Kommunismen vars ideologi byggde på Marx och den dialektiska materialismen var en sekulär ideologi utan Gud. De fruktansvärda brott, avrättningar, förtryck, ignorerande av grundläggande mänskliga rättigheter som skett i kommunismens namn är bara det ett tecken på att religionen inte är källan till allt ont.

I nationalsocialism och fascism ser man visserligen ibland ett romantiskt svärmeri för kulturella religiösa värden knutna till folket/nationalstaten, men ett sådant svärmeri har knappast sin källa i de religioner, nordisk mytologi, kristendom eller vad det må vara som gäller, utan är mera en påklistrad yta som inte uttrycker ideologins själ. I grunden är fascistiska ideologier gudlösa.

Annorlunda är det med den politiska islamismen. Den seglar nu upp som en tredje förtryckar-ideologi, lika respektlöst ignorerande människovärde och mänskliga rättigheter som de två förstnämnda. Skillnaden är att denna ideologi hämtar sin näring just ur religionen och en specifik tolkning av Islam. I Nigeria vill Boko Haram upprätta ett kalifat med sharialagar och tvinga människor att tro och tänka på ett visst sätt med livet som insats om man inte inrättar sig. I Irak och Syrien breder IS ut sig och erövrar mer och mer land. De vill också upprätta ett kalifat i hela Mellanöstern. Under sin framfart gör de sig skyldiga till etnisk rensning och massmördande som påminner om de kommunistiska Röda khmererna i Kambodja.

Jihadistkrigarna i IS är inte många, Iraks reguljära armé är mycket större till antalet, men de är hängivna, motiverade, vältränade och bakom sig har de en pengastark och välfungerande organisation, ungefär som ett framgångsrikt multinationellt företag.

Just nu lider människorna svårt i de områden som kontrolleras av IS och Boko-Haram. Om inget görs kanske vi står inför folkmord av apokalyptiska dimensioner. Jag vill inte upprepa alla hemskheter här, nyheterna levererar fakta varje dag. Men vill vi se? Vill vi verkligen bry oss, även till priset av stora ingrepp i vår bekvämlighet, vår löneutveckling etc. Militära interventioner, men även kännbara ekonomiska sanktioner kommer troligen att försämra våra ekonomier och sänka börskurserna. Lättare då att döva vårt samvete genom att beskylla Jimmy Åkesson, Fredrik Reinfeldt och Ebba Bush för cynism som har mage att påstå att ökad flyktingmottagning kostar. Det gör det förståss, vi måste ha både hjärta och hjärna med i flyktingpolitiken. Och Jimmy Åkesson har ju helt rätt i att varje krona är mycket effektivare om man satsar på att hjälpa de nödställda i deras närområde. Ingen har utmanat honom i sak i den frågan, endast beskyllt honom för rasism.

Först om vår egen säkerhet är allvarligt hotad i nutid, vilket kanske snart är fallet om IS får hållas och träna nya terror-celler på sitt område, så ökar vår motivation till ingripande. Men att massor med människor redan nu dödas och drivs från sina hem och inte har någon säkerhet alls, det kanske är lättare att vända bort vår blick från. 

Är inte situationen liknande som den under Andra världskriget då judarna höll på att utrotas i förintelselägren. Det fanns rapporter om detta i tidningarna redan 1942. Men kanske ville man inte se. Man vände bort blicken. Därför blev det, trots att fakta fanns innan en stor överraskning för världen då de allierade hade vunnit och förintelselägrens brutala verklighet låg i öppen dag. Jag tror det är denna blindhet, att inte vilja se, som Jan Guilluo menar när han talar om att folk inte var medvetna om vad som skedde innan 1945.  Men redan att antyda något sådant verkar räcka för att placera sig utanför den smala åsiktskorridoren av acceptabla ståndpunkter att döma av vissa reaktioner på hans ställningstagande. Men det är lättare att ha moralistiska synpunkter på en annan tid än att fokusera på de blinda fläckar vi har i vår egen tid. Historien riskerar att upprepa sig.

