Äventyrar påve Franciskus den katolska läran?

I samhället i stort ser vi mer och mer en splittring mellan å ena sidan dem som försvarar demokrati, rättssamhällets grundprinciper, medborgerliga rättigheter för alla, folkrätt och samarbete mellan nationer och å andra sidan dem som förespråkar nationell isolering och protektionism och dras till starka demagogiska ledare. 30 filosofer och författare skrev i veckan ett upprop publicerat i DN och i andra europeiska tidningar:

”Det är angeläget att vi nu slår larm om själens och andens mordbrännare som, från Paris till Rom, med mellanlandningar i Barcelona, Budapest, Dresden, Wien eller Warszawa, leker med frihetens eld.
För det är vad som står på spel: bortom det märkligt uppgivna Europa som anas vid horisonten, bortom det sviktande europeiska samvete som hotar rasera allt som en gång gjort våra samhällen starka, hederliga och framgångsrika, ligger en utmaning vi inte mött sedan 1930-talet – ett utmanande av den liberala demokratin och dess värden.”

Det intressanta, apropå aktuell debatt om liberalismens inre tomhet, är att man i uppropet pratar inte bara om frihet utan också om värden och ideal och en europeisk tradition (som i många stycken vilar på kristen grund).

kneisslputin

Österrikes utrikesminister Karin Kneissl dansar med Putin som hon bjudit in till sitt privata bröllop (från DN´s nätupplaga)

Denna splittring märktes också tydligt på årets Världsekonomiska forum i Davos. Angela Merkel som dök upp där är inte ensam om att försvara demokratin och rättsstaten. På en fråga om utrikespolitiken inte borde bli mer hårdkokt realpolitisk (underförstått mera förhandlingsvillig i relation till de auktoritära antidemokratiska krafterna) svarade hon:

”Jag är pragmatisk, väldigt pragmatisk, men jag är född i DDR där det saknades yttrandefrihet och pressfrihet, där barnbarn kunde få skulden för vad deras farföräldrar gjort. Jag kommer aldrig att kompromissa med våra grundläggande värden. Efter Berlinmurens fall trodde jag inte att vi skulle behöva kämpa för detta igen, men det måste vi.”

 

Liknande splittring ser vi också  kristenheten. Å ena sidan en kristendom där kärleksbudskapet och tron som ett levande möte med Jesus Kristus betonas, å andra sidan en auktoritär kristendom där kyrkan som världslig institution och detaljer i läran betonas på bekostnad av pastoralt arbete och respekt för den enskilda människans situation. Denna senare fraktion stödjer inte sällan politiskt auktoritära ledare som Trump och Bolsonaro. Trumps tidigare kampanjgeneral Steve Bannon vill nu kampanja i Europa där han med bas i ett katolskt institut i Italien tänker mobilisera inför EU-valet i vår. Katolska biskopar i Polen (inte alla) och många av mina polska katolska vänner stödjer med entusiasm Jaroslaw Kaczynski och ser inga som helst problem i att domare byts ut och yttrandefriheten inskränks.
chdec2_2016popecardinalsdubia

Lärostrider, splittringar och grupperingar har funnits i Kristi kyrka i alla tider, alltsedan de första århundradena. Det är bara att läsa Nya Testamentet för att få en provkarta på detta. Inte desto mindre har kyrkan levt vidare och hanterat allt detta så att Evangeliet även idag bevarat sin substans och fräschör så att människor än idag möter det och omvänder sig till att följa Jesus Kristus. Det är viktigt att Kyrkan, den katolska och kristenheten i stort, fortsätter att bevara en inre enhet och löser sina konflikter genom civiliserat samtal och söker Guds ledning i bön. Om man gör så blir man en del av lösningen på världens problem, men om man övertar den splittring som präglar den politiska världen och låter den skära långt in i den kyrkliga gemenskapen så blir man istället en del av problemet, som präster som välsignar trupperna på båda de stridande sidorna. 

