Kampanjen mot F James Martin SJ har initierats av ett amerikanskt sällskap för försvar av tradition, familj och egendom. F Martin har blivit känd bl.a. för sin brobyggande verksamhet och dialog med hbt-samhället och har officiellt blivit inbjuden som talare till familjekonferensen i Dublin 21-24 augusti. Den traditionalistiska sällskapet har nu lanserat en petition till ansvariga katolska biskopar för familjmötet att inbjdan till F Martin skall dras tillbaka.

Fader James Martin SJ brinner för katolsk tro och har betytt mycket för att förklara och föra ut Evangeliet till dagens unga generation i USA. Fader James senaste evangeliska projekt var att bygga broar mellan kyrkan och HBT-samhället i USA. Medveten om att de teologiska frågorna kring homosexualitet är känsliga i den kyrkliga världen tog han sig an detta och gav ut boken Building a Bridge: How the Catholic Church and the L.G.B.T. Community Can Enter into a Relationship of Respect, Compassion and Sensitivity. Hans metod byggde på full samstämighet med katolsk lära, användning av Bibeln och Katolska kyrkans rika pastorala arv för att utifrån förnuft och realism klargöra både svårigheter och det nödvändiga i att upprätta en djupare dialog med budskapet att Jesus Kristus och hans kyrka söker att till fullo omfamna också män och kvinnor i HBT-personkretsen. Tilläggas bör att boken fått fullt godkännande av hans superior inom Jesuitorden, och innehåller inget som strider mot katolsk lära.

I en YouTube-video presenterad på Katolsk Horisont gör sig diakon Göran Fäldt nu till talesperson för kampanjen mot f Martin och uppmuntrar svenska katoliker att underteckna petitionen. Diakon Fäldt betecknar Martin som en ”falsk profet” som med aposteln Paulus ord ”endast tjänar sin egen buk” och förvirrar Guds folk.

Han hänvisar till den amerikanska organisationens hemsida där det skall finnas mer information om F Martin, men man finner endast löst underbyggda påståenden tagna ur sitt sammanhang som t.ex. att han skulle förorda att homosexuell personer får kyssas under mässan. Det hela verkar vara en förtalskampanj för att skandalisera F Martin. Sidan är tendensiös, obehagligt uppviglande och innehåller absolut inte tillräcklig information som underlag för att ta ställning till undertecknande av en sådan petition.

Obehagligt hätsk uppviglande kampanj mot f Martin.  Lägg märke till bilderna upptill: T.v. de rättänkande, ”den tysta majoriteten” som försvarar tradition, familj och privat ägande, t.h. f Martin och bakom honom vargen i fårakläder för att tydliggöra att han är en falsk profet.

Göran Fäldt hänvisar  till en större modernistisk rörelse inom Katolska kyrkan (som F Martin anses vara en del av) som angriper fundamentet för katolsk syn på äktenskap och familj. Fäldt säger att Martin ”föreslår ett paradigmskifte”, något som ”absolut inte kan förekomma i katolsk doktrin”. På så sätt ställer sig diakonen helt på den traditionalistiska sidan i den levande diskussion som pågår inom Katolska kyrkan om kyrkan skall vara dogmstyrd organisation med klerikal kontroll av lekmännen eller betona pastoralt förnuft och varje döpt katoliks eget ansvar och delaktighet i den Helige Ande och ”det Allmäna prästadömet”.

Fäldt säger att det uppkommit en het diskussion om ”vad som skall sägas och inte sägas” på familjemötet där både barnfamiljer och ungdomar medverkar. Han gör sig till tolk för en censurerande hållning där HBT-personers situation i kyrkan inte får belysas. Det enda som får talas om är enl Fäldt ”vad som är rätt undervisning, rätt inställning” enligt kyrkans tradition. Men rätt inställning är ju inte bara dogmer utan också om att bemöta andra människor med kärlek och respekt, just det f Martin pläderar för i sin bok.

Fäldt vädjar till ”den rättänkande men tysta majoriteten” att agera och skriva under petitionen. Problemet är att denna tysta majoritet inte är någon majoritet, utan ganska liten minoritet medan majoriteten av världens katoliker är mycket väl informerade och tänker själva helt fritt utanför den skyddade miljö Fäldt och det konservativa amerikanska sällskapet vill erbjuda dem.

Att Fäldt som vigd person inom Stockholms katolska stift på detta sätt går in och väljer sida i en diskussion gör ju att han inte längre kan upplevas som en självklar representant för alla katoliker han har ett pastoralt ansvar för. Bäst är Fäldt när han positivt redogör för katolsk syn på äktenskap och familj, det finns en sådan passus 3.15 min in i videon. Det är också bra att han hänvisar till påve Franciskus apostoliska maning Amoris laetitia som är grunddokument för familjekonferensen. Men i övrigt tycker jag det är en olycka att han lånat sig till denna video. Han framställer sina fördömanden på ett glädjelöst och uppstyltat sätt som inte ger ett trovärdigt intryck, snarare framstår det som om han medverkar till något han helst inte vill vara med om, som gisslan på filmer som kidnappare sänder till omvärlden. Det är inte den Göran Fäldt jag trodde mig känna jag ser på denna video.

