Jag har länge tänkt skriva om detta men kommer nu äntligen till skott.
I mitt förra inlägg aktualiserade jag kvinnors många gånger fruktansvärt utsatta läge i världen. Det kräver vår reaktion, så kan det inte fortgå. Katolska kyrkan som framhäver kärleksbudskapet och alla människors lika värde måste vara en stark aktör i världen för att främja kvinnors likaberättigande och motverka förtryck.
Det kräver att vi själva som kyrka har koll på vad vi pratar om och vår egen tolkning av manligt-kvinnligt-mänskligt och att vi släpper fram den kvinnokraft som finns i Katolska kyrkan. För att det finns en sådan, det demonstrerades inte minst på konferensen i Rom på Internationella kvinnodagen arrangerad av Voices of Faith, ett initiativ från Liechtenstein-baserade Fidel Götz Foundation och sponsrad av USA´s ambassad vid Heliga Stolen, Caritas Internationalis och Jesuit Refugee Service.
Chantal Gotz höll ihop konferensen som direktsändes över internet på söndagseftermiddagen. Själv blev jag uppmärksammad på direktsändingen via sociala media först på söndag eftermiddag och kunde bara delvis följa konferensen och tänkte titta på inspelningen i efterhand, då jag tog för givet att det görs tillgängligt precis som brukar ske med allt som direktsänds från Vatikanen. Tyvärr har så inte skett ännu, men jag hoppas verkligen att det kommer att bli utlagt så att fler kan ta del av det.
Deltagare i söndagens Voices of Faith-konferens på Petersplatsen i Rom
Vi fick stifta bekantskap med många kvinnor som bedriver ett strålande arbete med outtröttligt engagemang för de mest behövande i världen. Det är kvinnor som har den bästa blicken för medmänniskan och medmänniskans behov och även ser till att det praktiskt blir något gjort. Det finns 702529 nunnor och kvinnliga missionärer runt om i världen som befinner sig i första linjen med att hjälpa kvinnor med hälsovård, utbildning och annat de behöver för att kunna ta kontroll över sitt liv, bekämpa människohandel, hjälpa flyktingar etc.
Samtidigt är det männen som dominerar scenen när det gäller att tala om hur saker skall vara, att ha makt och styra. Det finns en obalans i Katolska kyrkan som också kom upp på agendan på det aktuella seminariet. Bara 18% av de anställda i Vatikanen är kvinnor. Den nuvarande påven har signalerat att det inte är tillfredsställande som det är, och att kvinnor och kvinnors kraft måste tas till vara mera i kyrkan, också i beslutsfattande positioner. Det finns vissa ansatser till att få in kvinnor, den italienska franciskansystern Mary Malonewas blev 2014 första kvinnliga rektorn för ett påvligt universitet, Vatikanens kommission för skydd av barn har 8 kvinnor bland sina 17 ledamöter och i Internationella teologikommissionen har man också fått in några kvinnor, men detta är undantag i en fortfarande nästan totalt mansdomierad organisation.
Jämlikhetsfrågorna ventilerades självklart också på söndagens konferens, och man hade ett rundabordsamtal där bl.a. min goda vän, Sveriges tidigare ambassadör vid den Heliga Stolen Ulla Gudmundson deltog. (Ulla är visserligen inte katolik utan tillhör Svenska kyrkan, men det spelar enligt min mening ingen roll. Vi lever i en ekumenisk tid, och när vi delar gemensam tro och gemensamt dop så har vi mer än 90% gemensamt, och vi får ömsesidigt ta del av de olika andliga nådegåvor vi bidrar med i den universella kyrkans gemenskap.) Ulla har mycket att komma med som skarpsynt observatör och kännare av Vatikanen under sina år som diplomat, och hon är inte rädd att dela med sig av sina tankar och ge både ros och ris. Hon tillhör dem som försvarat och sett de positiva sidorna hos förre påven Benedictus XVI som annars blev så kritiserad av många, samtidigt som hon inte är rädd att peka på svagheterna hos den nuvarande påven så älskad och upphöjd av alla som han är.
En fråga som Ulla och jag snuddat vid i våra samtal är hur det egentligen antropologiskt/ontologiskt förhåller sig med skillnaden mellan man och kvinna i skapelsen. Ulla tillhör dem som vill betona att vi alla, män och kvinnor, först och främst är människor och att det är det som är väsentligt, skillnaderna är av mindre vikt. Jag kan delvis hålla med, men tycker Ulla underbetonar det som skiljer, därför att om man inte tar med skillnaderna också, så gör man inte rättvisa vare sig åt det manliga eller kvinnliga och gråar ner en väsentlig dimension i tillvaron. Katolska kyrkans officiella teologi lyfter fram särarten mellan man och kvinna. Detta betyder inte en rangordning mellan könen, så att det ena skulle vara mer värt än det andra, nej fullständig jämlikhet, men män och kvinnor är olika och kompletterar varandra. Därför uttrycker 1 Mosebokens skapelseberättelse något väsentligt då det sägs: Gud skapade människan till sin avbild… som man och kvinna skapade han dem. (1 Mos 1:27). Människan är relation, inte en individ sig själv nog. Spänningen mellan man och kvinna är väsentligt för att förstå människan. Johannes Paulus II utvecklade synen på mannen och kvinnan i Kroppens teologi som han utlade i ett antal betraktelser i samband med onsdagsaudienserna på 1980-talet. Kroppen, biologin, mannenens kropp, kvinnans kropp uttrycker något väsentligt också ontologiskt, menade påven Johannes Paulus II. Kroppens teologi är en teologi om människan som man och kvinna.