Jag har inte lyckats sätta mig in i och förstå hur man skall se på den splittring som det rapporteras om i Katolska kyrkan i USA. Historikern Massimo Faggioli kallar det den värsta krisen sedan reformationen. Andra vill tona ner det hela och se det som analogt med de konflikter som alltid funnits genom historien men som man klarat av att hantera, inte mera dramatiskt nu än tidigare.

Konflikten på den läromässiga och teologiska nivån handlar om hur man skall se på trons och kyrkans väsen, var tyngdpunkten skall ligga:

  • På ett levande möte med Jesus Kristus som väcker tron och en önskan att följa honom och efterlikna honom i tron hoppet och kärleken, eller…
  • På Kyrkan som auktoritär institution där varje enskild teologisk formulering är viktigare att försvara än respekten för tron som ett personliga möte och den enskildes samvete.

Kyrkan är i grunden både de kristnas gemenskap i Jesus Kristus och har en jordisk struktur med läroämbete och sakrament. De båda hör ihop, men om det ena överbetonas på bekostnad av andra blir det fel. Joseph Ratzinger/påve em Benedictus XVI används ofta av de konservativa som betonar auktoriteten och bevarandet av traditionen medan påve Franciskus hyllas av dem som betonar den personliga tron, kärleken och det pastorala. Men ingen av dessa påvar låter sig inrangeras i denna dikotomi.

Ratzinger har felaktigt kommit att framstå som försvararen av en auktoritär institutionell konservativ kyrka därför att han har exploaterats av konservativa grupper. Men det borde räcka att läsa hans klassiker Introduktion till kristendomen för att förstå att denna bild av honom är orättvis. Han betonar starkt trons personliga dimension och dess frukt i kärlek och pastoral hållning:

”Den tro som inte samtidigt är kärlek är inte en verkligt kristen tro, utan bara framstår som det. Det är viktigt att framhålla att det förhåller sig på det här sättet, både gentemot mer doktrinärt inriktade missförstånd av vad den katolska kyrkans tro är och även gentemot den sekularisering av kärleken som blir en konsekvens av Luthers idé om att rättfärdiggörelse endast kommer av tron allena.” (s 210-211 Ratzinger Introduktion till kristendomen, Veritas förlag 2018)

Franciskus är förvisso en påve som lyfter fram det pastorala och omtyckt i vida kretsar långt utanför Katolska kyrkan, det kan knappast ha undgått någon. Men det innebär inte att han tar lätt på kyrkan som institution eller förnekar betydelsen av grundläggande dogmer. Inte desto mindre är det detta senare han anklagas för. Konservativa företrädare för kyrkan anklagar honom för att vara en fara för renlärigheten i Katolska kyrkan.

Visst kan man ha teologiska synpunkter på en påve, det är tillåtet med kritik, det bidrar till utveckling av teologi och dogmatik. Det är viktigt att vi inom kyrkan kan ha en konstruktiv dialog och inte gräva ner oss i skyttegravar och klistra negativa etiketter på motståndarna. Detta förstärker de motsättningar som redan finns i politiken, istället behöver kyrkan kunna verka för en enhet och förståelse och vara en stabiliserande kraft i att Europa som hindrar en förnyad drift mot antidemokrati och rasism.

Jag länkar här till en artikel som på ett balanserat och resonerande sätt ifrågasätter påve Franciskus utan att hamna i skyttegravskriget och argumenterar för varför påve Franciskus är en del i den nuvarande krisen och publicerad på Katolsk Observatör: [Påve Franciskus är centralfigur i kyrkans nuvarande kris]. Jag länkar inte till den för att jag håller med om allt, men för att det är viktigt att lyssna till de bästa argumenten från alla sidor.

Jag länkar här till en artikel som lägger fokus på den pastorala sidan. Det är teologen Tina Beattie, professor i Katolska studier vid universitetet i Roehamton, som problematiserar förhållandet att det är en del av mänskligheten (företrädesvis män) som föreskriver regler som man inte ens själva lever upp till medan man kontrollerar en annan del av mänskligheten (företrädesvis kvinnor) där man kräver totaldisciplin i efterlevandet av reglerna  utan att ägna en tanke åt de negativa konsekvenser detta får för deras livssituation. [Culture Wars and Women’s Bodies: Why the Catholic Church is Implicated in the Politics of the Far Right]

Att bejaka en icke-relativism och att det finns en universell moral (dödande genom abort är alltid en synd) utesluter inte en pastoral hållning.

