(Texten uppdaterad 2019-02-07. Vissa mindre lämpliga rader har tagits bort.)
Katolsk Horisont heter en internetportal med en hel del matnyttigt och intressant AV-material och bloggar som drivs av som jag förstår av Gråbröderna och Katolska församlingen i Jönköping.
Det finns också mindre trevliga inslag som jakt på medkatoliker som inte är tillräckligt ortodoxa. Jag har tidigare bloggat om diakon Fäldt som deltog i en kampanj att bojkotta fader James Martin SJ från att tala vid Världsfamiljdagen i Dublin 2018, detta för att han försöker bygga broar till homosexuella och inte markerar tillräckligt starkt mot dem. (f Martin har skrivit en bok som heter Building a Bridge. Han är inte ute efter att ändra katolsk morallära som bojkottivrarna påstår, men han vill bygga broar och säger i sin bok att skall man mötas måste också hbt-samhället anstränga sig att förstå katolska ståndpunkter för att ge dialogen en chans).
Nu ser jag att en anonym bloggare som kallar sig Dura Mater har introducerats på Katolsk Horisont. Hen introducerar sitt bloggande med att berätta att detta är första delen i ”en serie inlägg skrivna av lekmän som har i syfte att belysa och bemöta uttalanden och beslut från olika stiftsrepresentanter och stiftsorgan som kan strida mot den Katolska Kyrkans tro.”
Bloggen har en döskalle som logo. Dura Mater är inom anatomin namnet på hårda hjärnhinnan som tillsammans med skallbenet omger hjärnan som ett skalskydd mot yttre påverkan. Här kanske det syftar på kyrkan, jag vet inte. Kyrkan brukar ju benämnas Mater, moder. Dura, hård skulle då kunna stå för att kyrkan är orubblig för yttre inflytanden och attacker. Men en sådan bild ger också andra associationer: Att bygga in sig i en bunker där man isoleras och inte har kontakt med omvärlden. Detta som motsats till bilder som den från Andra Vatikankonciliet om att öppna kyrkans fönster mot världen eller påve Franciskus bild av kyrkan som ett fältsjukhus.
I första inlägget sätter Dura Mater tänderna i ett inlägg av dominikansyster Madeleine Fredell, ett föreläsningsmanuskript från 2014, Biskopssynoden om familjen – kollegialitet på bred nivå, eller? Föreläsningen är intressant och utgår från den enkät som Vatikanen skickade ut och som vem som helst i alla stift världen över kunde besvara som underlag för den stundande synoden om familjen. Sr Madeleine belyser skillnaden mellan hur verkligheten ser ut bland alla världens katoliker och den idealiserade bild som målas upp och glappet mellan princip och praxis som helt enkelt måste överbryggas idag.
En bra och intressant text som står sig än idag och som fokuserar på och beskriver den verklighet vi har. Jag håller inte med sr Madeleine i alla hennes teologiska överväganden, men finner inte texten okatolsk på något sätt. Det gör däremot signaturen Dura Mater som slår ner på det mesta i texten och utan ambition att förstå helheten drar hen ut meningar ur sitt sammanhang och förklarar hur irrlärigt och okatolskt allting är.
Diskutera och kritisera gärna sakfrågor, men är man katolik och inte utesluten av de herdar som har ansvaret skall vi andra katoliker inte hålla på och försöka få bort dem från att medverka i olika sammanhang utan hälsa mångfalden med glädje. Den berikar, och det gagnar kyrkan att saker blir belysta från många håll. Katolska kyrkan är en levande trosgemenskap, inte en ideologisk åsiktsgemenskap.
Bengts Blogg 
Bengt Jag anser det orättfärdigt att biskop Anders gynnar konservativa falanger i Stockholms katolska Stift på bekostnad av reformförespråkare. Biskop Anders månar om yttrandefrihet men bara när det gagnar konservativa värderingar. ”Katolsk Horisont” och ”Katolsk Observatör” har biskop Anders medgivande att kalla sig katolsk men inte ”Katolsk Vision” – det visar väl med all önskad tydlighet hur BÄ önskar att Stockholms katolska stift ska manövreras. http://www.katolskvision.se/blog/?p=26730 // Irene
Tack, Bengt, för att du tar upp det här, och försvarar min yttrandefrihet. Jag tittar sällan på den här typen av bloggar och inlägg som av ”dura mater”, jag orkar helt enkelt inte. Och ska man behålla något slags andlig frid för sig själv är det bäst att inte läsa den här typen av angrepp alltför ofta. Men jag är djupt oroad över det alltmer försämrade debattklimatet i Stockholms katolska stift och att göra en meningsskapande teologi känns väldigt motigt.
