Påvarna Benedikt XVI och Franciskus har gjort mycket för att rensa upp i träsket av sexuella övergrepp, pedofili och homosexuell pederasti i Katolska kyrkan. Officiellt gäller nu nolltolerans och skyldighet för lokala kyrkor och stift att polisanmäla brott. Genom de omfattande utredningarna av förekomst av denna typ av brottslighet i bl.a. Irland och USA är nog Katolska kyrkan en av de mest välutredda institutionerna i världen när det gäller förekomsten av pedofilbrott.
Det innebär inte att allt är frid och fröjd. Människans benägenhet till motstånd mot förändringar och ovilja att uppge gamla privilegier försvårar att vädra ut unkenhet som sitter i väggarna och släppa in frisk luft.
Nyligen hade Uppdrag granskning ett inslag om SSPX och benägenheten från högt uppsatta personer inom dess ledning att blunda för vad som fortfarande sker. Ett debattinlägg av en av SSPX svenska företrädare i Dagen bekräftar bilden av förnekelse av pedofilibrotten. SSPX ligger visserligen utanför Katolska kyrkans jurisdiktion, men en vinkling var ryktena om att påven är på väg att uppta SSPX i Katolska kyrkan igen. Nu tror jag dessa rykten (eller kanske förhoppningar) är överdrivna, bollen ligger hos SSPX, och de kommer inte att vilja göra de eftergifter som krävs, SSPX superior Fellay har varit ganska tydlig på den punkten. Men om så mot förmodan skulle ske ställer det krav på katolska kyrkan att man också tar tag i pedofiliproblematiken inom prästbrödraskapet.
Påve Franciskus har gjort mycket för att förändra Katolska kyrkan i riktning mot ökad öppenhet, transparens, barmhärtighet och medmänsklighet framför klerikal makt, och en god moral som inte blundar för oförrätter och maktmissbruk utan sätter medmänniskan i centrum. Han har gjort omfattande förändringar i Vatikanens finanssystem och omorganiserat kurian. Men det kan inte förnekas att påvens reformagenda också stött på stort motstånd, inte minst inom kurian men också hos många biskopar och stift världen över. Skall reformen lyckas gäller det att kuriamedlemmar och biskopar världen över är beredda att backa upp den och inte bromsa genom passivt eller aktivt motstånd.
Motståndet och gnisslet har gjort sig gällande till och med inom den kommission som påve Franciskus tillsatt som ett led i det fortsatta arbetet mot pedofili. Som bl.a. DN rapporterat har de ledamöter som själva tidigare varit offer för övergrepp sett sig föranledda att hoppa av i protest mot att kommissionen inte ens kunnat enas om en så basal sak som att övergrepp måste anmälas.
DN uppmärksammar nu en skola för dövstumma i Verona, Istituto Provolo, där ett stort antal elever blev utsatta för övergrepp under decennier för många år sedan som nu önskar få saken klarlagd men där italienska biskoparna och kardinal Bagnasco, ledare för Italienska biskopskonferensen inte tycks vilja medverka till att få saken belyst.
En av dem som blev utsatta, Giuseppe Consiglio intervjuas av Peter Loewe. Han har anmält totalt över 20 präster för övergreppen som pågick från tidig barndom till han var 15 år. Han är idag 68 år. Ytterligare 67 personer från institutionen har anmält övergrepp. Brotten ägde rum för över 20 år sedan och är idag preskriberade, men man önskar ändå en förutsättningslös utredning om vad som hänt, det kan också handla om skadeståndskrav. Giuseppes vittnesmål har inte ansetts trovärdigt av kyrkan, eftersom han anmält så många präster, berättar han i intervjun. Katolska kyrkan har utrett anklagelserna mot 27 präster tidigare, av dessa var 12 redan döda, tio försvunna, två föremål för ytterligare utredning och 3 fick milda disciplinstraff.
