Katolska kyrkans arbete med äktenskap och familj fortgår. Hösten 2014 hölls en extraordinarie biskopssynod i Rom som förberedde frågorna (slutdokument här), i höst följs den upp under den ordinarie biskopssynoden 4-25 oktober som kommer att fortsätta behandla frågorna. I höst hålls också en internationell katolsk familjekongress i USA dit också påve Fransiskus kommer. Aldrig tidigare har skett en så öppen debatt där biskopars och kardinalers olika synpunkter på frågan öppet redovisats i media, och katolska lekmän och lekmannaorganisationer har varit aktivt involverade i processen.
Det har funnits en skriande och förtigen diskrepans mellan en strikt kyrklig lära å ena sidan, och å andra sidan majoriteten av västvärldens katoliker som lever i glad ignorans av den (skiljer sig, gifter om sig, gör abort, använder preventivmedel) eller att läran missbrukas och förfelar sitt syfte och blir till ett auktoritärt system som bidrar till förtryck av kvinnor och förhindrar god mödra- och barnhälsovård i fattiga länder. Denna diskrepans är inte längre möjlig att upprätthålla eller sopa under mattan, det fanns inget val, kyrkans högsta ledning, påven och biskopskollegiet måste helt enkelt förr eller senare sätta fokus på detta och ha en dialog med de katolska lekmännen så som nu sker.
Kardinal Walter Kasper har uppmanat katoliker att berätta för sina biskopar om de förhoppningar och överväganden de har inför den kommande biskopsynoden om familjen, och ännu viktigare, att be att den Helige Ande leder biskoparna i deras överläggningar. Biskoparnas uppgift är att komma fram till hur man kommunicerar dessa frågor med världens familjer och hittar en bra balans mellan att å enas sidan inte kompromissa med kyrkans grundläggande lära, å andra sidan inte låta lagiskhet bli det godas fiende genom att ignorera barmhärtighet och förståelse för den enskilda människan i olika svåra situationer så att också de som upplevt misslyckanden i sitt sakramentala äktenskap kan känna sig inkluderade.
Påve Franciskus gav våren 2014 kardinal Kasper i uppdrag att göra en presentation för kardinalskollegiet angående möjliga vägar för Katolska kyrkan att göra det möjligt för skilda omgifta katoliker att åter få tillgång till sakramenten och gå till kommunion. Frågan debatterades livligt på den extraordinäre synoden hösten 2014. Alla biskopar vid synoden var eniga om det grundläggande att äktenskapet är för hela livet, men hur man skall hantera frågan pastoralt fanns många meningar om. En av de största kritikerna till att rucka på nuvarande ordning var Kardinal Burke som menade att det låter sig inte göras utan att kompromissa med grundläggande lära, vilket Kyrkan inte har mandat att göra.
Kardinal Kasper kommenterade frågan i samband med en presentation av sin nya bok ”Pope Francis´Revolution of Tenderness and Love” (Paulist Press) den 19/3, Cindy Wooden rapporterar på Catholic News Service blogg:
”Cardinal Kasper said Pope Francis’ approach to the synod is that it is an appropriate forum for discerning, with the help of the Holy Spirit, how best to respond to the faith and needs of the Catholic people. Synodality does not weaken the papacy, but is a complementary structure that allows a universal breadth of input, he said.
For the synod to live up to its potential and to give the pope the information and inspiration he needs, Cardinal Kasper said, the participating bishops must hear from Catholic faithful and be supported by their prayers.
The pope and the synod must decide what steps to take next, he said, but decide after they listen.”
I detta sammanhang är det också värt att nämna att påve Fransiskus utlyst ett barmhärtighetens jubelår 2015-2016. Kardinal Kasper kommenterade också detta den 19 mars. Han sade att barmhärtighet är något helt annat än en pastoral låt gå-mentalitet:
When the pope speaks about God’s mercy, it “captures the hearts of many people” because it is a source of joy and of hope. “Who does not need a merciful God? Who does not need merciful neighbors?”
“Mercy is, theologically, the expression of the inner nature of God: God is love.” God cannot be other than merciful “if he is to be true to his own essence; he has to be merciful,” the cardinal said.
The church, as the sacrament of God’s presence in the world, must spread God’s mercy, he said. “God does not let fall anybody who cries, who wants; God does not abandon anybody who hopes for a new start, a new beginning, a new chance.”
Mercy is not “pastoral softness” or the denial of the truth of human sin; granting mercy assumes that a person does not deserve such benevolence, the cardinal said.
“Mercy is not against the commandments; it is a commandment, and it is not an easy thing.”
In preaching the centrality of God’s mercy, Cardinal Kasper said,“Pope Francis stands in the tradition of many saints in the church, especially the holy women Catherine of Siena and Therese of Lisieux,” both of whom are recognized as doctors of the church.