Att bejaka att det finns situationer i människors liv där det blir kontraproduktivt och oförnuftigt att kräva total legalistisk kontroll av människors liv innebär inte att man omintetgör de universella morallagar Katolska kyrkan gör sig till tolk för.

Påve Franciskus är mycket medveten om allt detta, och han vet precis vad han gör och försvarar sig mot anklagelserna att han skulle vara en fara för bevarandet av katolsk lära. Exakt detta kommenterade han i samband med en privat träff med jesuitbröder i Cartagena, Colombia under sin Sydamerika-resa 2017, en text från det mötet publicerades 28 september 2017 i La Civilta Cattolica. Påven menar att han lutar sig mot img_0093klassisk och genuin thomistisk moralfilosofi och refererar till medeltidens store filosof dominikanmunken Thomas av Aquino. ”Jag vill förklara detta så att ni kan hjälpa dem som tror att moral bara handlar om kasuistik”, sade påven till jesuiterna.
Filosofi skall inte äga rum i ett laboratorium, utan i livet, i dialog med verkligheten”, sade han och hänvisade till hur påve Benedictus XVI hade talat om sanningen ”som ett möte, det vill säga inte längre som en typ av klassifikation, utan en väg”.
Jesus teologi var det mest verkliga av allting; den började med verkligheten och sträckte sig mot Fadern”, sade påve Franciskus. ”Det började med ett sädeskorn, en liknelse, en händelse…. som sedan förklarades.
Jag vill upprepa, sade påven ”att för att vara en god teolog räcker det inte med studier, utan du måste vara hängiven, vaken och greppa tag om verkligheten, och du behöver reflektera över allt detta på dina knän. En man som inte ber, en kvinna som inte ber kan inte vara en teolog.
Påven fortsatte: ”Idag handlar det om hur du uttrycker Gud, hur du förklarar vem Gud är, hur du synliggör Anden, Kristi sår, Kristi mysterium.

Den nythomistiska filosofi som präglar katolsk traditionalism och antimodernism är, menar jag ett otillräckligt och reducerande hembygge, en perversion av Thomas filosofi, man tar till vara den systematiserande dimensionen och gör det till en hård yta som saknar den djupdimension som skulle göra den tillämpbar i levande livet. Påven igen:

”We’ve seen what damage occurred when the great and brilliant Thomist scholastics deteriorated, falling down, down, down to a manualistic scholasticism without life, mere ideas that transformed into a casuistic pastoral approach. At least, in our day we were formed that way… I’d say it was quite ridiculous how, to explain metaphysical continuity, the philosopher Losada spoke of puncta inflata… To demonstrate some ideas, things got ridiculous. He was a good philosopher, but decadent, he didn’t become famous…”

Antimodernisterna ser Andra Vatikankonciliet som ett brott med kyrkans tradition, medan det i själva verket är så att det är antimodernismen och det nythomistiska tänkandet som är en parentes i kyrkohistorien, och Andra Vatikankonciliet som innebär en återknytning till källorna, Bibeln, kyrkofäderna, den personliga tron, livet i den Helige Ande.

Den helige Thomas av Aquinos filosofi låter sig inte lånas till antimodernistiskt motstånd. Tvärtom är Thomas en filosof som såg som sin uppgift att förena en levande kristen tro med vetenskap och förnuft. På så sätt är han en modern filosof som verkligen kan vara till nytta i den process kyrkan nu befinner sig i. Tina Beattie är inne på samma linje då hon skriver:

”Through a close engagement with Aristotelian philosophy, he (Thomas) wanted to demonstrate that faith and reason, philosophy and theology, could be united in a mutually beneficial marriage within the overarching goodness of a cosmos created, ordered and sustained in all its aspects by God. Like all marriages of Aquinas’s time, this was not a partnership of equals, for philosophy was theology’s handmaid. Ultimately however, faith and reason, grace and nature, went together like love and marriage or horse and carriage, and together they could guide the human mind in its desire for God and for truthful knowledge about the world.”

