalerna som skall söka den helige andes ledning att utse den efterträdare på Petri stol som Gud redan utsett. Låt oss alla fortsätta att vara i bön fram till dess den nye påven är vald.

Normalt utannonseras den nye påven först  från balkongen på Petersplatsen: Habemus papam. Under konklaven råder mediatystnad, men inte när påven väl är vald och den vita röken stiger från skorstenen i Sixtinska kapellet. Får se om twitter denna gång hinner före att annonsera nyheten.

Läs också kommentarer av Robert Moynihan och John Allen.

tronsår

Dagen Dagen

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | 50 kommentarer

EWTN aktuella nyheter från Rom


Intressanta intervjuer, bakgrund, analyser

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , | Lämna en kommentar

Vargas Llosa om Benedikt XVI

mariovargasllosaDen peruanske författaren och mottagaren av Nobels litteraturpris 2010 Mario Vargas Llosa har skrivit en essä om påve emeritus Benedikt XVI. Den fångar in essensen hos Benedikt bättre än vad många katoliker förmår. Den presenteras i engelsk översättning på National Catholic Reporter. Här några smakprov:

He was not a charismatic man nor a man of the stage, as Karol Wojtyla, the Polish Pope. He was a man of the library and of the lecture hall, of reflection and study, surely one of the most intelligent and cultured popes that the Catholic Church has had in all her history. In an age when ideas and reasons matter much less than images and gestures, Joseph Ratzinger was already an anachronism, since he belonged to what is an especially conspicuous species on the way to extinction: the intellectual. He thought with depth and originality, based on his enormous theological, philosophical, historical, and literary knowledge, gained in the many classical and modern languages that he had mastered, among them Latin, Greek, and Hebrew.

—————————

To Benedict XVI has fallen one of the most difficult periods that Christianity has ever faced in its more than two thousand year history. The secularization of society advances with great speed, especially in the West., the citadel of the Church until relatively recently. This process has been aggravated by the great scandals of pedophilia in which hundreds of Catholic priests have been enmeshed and whom part of the hierarchy protected or tried to ignore, scandals which continue to be exposed everywhere, just as the accusations of money laundering and of corruption that affect the Vatican bank.

The theft of documents committed by Paolo Gabriele, the Pope’s own butler and trusted aide, brought to light the pitiless struggles, the intrigues, and the disturbing entanglements of factions and dignitaries, in the heart of the Roman Curia, at odds for reasons of power. No one can deny that Benedict XVI tried to respond to these enormous rivalries with courage and decisiveness, although without success. He failed in all his efforts, because culture and intelligence are not sufficient to navigate the labyrinth of earthly politics and to confront the machiavellianism of the special interests and of fanatical forces in the heart of the Church, another of those lessons that has come to light in these eight years of the pontificate of Benedict XVI, whom, with justice, L’Osservatore Romano described as “a shepherd among wolves.”

————————-

To judge to what degree Benedict XVI was correct or not in this matter is a task that clearly belongs to Catholics only. But we non-believers would act badly to celebrate as a victory of progress and of freedom the failure of Joseph Ratzinger on the throne of St. Peter. He not only represented the conservative tradition of the Church, but also her best legacy: that of the high and revolutionary classical and Renaissance culture that, let us not forget, the Church preserved and spread by means of her monasteries, libraries, and seminaries, that culture that impregnated the entire world with ideas, forms, and customs that ended slavery and, departing some distance from Rome, made possible the notions of equality, solidarity, human rights, liberty, democracy and decisively drove the development of thought, of art, of letters, and contributed to ending barbarism and to advancing civilization.

The decadence and intellectual mediocrity of the Church has highlighted the solitary presence of Benedict XVI; and the sensation of powerlessness that seems to have surrounded him in these last years is, without a doubt, a fundamental factor in his resignation and that disquieting glimpse of how bitter our epoch is toward all that represents spiritual life, preoccupation with ethical values, and a vocation for culture and ideas.

Läs hela essän här.

Publicerat i Katolska kyrkan, Konst och kultur | Märkt , | 25 kommentarer

Kardinalens bön

Kardinalens bön

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

EWTN rapporterar från Rom

Här är några av EWTN´s dagliga video-rapporter från Rom under Sede Vacante-perioden. Aktuella nyheter och intressanta intervjuer.

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt | Lämna en kommentar