Låt oss följa Kardinal Kaspers uppmaning att be för familjesynoden i höst, att både trohet mot det Evangelium Kyrkan fått att förvalta och ge vidare samt nåd och barmhärtighet, som är en integrerad del av Evangeliet, skall vara ledstjärna så att hon kan vara både salt och ljus i världen och utan kompromissande tjäna mänsklighetens bästa.
Bengts Blogg 
Bengt
Tänkte att du och dina läsare skulle tycka denna nyhet vara intressant med tanke på att du tillhör den skara av svenska katoliker som inte tycker det är katolskt att nyttja sin yttrandefrihet INOMKATOLSKST och därför avstått. Som du nu kan se så finns det katolska biskopar och till och med kardinaler som har en annan attityd till yttrandefrihet än rådande praxis i katolska kyrkan i Sverige.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=15985
// Irène
PS Du trivs ju bäst med en biskop som ”pekar med hela handen”.
http://katolsktfonster.se/forum/blogs/bengts_blogg/archive/2009/09/09/quot-katolsk-vision-quot-inte-katolsk.aspx
Irène!
Det är ett märkligt utspel från några tyska biskopar att Tyskland skulle gå sin egen väg oberoende av Rom mitt i en process då Katolska kyrkan verkligen går på djupet med frågorna om äktenskap och familj i och med den process som nu fortgår inför biskopssynoden. Nu behöver man diskutera, urskilja andarna och det gör man bäst som en process där lekmän såväl som präster deltar, och där läroämbetet i form av biskoparna i gemenskap med biskopen av Rom är i funktion. Jag ser att du skrivit ett par inlägg om detta på KV-bloggen, och i sedvanlig snorkig ton kallar du kardinalernas diskussion tuppfäktning. Du motsäger dig själv då du å ena sidan kritiserar att det inte finns någon yttrandefrihet i Katolska kyrkan, å andra sidan när väl olika åsikter kommer till tals kallar du det tuppfäktning. Det verkar inte så mycket yttrandefrihet du bekymrar dig om som att din linje skall segra.
Du tycks verkligen inte gilla läroämbetet, inte konstigt att du då hoppar på och stödjer när tyskarna vill gå sin egen väg. Inte bara kardinal Müller, också Cordes och Koch påpekar det självklara att man inte kan gå sin egen väg. Biskopskonferenserna har auktoritet i lokala pastorala frågor, men i detta fall är det inte så enkelt att separera ut de pastorala aspekterna från lärofrågorna, påpekar Koch. Det är ju just detta som diskussionen nu handlar om i Katolska kyrkan. En lokal biskopskonferens är inte ett koncilium, och ordföranden i en biskopskonferens är bara just mötesordförande och med titeln följer ingen läroauktoritet. I stället för att gå sin egen väg bör kardinal Marx och biskop Bode bidra till att fördjupa diskussionen inom ramen för det läroämbete de är delaktiga i. Det är nog också det de försöker göra tror jag, någon risk för en ny splittring inom Katolska kyrkan ledd från Tyskland är nog inte att vänta.
Lojaliteten måste vara mot Jesus och det evangelium Kyrkan fått att förvalta, inte mot tidsandan som förändras från tid till tid. Som tidigare kyrkoherden i S:ta Clara församling i Stockholm Carl-Erik Sahlberg så klokt sade: Den som gifter sig med tidsandan blir snart änkeman.
Bengt
Tack för svar !
”Nu behöver man diskutera, urskilja andarna och det gör man bäst som en process där lekmän såväl som präster deltar, och där läroämbetet i form av biskoparna i gemenskap med biskopen av Rom är i funktion.”
Min uppfattning är denna. B16 avgång som påve har medfört en helt ny situation inom katolska kyrkan. Före B16 har det inte varit tal om ”en process där lekmän såväl som präster deltar.”
Det översitteri och de mänskliga övergrepp som Vatikanen gjort sig skyldig till under JP2 och B16 pontifikat är svårförlåtligt. Dessa påvars biskopsutnämningar är mycket av roten till det onda som nu inte i ett nafs går att förändra. I tyskspråkiga områden har det jäst extra mycket under ytan under decennier. Helmut Schüller och Upprop till olydnad, Wir sind Kirche, Memorandum ……mm mm. Allt bara har sopats under mattan.
Katolsk hierarki från och med Franciskus är helt enkelt OVAN vid öppenhet vilket nu manifesteras genom att Müller tar fram pekpinnen och ger en annan kardinal –läs Marx- smäll på fingrarna när denne använder sin rätt till yttrandefrihet. Och Koch använder kränkande jämförelser …..
