En känd f.d. finansminister har blivit uthängd i media efter sexuellt och aggressivt utagerande på en fest där han drack så mycket att han enligt sig själv ”fick en black-out”. ”Jag dricker inte mer än de flesta” skriver han i en kommentar där han ber om ursäkt för sitt beteende. Huruvida det betyder att han inte dricker så mycket eller att kopiöst drickande är normen framgår inte.

Jag minns honom från den borgerliga regeringstiden som en duktig finansminister och familjefar med tre barn. Det är alltid tråkigt när någon man ser upp till skämmer ut sig. Jag minns för många år sedan en liknande situation en partiledare på som också i samband med alkoholmissbruk betett sig olämpligt på en premiärföreställning i många kändisars närvaro. Personen i fråga valde att vara helt öppen med sitt alkoholproblem och valde att söka hjälp.

Självklart finns förlåtelse, och så länge personen ångrar sig och vill bättra sig bör man inte strö salt i såren genom extensiv skvaller-publicitet. Samtidigt ställer jag mig frågande till det snabba överslätande som flera av hans partivänner gett uttryck för. Vi har mer och mer glidit in i en skamlöshetens kultur där själva problemet inte är att människor beter sig skamlöst utan att det blir avslöjat och offentligt. Särskilt om det är mäktiga och högt uppsatta män som råkar ut för avslöjanden är benägenheten att försvara och se mellan fingrarna stort. Är det unga fattiga pojkar som har svårt att hantera sin sexualitet och orientera sig i en värld där de vuxna sänder tvetydiga budskap om vilka normer som gäller är däremot domen hård.

Samtidigt som jag jobbar med denna text lyssnar jag till Sven Melanders sommarprogram. Han erinrar mig om Geijer-affären. Jag tänker också på Clinton och Lewinsky-affären, IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn som ofredat en hotellstäderska och givetvis USA´s president Donald Trump som satt i system att chockera världen med nya skamlösheter hela tiden. Hans avfärdande av de kvinnoförnedrande yttrandena som hemligt spelats in i en buss som vanligt omklädningsrumssnack skiljer sig inte från moderatvännernas urskuldande av Borgs beteende. ”Alla har vi ju gjort liknande saker”, eller vad var det som sades?

Sven Melander väckte uppmärksamhet genom sin kritik av drevet mot Zara Larsson och problematiserade att hon, som satte fingret på ett stort manligt problem, fick utstå kritik av männen istället för att de försökte göra något åt sitt eget beteende.

Jag märker att Borg också sällar sig till de som träffas av Melanders kritik genom sitt käbbel med Anna Kindberg Batra. Han verkar satsa på att skamlöshetens kultur är så utbredd att det är riskfritt att hoppa på henne.

Bevara oss från skamlöshetens kultur. Att känna skam är en värdefull mänsklig känsla att slå vakt om som gör oss människor till kulturella och moraliska varelser. Till hög kultur hör också att erkänna att vi alla har våra brister och kan göra fel. Därför gjorde Jesus hetsarna mot kvinnan som ertappats med äktenskapsbrott och ville stena henne svarslösa genom att säga ”Den som är utan skuld skall kasta första stenen”. Att de blev svarslösa vittnade om att de hade skam i kroppen. Det är mera än man kan säga om vissa idag.

Varför skryter du över det onda
och förhäver dig mot den fromme?
Ständigt tänker du ut fördärv,
din tunga är som en vässad kniv,
du är full av svek.

Du älskar det onda mer än det goda,
kommer hellre med lögn än med sanning.
Du älskar ord som gör skada
och svekfullt tal.
Därför skall Gud krossa dig för alltid,
gripa dig, slita dig ur ditt tält,
rycka dig bort från de levandes land.

De rättfärdiga skall se det och bäva,
och de skall le och säga:
Där är en man
som inte gjorde Gud till sitt värn.
Han litade på sin rikedom,
han sökte skydd i vad han ägde.

Men jag är som ett olivträd,
grönskande i Guds hus.
Jag litar på Guds godhet
nu och för evigt.

(Bibeln, Ps 52)