I globalt perspektiv finns verkligen svårartad diskriminering och kränkning av kvinnors person och mänskliga rättigheter. I samband med Internationella kvinnodagen sattes fokus på detta i flera medier.

Det skrämmande är att gruppvåldtäckterna i Indien verkar vara del i ett system, förövarna är inte bara enstaka psykopater, utan bildade studenter, och inte nog med det: Deras advokater ger uttryck för samma skrämmande människosyn vilket framgår i Leslee Udwins dokumentär Indiens Dotter.  Anna Hedenmo intervjuade regissören i gårdagens Agenda. Se programmet här, missa inte det!

IS och Boko Haram som kidnappar, mördar, våldtar och förtrycker kvinnor. Saudiarabien som kränker och behandlar kvinnor som andra klassens medborgare. Nu hör jag att Saudiarabien stoppat Margot Wallströms tal på Arabförbundets möte idag. Enl henne själv är den förklaring man fått att Sverige uppmärksammat situationen för demokrati och mänskliga rättigheter och att det är därför man inte vill att hon skall tala. Andra länder i Mellanöstern är inte mycket bättre.

Men hur vaccinerade är vi i Sverige och övriga delar av världen mot denna typ av diskriminering? Är inte våld mot kvinnor i hemmen ett stort problem idag? Mördas inte en kvinna per vecka i Sverige? Köper inte svenska män sex och ger på så sätt näring åt traffickingindustrin som också omfattar barn? Och hur är attityderna bland de unga? Så många som 300 jihadister kan ha rekryterats till IS, en del intervjuas och är helt öppna med sitt stöd för jihadismen. Rätt som det är sker gruppvåldtäckter med svenska skolgossar som förövare, och undersöker man attityderna bland skolpojkar blir man lätt mörkrädd.

Sensmoralen: Det sker fruktansvärda saker i andra delar av världen, men vi kan inte svära oss fria på hemmaplan heller. När vi fokuserar på saker som kvotering till bolagsstyrelser och föräldrapenning och utjämning av löneskillnader mellan män och kvinnor kan det tyckas att våra problem är rätt idylliska. Jag säger inte att detta inte också är viktiga frågor, men tappa inte fokus på de verkligt allvarliga förtrycket. Ibland har jag en känsla att vi hellre tittar bort.

Här behövs ett realistiskt erkännande av problemets diginitet. Vi får inte tappa taget om detta. Här behövs goda förebilder som kan ge verkligt hopp och inspiration.