Att det biologiskt både i djurriket och hos människan finns hankön och honkön, och att skapelsen är så inrättad att båda behövs för att ge upphov till nytt liv är ett självklart konstaterande. Psykologiskt har vi en känsla som gör att vi betecknar vissa egenskaper som endera manliga eller kvinnliga, dock inte så att biologiska män skulle ha enbart manliga och biologiska kvinnor enbart kvinnliga egenskaper, utan det finns en mix av båda hos båda könen. I katolsk teologi uppfattas människan som en helhet, biologi och psykologi är integrerad i det andliga.
Ulla Gudmundson deltog i februari i ett annat seminarium i Vatkanen anordnat av Påvliga kulturrådets om kvinnors kultur. I samband med det minns jag att hon skickade några twitter-reflektioner, att om det nu finns en ontologisk skillnad mellan män och kvinnor, desto viktigare då att den andra halvan av mänskligheten, kvinnorna får tala i egen sak om hur de uppfattar detta. Det tyckte jag låg mycket i.
När påve Franciskus talar om kvinnor och upphöjer kvinnans roll på olika sätt tycker Ulla Gudmundson ofta att han blir för abstrakt. Kvinnor är ingen amorf massa, ingen abstraktion. I samband med ett möte med påve Franciskus 2013 räckte Ulla Gudmundson över en lista på ett antal framstående kvinnliga teologer som hon rekommenderade påven att lära känna närmare.
I den apostoliska maningen Evangelii Gaudium från 2013 som får ses som en programförklaring för påve Franciskus pontifikat tar han upp också genusfrågorna.
”I think, for example, of the special concern which women show to others, which finds a particular, even if not exclusive, expression in motherhood. I readily acknowledge that many women share pastoral responsibilities with priests, helping to guide people, families and groups and offering new contributions to theological reflection. But we need to create still broader opportunities for a more incisive female presence in the Church. Because “the feminine genius is needed in all expressions in the life of society, the presence of women must also be guaranteed in the workplace”[72] and in the various other settings where important decisions are made, both in the Church and in social structures.”
(EG p103)
Påven använder termen ”feminine genius”, vilket är hämtat från ett kompendium om Katolska kyrkans sociallära utgivet av Justitia et Pax under påve Johannes Paulus II´s pontifikat. Där sägs:
”The feminine genius is needed in all expressions in the life of society, therefore the presence of women in the workplace must also be guaranteed. The first indispensable step in this direction is the concrete possibility of access to professional formation. The recognition and defence of women’s rights in the context of work generally depend on the organization of work, which must take into account the dignity and vocation of women, whose “true advancement … requires that labour should be structured in such a way that women do not have to pay for their advancement by abandoning what is specific to them”.[636] This issue is the measure of the quality of society and its effective defence of women’s right to work.
The persistence of many forms of discrimination offensive to the dignity and vocation of women in the area of work is due to a long series of conditioning that penalizes women, who have seen “their prerogatives misrepresented” and themselves “relegated to the margins of society and even reduced to servitude”.[637] These difficulties, unfortunately, have not been overcome, as is demonstrated wherever there are situations that demoralize women, making them objects of a very real exploitation. An urgent need to recognize effectively the rights of women in the workplace is seen especially under the aspects of pay, insurance and social security.”
(Compendium of the Social Doctrine of the Church p638)
Att kvinnorna nu kommer mera i förgrunden i Katolska kyrkan och kvinnliga teologer som Tina Beattie son nyligen var i Stockholm och andra tar sin plats så att det blir ett mera fullödigt samtal med både kvinnliga och manliga röster tycker jag är spännande.
Kvinnor, män -jämlika, olika, tillsammans gestaltande mänskligheten
En del tycker det går alltför långsamt med jämställdhetsarbetet i Katolska kyrkan. Trots god vilja från en del dras vi med patriarkala strukturer som gör att somliga kvinnor känner sig marginaliserade. Andra tycker inte om ens de begynnande nya vindar som blåser och är rädda för att hela ordningen skall rubbas om den manliga hegemonin inte får råda. Jag läste t.ex. denna kommentar till söndagens evenemang av en obs kvinnlig bloggare. Det är inte så att männen står på ena sidan och kvinnor på den andra, utan det finns män och kvinnor på båda sidor i denna polarisering som förhoppningsvis inte skall vara destruktivt låsande utan dynamiskt fruktbar och föra oss närmare en ökad insikt i människans väsen.
———————————-
Mer om söndagens konferens:
Crux
National Catholic Reporter
Diverse dokumentation från mötet här.
Utan sex skulle mänskligheten inte kunna reproducera sig själv. Människans sexualitet är också nära förbunden med hennes existens och identitet och i sublimerad form får den henne att utföra de mest altruistiska handlingar. Den erotiska kärleken kan enligt påve Benedikt XVI inte skiljas ut från kärleken i vidare mening, utan är en integrerad del av det som gör att människan är en älskande varelse. (Se Benedikt XVI´s första encyklika 
Kardinal Kasper kommenterade frågan i samband med en presentation av sin nya bok ”Pope Francis´Revolution of Tenderness and Love” (Paulist Press) den 19/3, 
Bengts Blogg 