Förändring både uppifrån och nedifrån. Ny evangelisation i centrum för påvens kuriareform och den synodala vandring han vill involvera alla katoliker i.

Påve Franciskus har under hela sitt pontifikat målmedvetet arbetat på att reformera kyrkan, både uppifrån genom en kuriareform och nedifrån, vilket den synodala processen handlar om och göra alla kyrkans medlemmar medvetna om deras roll som medvandrare och ansvariga medlemmar i kyrkans gemenskap för det övergripande målet som är att nå ut med evangeliet till hela mänskligheten, särskilt de fattiga. Det handlar i grund och botten om att omsätta Andra Vatikankonciliets dokument i praktiken.

Ett steg i förändringsprocessen är den nu annonserade reformeringen av Troskongregationen (CDF). Genom motu propriet Fidem servare (“bevara tron”; jfr 2 Tim. 4:7) modifierar påven den inre strukturen i CDF som dels haft hand om lärofrågor, dels disciplinära frågor. T.ex. har en stor del av arbetet gått åt för att handlägga sexövergreppsärenden där präster och biskopar varit involverade. Nu etableras två distinkta sektioner, en doktrinär och en disciplinär. Syftet med reformen är att ge vederbörlig tyngd åt de doktrinära frågorna utan att det skall inkräkta på arbetet med de disciplinära. I den nya strukturen kommer båda sektionerna, med sin egen sekreterare att få större auktoritet och autonomi inom sina respektive områden.

Den doktrinära sektionen sägs i dokumentet ha som uppgift att

“deal[s] with matters pertaining to the promotion and protection of the doctrine of faith and morals. It also promotes studies aimed at increasing the understanding and transmission of the faith at the service of evangelisation, so that its light may be a criterion for understanding the meaning of existence, especially in the face of the questions posed by the progress of the sciences and the development of society.

Detta är en intressant formulering som uttrycker insikten att trons dogmer hela tiden finns i ett sammanhang med utveckling av kunskap och utvecklingen av kultur och samhälle i allmänhet. CDF som tidigare var ett superdepartement överordnat de andra blir nu underordnat evangelisationen och en servicefunktion till biskoparna.

Påven kritiserar den klerikala kulturen i kyrkan och den tröghet mot förändring som finns inte minst inom kurian. I jultalet 2014 varnade han för andlig Alzheimer. Tillsammans med sitt kardinalsråd har han under många år förberett kuriareformen som går under arbetsnamnet Praedicate Evangelium (“Predika Evangelium”) vilket innebär förändring av strukturer som varit praktiskt taget oförändrade sedan 1588 (en lättare översyn gjordes genom den apostoliska konstitutionen Pastor Bonus av påve Johannes Paulus II år 1988).

Medvetenhet om behovet av reform har funnits länge men de senaste påvarna inte lyckats med det. Kurian fungerar som ett karriär-system utan möjlighet att utöva revision och ställa personer till ansvar, inte bara när det kommer till sexövergreppskrisen, men också i övrigt när det gäller makt och styrning och pastoralt ledarskap över de lokalkyrkor som är anförtrodd åt dess medlemmar. Kurian är starkt underfinansierad och underbemannad i förhållande till de tjänster som den förväntas genomföra såsom prövning, förordnade och tillsyn av mer än 5000 katolska biskopar över hela världen.

Det är intressant att återvända till påvens jultal genom åren där han återkommande kommenterar reformarbetet.

I 2016 års jultal betonade han sambandet mellan reformen och hela kyrkans målsättning som är att förkunna evangeliet särskilt för de fattiga. Detta är också målsättningen för hela kuriareformen: Hela kyrkan inklusive ledning och kuria skall skräddarsys för att uppnå detta mål. Påven ser St Paulus VI´s apostoliska maning Evangelii Nuntiandi som det viktigaste pastorala dokumentet under postkonciliär tid. Hans eget evangelisationsdokument, den apostoliska maningen Evangelii Gaudium är en uppföljare till detta. Där konstaterade påve Franciskus att

“…the Church’s customs, ways of doing things, times and schedules, language and structures can be suitably channeled for the evangelization of today’s world rather than for her self-preservation. The renewal of structures demanded by pastoral conversion can only be understood in this light: as part of an effort to make them more mission-oriented” (EG 27).