Kyrkan är inte modernistisk bara för att den gått ifrån nythomismen och antimodernismen. Snarare är det så att den återknutit till sina rötter. Om det sedan sammanfaller med vissa strömningar i tiden som man betecknar som modernistiska så är det inget problem i sig, utan en fördel som borde kunna underlätta kyrkans dialog med den moderna tiden. Benedictus XVI konstaterade att all sekularisering inte är av ondo. Det finns god och dålig sådan.

Kyrkan skall inte vara anakronistisk och museal. Johannes XXIII ville genom Andra Vatikankonciliet öppna fönstren mot omvärlden på vid gavel. Det är den processen som fortgår idag och där påve Franciskus just nu har bollen.

[Läs mitt tidigare inlägg om kritiken mot påve Franciskus och nythomism versus genuin thomistisk filosofi]

 

Det här inlägget postades i Katolska kyrkan, Politik, Samhälle, Vatikanen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Äventyrar påve Franciskus den katolska läran?

  1. Inge skriver:

    Bengt jag reagerar på din inledande beskrivning av samhällsutvecklingen?
    Delar du verkligen påståendet att de som är kritiska till globaliseringen, samtidigt är emot demokrati? ”förespråkar nationell isolering och protektionism och dras till starka demagogiska ledare.”?

    Vi som kristna bör verkligen fundera på vilken agenda dessa 30 filosofer och författare har när i veckan skrev detta upprop publicerat i DN och i andra europeiska tidningar?

    • bema skriver:

      Jag säger inte att alla som röstar på de starka ledarna och de främlingsfientliga eller starkt nationalistiska partierna som är emot EU och globalt samarbete är antidemokrater. Jag gissar att de röstar på grund av missnöje med de övriga partierna. I Brasilien är folk innerligt trötta på korruption och gatuvåld och ser Bolsonaro som en frälsare från detta.

      Jag tror inte heller alla politiker i SD är antidemokrater och i dagens läge kan man inte säga att sd är ett rasistiskt parti. Men jag litar inte på SD. Det finns en hård kärna som om de kom till makten och fick bestämma skulle föra Sverige i en liknande riktning som Polen eller Ungern.

      • Inge skriver:

        Ursäkta Bengt detta är möjligen lite utanför tråden i din bloggpost, men jag reagerar på att det knappast går att ifrågasätta den globalistiska utvecklingen, utan att bli stämplad som rasist, främlingsfientlig, nazistisk, nationalistisk, SD sympatisör, EU motståndare, antidemokratisk, förespråkare av nationell isolering, protektionism och dras till starka demagogiska ledare, etz.

        Vilka är då alla dessa starka demagogiska ledare som globalisterna är så rädda för? Du nämnde visserligen några namn, men dessa ledare har väl knappast några ambitioner att ta över världen?
        Är det inte tvärtom? Försöker de inte endast värna och skydda sitt eget land från att upplösas? Om de sedan använder de rätta metoderna kan ju alltid diskuteras?
        Idag är det ju främst de små enkla ansiktslösa människorna som reagerar och försöker stoppa dessa globalistiska ambitioner! Dessa människor som inte längre tror på de stora unionerna och de stora ledararnas löften att lösa alla världens problem, de protesterar mot ledare som proklamerar ett globalistisk samhälle där de gamla landsgränserna bryts ner och familjens auktoritet minimeras. De tror inte på att lösningen är en världsregering med åtföljande världsreligion.
        Din egen påve har själv gjort flera uttalanden som tyder på att även den katolska kyrkan ser behovet av en världsregering med åtföljande världsreligion. Hur skall detta tolkas?

        Som Kristen känner jag en allvarlig varning när nu även kyrkorna ansluter sig till dessa stora globalistiska nätverken. Nätverk som troligen banar väg för antikristliga krafter.
        Vi vet att den slutlige antikrist skall träda fram före den riktiga Kristus gör sitt inträde i denna fallna värld, en värld som är dömd att upplösas. Vi kristna är dock inte kallade att hjälpa fram någon antikrist. Utan istället förbereda oss för den riktiga Kristus! Mycket tyder på att Han kommer snart!
        Upp 21:1-8

      • bema skriver:

        Visst skall man kunna ifågasätta de värsta globalistiska avarterna utan att betraktas som rasist.