Ännu allvarligare är att Fäldt anklagar F James Martin för att vara en falsk profet och föregår därmed varje annan sådan seriös prövning inom kyrkan. Boken innehåller inget som strider mot katolsk lära och har som påpekats fått fullt godkännande av hans superior inom Jesuitorden.

Fäldt kanske försvarar sig med att han inte sagt så, utan endast rekommenderat katolikerna att läsa själva och ta ställning, han har en sådan brasklapp i sin framställning. Men när man som klerikal person inom stiftet så tydligt uppmanar katoliker att skriva under petitionen och hänvisar till ett så gravt tendensiöst och uppviglande material så tycker jag det inte är något hållbart försvar. Jag kan inte annat än betrakta Göran Fäldts inlägg som splittrande och uppviglande då han uppmanar katoliker att skriva på en petition som sätter upp biskopar mot biskopar.

Jag uppmanar er som önskar fördjupa er i detta dels att noga studera påve Franciskus maning Amoris laetitia, dels att läsa F James Martins bok Building a Bridge som just kommit ut i en andra upplaga där han också kommenterar den hätska stämning  som uppkommit mot honom. Jag citerar från förordet till andra reviderade och utökade upplagan:

”a few readers wondered why I seemed to have left out two things from the book: a discussion about the church’s teachings on same-sex relations and same-sex marriage, and a discussion about the sexual abuse crisis in the church. That last topic—sexual abuse—was covered only glancingly in the first edition. Some asked why I didn’t discuss the topic in depth, since it was an important reason why many LGBT people have left the church, mainly because they felt some church leaders were hypocritical in criticizing their sexual activity while countenancing sexual abuse by the clergy. That sentiment, of course, is shared by many straight people as well. But I intentionally did not include a discussion of the clergy abuse crisis and the crimes of sexual abuse not because I am afraid to tackle that topic (I’ve written about it elsewhere) but for another reason: that critical topic deserved a far more comprehensive treatment than was possible in a short book. I didn’t want to address it because it warrants an exhaustive treatment beyond the scope of this book.

The omission of a long discussion on same-sex relations was also intentional, because the Catholic Church’s stance on the matter is clear: sexual relations between people of the same sex are impermissible. At the same time, the LGBT Catholic community’s stance on the matter is also clear: same-sex relations are part and parcel of their lives. (Here I am speaking about the majority of LGBT Catholics, not the relatively small portion of the group who think otherwise.) Theologically speaking, you could argue that this teaching has not been “received” by the LGBT Catholic community, to whom it was primarily directed. So I intentionally decided not to discuss that question at any length, since it is an area on which the two sides are simply too far apart.

The same holds true for same-sex marriage: it is an issue on which the institutional church and most of the LGBT community are too far apart. In this edition, I quote the Catechism’s entire teaching on LGBT sexuality (more specifically, on homosexuality), but again I don’t enter into a lengthy discussion because I prefer to focus on areas of possible commonality.
Likewise, this book is not a treatise on moral theology, nor is it a reflection on the sexual morality of LGBT people. I am not a moral theologian…”

—-

F Martin kommenterar de reaktioner av hat han mött efter publicering av boken:

”I would like to address the question of hate. While the vast majority of readers—particularly LGBT people and their families—expressed gratitude for the book, often with great emotion, the book unleashed in a few quarters of the church a virtual torrent of hate. Most of these expressions of intolerance appeared on social media, but in other venues as well I saw how the mere idea of welcoming LGBT people gave rise to the most homophobic and hateful comments you can imagine. Of course I expected some criticism of the book, and I invited discussion in the first edition, but the intensity of the hate took me by surprise. For the most part, I could anticipate the more thoughtful critical reactions: some LGBT Catholics would say that I had not gone far enough; some bishops and church officials would say that I had gone too far. But critical reactions are to be expected. This is the nature of dialogue and the nature of inviting people into a conversation—onto the bridge, if you will.”

Sedan kan man fundera på vad dessa hatfulla reaktioner beror på: Ren homofobi, rädsla att närkontakt med homosexuella skall utgöra ett hot mot det man själv tror på och mycket annat som F Martin reflekterar över i förordet. Men katolskt liv och evangelisation kan inte bygga på varken fruktan eller hat utan på den kärlek som utgår från Jesus själv och som inte ser medmänniskan som ett hot utan som en person som Gud älskar och som du själv också därför måste respektera och älska.

[Läs mina tidigare blogginlägg om homosexualitet]

[Läs mina inlägg om Amoris Laetitia och diskussionen mellan traditionalism och pastoralt förnuft]

[Katolskt twitter-läroämbete står för dömande och censur]