Påvens resa till Egypten 28-29 april var ett mycket betydelsefullt moment för Egyptens hårt prövade koptiskt kristna, och för ekumeniken där en gemensam deklaration undertecknades av koptiske påven Tawadros II och påve Franciskus enl vilket de båda kyrkorna ömsesidigt erkänner varandras dop. Deklarationen betonar också sådant som man har gemensamt, såsom värderingen av det mänskliga livet, äktenskapets och familjens sakramentala karaktär, respekten för skapelsen, fortsatt intensiv bön för kristna som förföljs och dödas för sin tro, särskilt i Egypten och Mellanöstern.
Besöket var också betydelsefullt för religionsdialog och fred. Påven besökte det sunni-muslimska Al-Azhar-universitetet som har en ledande roll inom Islam med studenter från hela arab-världen. Både i sitt tal till ledare för det egyptiska civil-samhället och i talet till muslimska ledare vid fredskonferensen vid Al-Azhar där också ett antal judiska representanter medverkade, framhävde påven freden och framhöll att all terrorism och förtryck av medmänniskor som sker i religionens namn inte bygger på autentisk religion utan är en hädelse av Gud. Det är alla religiösa ledares plikt att avslöja hat och terrorism.
”No civilized society can be built without repudiating every ideology of evil, violence and extremism”
“No act of violence can be perpetrated in the name of God, for it would profane his name.”
Han citerade även Andra Vatikankonciliets deklaration om förhållandet till andra religioner, Nostra Aetate som säger:
”We cannot truly pray to God the Father of all if we treat any people as other than brothers and sisters, for all are created in God’s image”
Påven Benedictus XVI höll ett liknande tal i Regensburg år 2006 där han starkt fördömde oförnuft, fundamentalism och våld i religionens namn. Utan att ha ett hum om vad talet innehöll fick han en stor del av den mera militanta muslimska världen emot sig och likaså en stor del av den västerlämdska socialliberala opinionen som inte heller tycktes bry sig om vad talet egentligen innehöll utan mera var intresserad av att stämpla det som ett rasifierat uttalande av en kristen vit privilegierad man.
Påve Franciskus aktar sig noga för att nämna profeten Mohammeds namn, men hans kritik av våld i religionens namn är om möjligt ännu skarpare än Benedikts och har tydligt udden riktad mot islamistisk radikalism. Ändå kan han uttala detta i en skara av betydelsefulla muslimska ledare och få applåder för det.
Majoriteten av världens muslimer håller med påven och tycker att påven ger uttryck också för deras känsla och värdering av förnuft och människovärde. Men man ser sällan så kraftfulla avståndstaganden från våld och terrorism från ledare inom den muslimska världen som det påvarna gett uttryck för. Stor-imamen vid Al-Azhar Ahmad al-Tayeb tog i sitt eget anförande initiativ till en tyst minut för offren för den sista tidens terrorattacker mot kyrkor och offrens familjer. Efter sammanbrottet för samarbetet under Benedictus XVI´s tid har Vatikanen och Al-Azhar nu en pågående dialog genom en gemnsamt tillsatt kommitté , men kritiker menar att det Islamska prästerliga ledarskapet spelar ett dubbelspel genom att utåt stödja tolerans och pluralism, men bakom kulisserna stödja en extremistisk kultur inom de egna leden.
Religionsfrihet, respekt för varje människas frihet och integritet och inte påtvinga andra människor den egna övertygelsen med våld var en viktig grundtanke hos Andra Vatikankonciliet, en uttolkning av den hållning till medmänniskan som så tydligt var Jesus egen och som framgår av källorna. Det är värt att notera att en av de punkter där utbrytargruppen SSPX är kritisk mot Katolska kyrkans kurs efter Andra VAtikankonciliet är just religionsfriheten. Man tycks inte vilja ha religionsfrihet, utan tvinga på andra människor den kristna religionen genom lagar och förordningar, precis på så sätt som vi idag kritiserar Islam för att vilja göra. [Läs den svenske SSPX-anhängaren Erik Perssons debattinlägg i Dagen 26 april]
Påve Franciskus strategi, som är förankrad i Katolska kyrkans grundsyn, är inte att säga att Katolska kyrkan är bäst och att döma ut andra religioner, utan snarare att upprätthålla en dialog som vädjar till människans förnuft och samvete och bedriva en allmän religionskritik där han säger att förorda våld och förtryck i religionens namn inte kan vara uttryck för en genuin religiositet. Detta är också en kraftfull kristen mission eftersom det ger uttryck för Kyrkans grundläggande övertygelse, och den är långt mera fruktbar och effektiv än militant kristen fundamentalism eftersom den har större förutsättning att tränga till människans hjärta istället för att skapa konflikt och avståndstagande.
Nedan länkar till några av påven tal under Egypten-resan samt John Allens utmärkta kommentarer och bakgrundsanalyser.
- Pope Francis addresses Egypt’s civil authorities: Full text
- Pope to Al Azhar: ‘Violence Is Negation of Every Authentic Religious Expression’ Addressing Al-Azhar International Conference on Peace, Calls on Religious Leaders to Reject Radicalism (Full Text)
- Pope Francis in Cairo: full text of homily at Saturday AM Mass in Cairo
John Allen kommentarer i Crux:
Bengts Blogg 