        Men det finns en tok-antiglobalism som jag kritiserar. Det har lett fram till det dilemma Storbritannien nu satt sig i med rabiata brexitörer som inte hade en aning om vad de gett sig in på och inte tillstymmelse till plan för utträdet.

        Exempel på demagogiska ledare: Trump, Bolsonaro, Orban, Erdogan, Putin…

        Det finns också en tok-globalism som tror på marknadsliberala teknokratiska överstatliga lösningar på alla problem. Macron i Frankrike representerar den linjen, jag tror Annie Lööf i Sverige är hans frände.

        Globalt samarbete behövs och är nödvändigt på många plan, t.ex. miljöfrågor, fred, världshandel, migration. Ett sådant samarbete är naturligtvis inte starkare än sin svagaste länk (FN är vingklippt av veto från länder som Sovjet och Kina) men det innebär inte att en odemokratisk världsregering som kanske vissa extremister förespråkar skulle vara en lösning.

        Själv tror jag på den kristdemokratiska principen av subsidiaritet, att varje beslut bör fattas på lägsta möjliga effektiva nivå, om det sedan är köksbordet, kommunen, landet eller EU. EU bör inte bli för stort så att byråkratin i Brussel tar över ländernas självbestämmande, det är nog många överens om. Det hindrar inte att det finns mycket bra med EU att bevara och bygga vidare på.

        Någon världsreligion finns nog inte i sikte och någon världsregering förespråkar inte Katolska kyrkan. Däremot försöker man utifrån katolska sociallärans principer samverka för att främja en humanare och fredligare värld som där folk och stater lever i harmoni med varandra och med vår jord. Katolska kyrkan eftersträvar dialog med alla, inklusive med andra religioner, ateister och alla människor av god vilja. Det är att följa kärleksbudskapet.

  2. Ping: Hellre rejäl inkvisition än krypskytte från Jönköpings katolska horisont | Bengts Blogg

  3. Inge skriver:

    Bengt jag tvingas nu återgå till din huvudrubrik ”Äventyrar Påve Franciskus den katolska läran?” när jag tar del av påvens senaste utspel i Abu Dhabi.

    Påven äventyrar inte bara den katolska läran, utan han ifrågasätter även behovet av Jesu Försonings verk på Golgata, när han tillsammans med en storimam, nu undertecknat ett dokument vid ett interreligiöst möte i Abu Dhabi där de fastslår följande:

    ”Pluralismen och mångfalden av religioner, hudfärg, kön, ras och språk är Guds vilja i hans vishet, genom vilken han skapade människor.”

    De interreligiösa förberedelserna för införandet av en världsreligion pågår nu med full kraft och er påve intar en central roll i detta arbete.

    Guds Ord ligger dock fast oberoende vilka interreligiösa överenskommelser er påve undertecknar.

    Apg 4:11-12 Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.”

    • bema skriver:

      ”De interreligiösa förberedelserna för införandet av en världsreligion pågår nu med full kraft och er påve intar en central roll i detta arbete.”

      – Absolut inte. Det är inget teologiskt dokument och har inget med världsreligion att göra utan handlar om fred och mänskliga rättigheter, det är katolsk sociallära och inga nyheter från katolsk horisont. Dokumentet vänder sig till alla människor av god vilja och talar om värderingar som de allra flesta kan vara överen som. Mänskliga rättigheter, religionsfrihet, fred, mot abort, dödshjälp, extremism och religiös terror.
      Att kristna medverkar till att skapa fred och samförstånd mellan folk och nationer är en del i kärleksbudskapet, det har inget med att ge upp vad vi tror på att göra. Hoppas att stor-imamen av Al-Azhar, Ahmad Al-Tayyeb tar det som sägs i dokumentet på lika stort allvar som påve Franciskus och verkar för att det får genomslag i den muslimska världen liksom vi bör ta det på allvar och se till att det får genomslag här i väst.