I 2017 år jultal sade påven ”It must clearly be said that reform is not an end unto itself, but rather a process of growth and above all of conversion.”

I jultalet 2019 beskrev påven huvudpunkterna i den reform han vill genomföra. Kongregationen för evangelisation av folken (tidigare Propaganda Fide) och Påvliga rådet för främjande av Ny evangelisation som inrättades av påve Benedict XVI 2010 skall slås samman till ett nytt superdepartement för evangelisation.

Troskongregationen (f.d. Inkvisitionen) var tidigare det superdepartement som stod över alla de andra. Dess uppgift var att vaka över renlärigheten och korrigera heresier. Den hade hand om den redan kristna världen, medan Kongregationen för evangelisation av folken hade hand om evangelisation till de ännu onådda folken. Då man inte längre skiljer på den kristna och icke-kristna världen, utan även den sekulariserade västvärlden har blivit ett evangelisationsområde, så är en sådan uppdelning inte längre adekvat. Kongregationen för evangelisation av folken och Påvliga rådet för den nya evangelisationen (som inrättades av Benedikt XVI år 2010) skall ersättas av ett superdepartement för evangelisationen som nu får den ledande positionen bland departementen, medan Troskongregationen får en mera sidoordnad ställning som servicefunktion åt biskoparna och evangelisationen.

Vi lever inte längre i en kristen värld som tidigare, kristendomen är inte ensam kulturbärare, tron är inte ens en nödvändig grundsten för det sociala livet i Västerlandet, istället tar man ofta avstånd från den, den blir marginaliserad, förlöjligad. Detta var bakgrunden till att påve Benedict XVI 2012 proklamerade Trons År:

“Whereas in the past it was possible to recognize a unitary cultural matrix, broadly accepted in its appeal to the content of the faith and the values inspired by it, today this no longer seems to be the case in large swathes of society, because of a profound crisis of faith that has affected many people” (Porta Fidei).

Det var också bakgrunden till att Påvliga rådet för främjande av den nya evangelisationen kom till 2010. Begreppet Ny Evangelisation myntades första gången av påve Johannes Paulus II vid ett besök i Nova Huta, Polen 1979. Begreppet syftar på att Evangeliet behöver förkunnas på nytt i tidigare kristna länder med etablerade kyrkor, men där progressiv sekulariseringen gjort att det kristna budskapet inte längre blir hört och där själva känslan för det gudomliga förmörkats och man därför behöver en förnyad evangelisation, ny i sin iver, sina metoder och i sin inriktning. Utmaningen är att finna nya sätt att nå ut med de eviga sanningarna i evangeliet om Kristus.

“Today the Church must face other challenges and push forward to new frontiers, both in the initial mission ad gente the new evangelization of those peoples who have already heard Christ proclaimed” (JPIIRedemtoris Missio No. 30).

Påven är medveten om motståndet mot förändringarna och att det handlar om ett målmedvetet och tålmodigt arbete att överbrygga motstånd mot reformen och försöka övertyga kurian och andra kritiker om dess nödvändighet. Förändring är nödvändig om man inte vill regridiera, argumenterar påven, och citerade från St John Henry Newmans Essay on the Development of Christian Doctrine: “Härnere på jorden är att leva att förändras, och att vara perfekt är att ha förändrats ofta”. Han menar att vi är inne i en epok som inte bara innebär många förändringar, utan vi lever i en ”förändringens epok”. Det handlar inte om en linjär förändring undan för undan, utan vi är vid en brytpunkt.

Kuriareformen Praedicate Evangelium har varit på gång under flera år, och man har trott att den snart skall komma. Möjligen befarar påven att den kommer att slå ner som en bomb och möta starkt motstånd i implementeringsfasen. Kanske han därför dröjer och istället genomför små förändringar i de enskilda departementen och fortsätter skapa kardinaler som likt hans inre krets, kardinalsrådet är införstådda med reformen.

[En längre text med fler citat och länkar till texter refererade ovan finns här.]

Detta inlägg publicerades i Katolska kyrkan, Vatikanen och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s