Det kan ju låta bestickande och inte trovärdigt att så många präster skulle varit involverade i så grova övergrepp, men vi vet hur pedofila nätverk fungerar idag, utbyter tips via internet, och det kan inte a priori uteslutas att det fungerade så bland katolska präster, och att de sökte sig till skolan med de dövstumma barnen som kunde betraktas som bekväma offer som inte kunde meddela sig med omvärlden. I varje fall bör man ta de 67 offren och dess stödförening på allvar och på alla sätt medverka till och underlätta en utredning, bl.a. genom att ställa alla dokument till förfogande.
Det är väldigt allvarliga brott som anklagelserna gäller, och man kan fråga sig hur det kunde pågå så länge, och huruvida även nunnorna som verkade på skolan var medvetna om vad som skedde? Guiseppe är övertygad om att det var så. En av prästerna som omnämns i intervjun, Nicola Corradi verkar mycket avancerad och tankarna går till den ökände Degollado som påve Benedikt XVI gjorde processen kort med så snart han blivit påve. Corradi lämnade Verona 1984 och blev ansvarig för en filial till Istituto Provolo i provinsen Mendoza i Argentina. 2016 greps han och fängslades efter nya övergrepp på döva elever. Man fann en tortyrkammare på institutet samt på prästens rum pornografiskt material och en större mängd kontanter.
Påve Franciskus var tidigare ärkebiskop i Buenos Aires. Man kan inte dra några slutsatser om att han kände till övergreppen redan då, men uppenbart är att man inom Katolska kyrkan kände till Corradis misstänkat övergrepp.
Föreningen för Provolos döva har vänt sig till Vatikanen med krav på en oberoende utredning, och för ett år sedan fick de ett brev från påvens ställföreträdare som meddelade att brevet skickats vidare till italienska biskopskonferensen för handläggning. Därefter har ingenting hänt.
Franzesko Zanardi, representant för föreningen Rete Abuso i Norditalien arbetar med att avslöja pedofilibrott och stötta offer. Han intervjuas också av Peter Loewe. Han berättar att präster ofta skickas mellan länder och att det finns ett utbyte. Corradi skickades till Argentina, som i gengäld skickat en annan präst till italien. Denne är inte anklagad för pedofilibrott, men skall enligt Zanardi tvingat ett 20-tal blivande seminarister att ha sex med honom. Zanardi säger: ”Så länge dessa präster har kvart sina pass kan de resa och byta land. Överenskommelsen mellan Heliga stolen och katolska länder som Italien och Argentina gör att de automatiskt beviljas visum och uppehållstillstånd och kan börja om i ett nytt land.”
Nämnde argentinske präst och misstänkte sexmissbrukare har fått en fristad i stiftet Genua, kardinal Angelo Bagnascos stift, Bagnasco som tillika är ordförande i italienska biskopskonferensen som skulle handlägga begäran om en förutsättningslös utredning om övergreppen i Verona.
Återstår att se vad biskopskonferensen kommer att göra åt detta, men det ser verkligen inte bra ut att saken drar ut på tiden och att misstanke uppstår om ett medvetet passivt motstånd mot att gå till botten med detta. Man bör handlägga detta skyndsamt.
Just nu är påve Franciskus i Fatima. Må handling och bön bli ett och omfatta också arbetet mot pedofili i Katolska kyrkan. Ur påvens bön vid helgedomen:
As a pilgrim of the Light that comes to us from your hands,
I give thanks to God the Father, who in every time and place
is at work in human history;
As a pilgrim of the Peace that, in this place, you proclaim,
I give praise to Christ, our peace, and I implore for the world
concord among all peoples;
As a pilgrim of the Hope that the Spirit awakens,
I come as a prophet and messenger to wash the feet of all,
at the same table that unites us.
I år är det 100 år sedan Maria-uppenbarelserna i Fatima ägde rum. Vid det senaste konsistoriet som avhölls nu i april tillkännagavs att de två av de tre herdebarnen som Maria visade sig för, syskonen Francisco och Jancinta Marto skall kanoniseras i samband med påvens besök i Fatima 13 maj. De båda avled redan som barn i Spanska sjukan och blev beatifierade av påven Johannes Paulus II den 13 maj år 2000. Den tredje av visionärerna, kusinen till de båda syskonen Lucia Santos blev karmelitnunna och levde fram till 2005, för henne pågår en beatifieringsprocess.
Bengts Blogg 