      ”Guds Ord ligger dock fast oberoende vilka interreligiösa överenskommelser er påve undertecknar.”

      – Absolut så

      ”Apg 4:11-12 Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.”

      – Ja, det är vår fasta tro.

      [Det gemensamt undertecknade dokumentet i sin helhet]

      • Inge skriver:

        Om du och påven anser att Jesus är enda vägen till frälsning, hur kan ni då samtidigt påstå att ”mångfalden av religioner, är Guds vilja i hans vishet”?
        Förklara gärna detta för mig?

      • bema skriver:

        Gud älskar hela världen och låter sin sol gå upp över både onda och goda. Gud tillåter andra religioner precis som han tillåter ateister.
        På något sätt kan allt som sker vara del av hans plan. ”Mina vägar är inte era vägar, säger Herren”
        Påminner också om liknelsen om skörden där ogräs och vete får växa tillsammans.

      • Inge skriver:

        Godmorgon Bengt, du triggar mej att kommentera ytterligare en gång, jag vill egentligen undvika dessa ändlösa diskussioner, men detta med påvens agerande och mång kristnas naiva inställning till Islam gör mig bekymrad.

        Du skriver: ”Gud älskar hela världen och låter sin sol gå upp över både onda och goda.”
        Så långt är jag med dig Bengt och detta skall vi alla tacka Gud för!

        Att ”Gud tillåter andra religioner precis som han tillåter ateister.”
        Detta låter som Djävulens försök att citera bibeln?

        ”På något sätt kan allt som sker vara del av hans plan.”
        Tveksamt? Att Han tillåter detta över en tid är en annan sak. Allt som sker är knappast Guds vilja, allt sedan fallet i Edens lustgård har den onde haft inflytande över människans fria vilja och lockat henne in i synd, bort från Guds plan. Gud tvingar ingen att synda. Han hatar synden och varnar oss att ingå avtal eller förbund med ett folk som tillber andra Gudar.

        ”Mina vägar är inte era vägar, säger Herren”
        Detta är en direkt uppmaning till omvändelse bort från en felaktig väg. Alltså inte en ursäkt att gå en annan väg än den Herren manar oss till.

        Du ”Påminner också om liknelsen om skörden där ogräs och vete får växa tillsammans.”

        En viktig påminnelse, men när det gäller islam så får vi inte vara naiva, det handlar om en farlig religion med en annan gud som klart förnekar Kristi Gudom.
        De kristna som historiskt låtit detta gräs växa fritt sida vid sida med den friska goda skörden är idag i stort sett utraderade från kartan.

        Vill vi skörda ogräs, ja då skall vi öppna våra länder för Islam och andra religioner det är i alla fall vad historien med tydlighet visat.
        Att vi sedan får hjälpa enskilda muslimer att finna vägen till frälsningen i Kristus är ju en helt annan sak och är en del i vår kallelse som Kristna. Men att göra avtal med den islamska religionen är som att gå i förbund med Dj. själv.
        Liknelsen om skörden där ogräs och vete får växa tillsammans, är en bild av den jordiska församlingen och den kamp den har att utkämpa, vi skall inte vara för snabba att döma varandra. Jesus visste att Judas inte höll måttet, men han fick ändå vara kvar i hopp om omvändelse, han fick dock aldrig ta över eller utplåna gruppen även om detta var djävulens plan.

      • bema skriver:

        Hej Inge. Jag vill alls inte avfärda din oro och kritik som delas av många. Dock vet jag att det inte finns på kartan att påven skulle vilja relativisera grundläggande katolsk och kristen lära om frälsningen genom Jesus Kristus. Aktuellt dokument syftar till att bygga broar och underlätta för de kristna i Mellanöstern.

        Fint att vi kan ha dialog kring tolkning av bibelställen. Jag vill inte gå i polemik med dig om det, bibeln öppnar större djup och vyer som kanske ges större rättvisa åt om detta samtal lämnad öppet.

        Jag har skrivit en ny bloggpost om dokumentet, ta gärna del av den och välkommen att fortsätta samtalet där om du vill.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s