Du skriver
”Jag ser att du skrivit ett par inlägg om detta på KV-bloggen, och i sedvanlig snorkig ton kallar du kardinalernas diskussion tuppfäktning. Du motsäger dig själv då du å ena sidan kritiserar att det inte finns någon yttrandefrihet i Katolska kyrkan, å andra sidan när väl olika åsikter kommer till tals kallar du det tuppfäktning.”
Varför undviker du att länka så att inte andra själva får göra sig en uppfattning i vilken grad jag är ”snorkig”.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=16016
Müller är ovan vid att offentligt bli ifrågasatt av andra kardinaler och biskopar och fortsätter av gammal vana med sina diktatorsfasoner och krav på enväldigt tolkningsföreträde på vad som menas med ”katolicitet.”
Det nya är väl att hans meningsmotståndare slutat att vara rädda och säger ifrån ………
Bäst-före-datumet för Troskongregationen har gått ut ! Det gör Müller rasande !
Müller har tidigare tex stämplat Wir sind Kirche medlemmar som ”parasitära existenser” och använt maktövergrepp mot ordensysystrar i LCWR. ”Katolicitet ” är inte ett begrepp som Müller precis personifierar …….eller ?
Jag tror det kan bli en spännande familjesynod i höst som också kommer att manifestera sambandet mellan att se över katolska kyrkans syn på familj – och sex och samlevnad med problem som har att göra med mer övergripande frågor som rör hur ENHET mellan Rom och lokalkyrkorna ska vara utformad när det gäller dessa frågor.
Är det ens teoretiskt möjligt att 1,2 miljarder katoliker som lever i de mest skiftande kulturella, sociala och ekonomiska förhållanden i världen ska kunna tycka lika när det gäller sex-och samlevnad och synen på kvinnors och homosexuellas jämställdhet.
Det tror inte jag och därför måste detta avspeglas i att biskopar och kardinaler för olika KATOLSKA STÅNDPUNKTER RESPEKTERAR VARANDRA och också finns representerade i den högsta ROMERSKA HIERARKIN.
Tex borde inte avvisande av kvinnliga ämbetsbärare vara det mest utslagsgivande vid biskopsutnämningar, vilket är fallet idag.
Katoliker i tredje världen och katoliker i västvärlden brottas i sin vardag med så olika problem och kan därför inte skäras över en kam. Katoliker behöver företrädare av olika sorter inom hierarkin ! Katoliker tycker olika !
Jämför med en familj där olika familjemedlemmar har olika politiska uppfattningar. Det gäller att respektera varandra och leva tillsammans och där ingen kräver tolkningsföreträde .
Apropå debatten om personligt ansvar och yttrandefrihet och konsekvenser , så hoppas jag att kardinal Koch inte förblir OEMOTSAGD…..
http://www.katolskvision.se/blog/?p=16021
Får se om någon annan än jag i Stockholms katolska stift i yttrandefrihetens namn uttalar sig …
Du Bengt har i alla fall ännu inte rört ett finger när det gäller Kochs jämförelse mellan progressiva katoliker och kristna nazister, utan i vanlig ordning använder du din energi till att skjuta budbäraren……
// Irène
Irène!
Att det fanns/finns en ovana vid öppen dialog med lekmän och den moderna världen hos den gamla generationens präster och prelater, så långt kan jag hålla med dig.
Skolade i en katolsk teologisk tradition var de vana vid att uttrycka sig med språkets logik och förnuft och bli bemötta på den nivån, och inte enbart för vad de representerar.
Joseph Ratzinger/Påve Benedikt XVI tillhörde absolut den skolan, men hade samtidigt en ängels tålamod i att inte ge upp utan gång på gång försöka förklara sig när hopen skriade som värst. På så sätt tog han sig igenom kris efter kris och vann ökad förståelse och respekt med tiden. En gång påpekade han försynt att motparten också har ett ansvar i att försöka vara lyhörda för sanningen och beredda att i positiv anda försöka förstå vad den andre menar.
Andra, till dem hör kanske kardinal Burke, gör i viss mån skäl för epitetet tuppfäktare då man snarast stärker det konfrontativa i vad man säger då man blir motsagd och bryr sig inte om eller är okänslig för att man retar upp folk. Att folk slutat vara rädda och säger ifrån är positivt, det medför en helt ny dynamik i kyrkan men som givetvis ställer mycket högre krav på herdarna.
Till dem som har lyhördhet i hur man talar med den moderna tidens människor hör påve Franciskus. Jag hävdar dock att hans ståndpunkter i grundläggande katolsk doktrin inte skiljer sig nämnvärt från de förstnämnda. Det som kommer att diskuteras vid familjesynoden är pastorala frågor och inte ändring av grundläggande katolsk doktrin.