Bengt, du manar till besinning och ett tolerantare debattklimat svenska katoliker emellan. Samtidigt jämför du dem som är kritiska mot Kyrkans utveckling under nuvarande påve och ger uttryck för det med Stasi- och KGB-agenter. Besinning, tolerans?
Det är krypskyttarna jag jämför med Stasi- och KGB-agenter, det gäller givetvis inte alla som är kritiska mot utvecklingen under nuvarande påven.
Jag länkade till denna bloggpost på Facebook-gruppen Katoliker i Sverige med nedan citerade introduktionstext. Det blev en livlig diskussion, många tummen upp men också några ogillande och hätska kommentarer. Egentligen tre typer av reaktioner:
1) Positiva.
2) Stör inte, här skall vi bara ha gemytligt okontroversiellt informationsutbyte.
3) Starkt negativa.
Detta har föranlett att inlägget nu tagits bort av moderator och jag har portats från medlemskap i gruppen (som dock är offentlig för läsning, men skriva kräver medlemskap)
Jag kan förstå att inslaget togs bort, då den livliga diskussionen, stundom hätsk av samma typ som brukar uppstå då traditionella katoliker kritiserar modernism. Grundregler för gruppen innefattar nämligen följande:
”Detta är inte i första hand en diskussionssida, och absolut inte en sida för olika fraktioner att drabba samman på, utan en sida för trivsamma samtal, andligt utbyte och tips om katolska aktiviteter. Alla medlemmar uppmanas hålla en artig, respektfull och kärleksfull ton.”
Nåja, helt artig och kärleksfull var jag nog inte i min kritik, och när diskussionen brakade lös i kommentarsfältet förstår jag att det blev för mycket. Samtidigt ser jag att ett inslag som börjar med följande text får ligga kvar:
”Det verkar som att syster Fredell anstränger sig mer för att helgonförklara folks syndiga leverne än för deras egentliga helgelse. Det intrycket får jag bl.a. då hon så våldsamt avfärdar kyrkans metoder för ett liv i överensstämmelse med den katolska kyrkans lära.”
– Ett inte alls artigt påhopp på ett av vårt stifts bästa teologer. Anledningen till mitt inlägg var just påhopp och motarbetande av bl.a. henne och min bedrövelse över ett allt sämre debattklimat i stiftet.
Min text som tagits bort:
Bengt Att jag överhuvudtaget gick in och skrev vid 2 tillfällen på bloggen Katoliker i Sverige beror enbart på att just denna blogg är lite halvofficiell dvs modereras av personer som står biskop Anders nära typ fn Magnus Andersson och där -Thomas Idergard- en av fn stiftets mest tongivande och högljudda präster regelbundet går in i diskussionerna på ett auktoritärt och i uppfostrande syfte. Att en nybliven präst och jesuit som Idergard tillåts husera helt fritt och oemotsagd i kretsen av sin hejarklack försvårar ju möjligheten att även katoliker i Stockholms katolska Stift kan övertygas om reformbehov inom vår kyrka. Du förfasar dig över anonyma ”Dura mater” på Katolsk Horisont. Ursäkta att jag tjatar. Jag förfasar mig över att biskop Anders bara förfasar sig över att reformkatoliker nyttjar sin yttrandefrihet – vilket han markerar på olika sätt – men inte ens bryr sig att traditionalisternas youtubekanal Katolsk Horisont släpper in ANONYMA Trospoliser med uppgift att brännmärka oliktänkande. Om du vill verka för reformer Bengt så räcker det inte med att förfasa sig över självutnämnda trospoliser i Stiftet utan det krävs att biskop Anders ställs till svars. Så länge inte biskop Anders offentligt deklarerar och i handling visar att yttrandefrihet gäller på lika villkor för alla katoliker inom hans stift så länge kan du och jag förgäves stånga oss blodiga.
Pingback: Nu blev jag utslängd från Facebook-gruppen Katoliker i Sverige – delvis mitt eget fel | Bengts Blogg