Ang kardinal Koch, jag skjuter inte på någon budbärare. Jag är enig med Kardinal Koch som har en mycket viktig poäng då han talar om att kyrkan måste stå över tidsandan, oberoende av om det handlar att stå emot fundamentalistiska ideologier som det handlade om i Tyskland under 1930- och 40-talen eller om relativisering av grundläggande värden som kyrkan står för som det handlar om idag. Jämförelsen mellan dagens populära värderelativism och nazismen handlar ju inte om att likställa den moraliska halten i nazism och dagens värderelativism, utan poängen är just att oberoende av vad som är innehållet i tidsandan, så måste kyrkan försvara de tidlösa värden man omfattar och sprida evangeliet i världen.
Då handlade det om att stå emot en rasistisk ideologi och antisemitism, idag handlar striden om abort, modern genusideologi och ifrågasättande av äktenskapets livsvarighet där kyrkan och världen inte går i takt. Kyrkans uppgift är inte att anpassa sig till tidsandan, tidsandan är som kardinalerna påpekar ingen tredje uppenbarelsekälla. Tack och lov säger jag att det finns de som bromsar så att det kan bli en process av eftertanke och fördjupning av dialogen med den moderna tiden istället för att svälja allt med hull och hår. Först så bevarar kyrkan sin integritet och kan vara en verkligt positiv kraft i världen.
Bengt
Undrar varför du totalt undviker att befatta dig med Müller och hans snack om ”katolicitet” och Magisteriet. Jag upprepar …. som Müller burit sig åt bla mot ordenssystrarna i LCWR och mot Roy Bourgeois så borde han ligga lågt när det gäller att uttala sig om katolicitet och kollegialitet.
Det är ett faktum att katolska kyrkans hierarki under din och min livstid inte levt upp till kollegialitet /katolicitet.
JP2 och B16 var envåldshärskare varför hymla om detta. Låt mig ta ett enda exempel på tex B16 maktfullkomlighet. Före Koch var det kardinal Kasper som var ordf för ”Påvliga rådet för främjandet av kristen enhet”. När B16 fick för sig att upphäva exkommunikationen av SSPX så konsulterade han inte en kotte. Inte ens Kasper enligt hans egen uppgift. Är det katolicitet ? Är det kollegialitet? Det finns oändligt med exempel som visar att hierarkin inte levt upp till teorin om kollegialitetsprincipen eller subsidiaritetsprinicipen.
”Joseph Ratzinger/Påve Benedikt XVI tillhörde absolut den skolan, men hade samtidigt en ängels tålamod i att inte ge upp utan gång på gång försöka förklara sig när hopen skriade som värst.”
Har du tänkt på en sak att om du och jag fick skriva var sin biografi om B16 så skulle man inte tro att vi skrev om samma person. Ingen av oss har träffat B16 personligen men jag slår vad om att du anser att din biografi skulle vara sann och min osann. Eller hur ?
Du skriver
”Du tycks verkligen inte gilla läroämbetet,”
Helt korrekt jag gillar inte att Müller kastar sten i glashus. Han är absolut den minst kollegiale kardinalen av alla och som anser att alla som inte tycker som han är okollegiala.
Du skriver
”Skolade i en katolsk teologisk tradition var de vana vid att uttrycka sig med språkets logik och förnuft och bli bemötta på den nivån, och inte enbart för vad de representerar.”
Jag skulle snarare beskriva det så här . Skolade i att anse sitt eget lärdomsprivilegium vara en självklarhet gentemot lekmän fram till boktryckarkonsten slog igenom har klerkerna utvecklat ett besser-wisserbeteende. Index hjälpte inte som motmedel att hålla lekmännen kvar i ett beroendeförhållande vad beträffar kunskap om världen. Och idag med internet så är det många gånger så att lekmännen är mer lärda än klerkerna och har dessutom erfarenhet av familj och barn som bidrar till att många lekmän i västvärlden känner sig oerhört provocerade av celibatära prästers och biskopars romantiska syn på kvinnor och barn .
Du skriver
”Kyrkans uppgift är inte att anpassa sig till tidsandan, tidsandan är som kardinalerna påpekar ingen tredje uppenbarelsekälla.”
Jag störs av att du talar om KYRKAN som synonym med katolska kyrkan. KYRKAN är alla döpta ! Och då inbegriper vi svenska kyrkan, anglikanska kyrkan och ortodoxa kyrkorna mfl
Ortodoxa kyrkorna har alltid haft en annan syn på skilsmässa och omgifte utifrån en samtidig sakramental syn så det där med tidsandan kan du lägga åt sidan i det här fallet.
Jag förstår att det inte är värt att ens nämna de andra kyrkornas skilsmässopraxis.
Och jag fortsätter att ”snorkigt” vidhålla att jag tycker det är en VIDRIG jämförelse som Koch gör mellan reformförespåkande katolska biskopar och kardinaler och kristna biskopar som under Tredje Riket anslöt sig till nazism / rasism.
// Irène