I måndags var det en nationell ekumenisk förbönsgudstjänst i Storkyrkan i Stockholm. Dominikansystern Yva Viktoria Daddyza från Irak höll ett anförande under gudstjänsten. Hon liksom flera av de som talade framhöll att det behövs både bön och handling i den situation som nu är: ”Vi behöver idag både trons styrka och människors hjälp. Både det internationella samfundets engagemang och enskilda människors öppna armar och förbön.”

Jihadisterna skulle aldrig kunnat få den utbredning och det stöd som de fått om det inte funnits en situation som västvärlden tidigare bäddat för och på grund av interna konflikter och stridigheter mellan olika intressegrupper. Efter första världskriget delades Osmanska riket upp i olika stater enligt planer som västvärldens politiker kommit överens om, och sedan Andra världskriget har västvärldens stormakter givit sitt politiska och militära stöd åt olika grupper och diktatorer allteftersom man trott att det gagnat de egna intressena, sådana som tidigare har varit vänner har så blivit fiender och tvärtom. Det är väl sannolikt att IS nu har tillgång till en hel del vapen som tidigare levererats av USA.

 IS är ingen stor och oövervinnerlig drake som vi behöver vara rädda för. Deras makt och inflytande bygger helt och hållet på världssamfundets oförmåga att hålla en enad front samt vår rädsla och girighet. Genom att lägga ut bilder på halshuggning av journalister samt massmord av människor som inte underordnat sig försöker de skrämma människor till undergivenhet och tystnad. Genom att ge fördelar till dem som underordnar sig, t.ex. att de som omvänder sig till deras speciella tolkning av sunni-islam får ta över bostäder och materiella tillgångar från kristna som jagas bort köper de människors lojalitet, och de oljetillgångar de får inkomster från fungerar allderlse utmärkt att exportera och avyttra via gränsen till Turkiet och Jordanien. En enad front från Värdssamfundet skulle relativt lätt kunna sätta stopp för detta vansinne.

Den speciella form av sunni-islam som jihadisterna omfattar vilket innebär upprättande av ett politiskt kalifat med sharialagar och där jihad, det heliga kriget uppfattas som rent bokstavligt, att de otrogna måste mördas och att själv bli martyr i detta krig ger en direktbiljett till himlen kallas wahabism eller salafism och omfattar ungefär 1% av världens 1,7 miljarder muslimer enl en faktaartikel i DN. Av denna enda procent är det inte alla som vill gå så långt som IS och göra så blodigt allvar av sin tro. Men man skall komma ihåg att också i Saudiarabien är en wahabitisk tolkning av Islam statsreligion, där finns ingen religionsfrihet, kvinnor förtrycks och mänskliga rättigheter åsidosätts på olika sätt, man utkräver dödsstraff och piskrapp för avfällighet från islam.

Det är viktigt att komma ihåg att majoriteten av världens muslimer är emot våld och vill leva i fredlig samexistens med resten av mänskligheten. Många muslimska ledare har tagit kraftfullt avstånd från IS´ våld.

Ett märkligt faktum är att IS rekryterar många krigare bland unga i västvärlden. Ytterligare ett bevis på västvärldens misslyckande och att det inte handlar om de onda där borta mot det rättfärdiga västerlandet. Nedanstående bild beskriver flödet från olika länder, från Sverige tror man det rör sig om nästa 100 personer.

Men en del av dem som reser som krigare till Mellanöstern har varit förförda av den islamistiska propagandan och inte insett vad de ger sig in på. Nu hör vi rapporter om unga män som vill ha hjälp att ta sig därifrån.

Det gäller att se realistiskt på detta och skilja på sak och person. Att nämna saker vid deras rätta namn och beskriva och bekämpa det islamistiska våldet har inget med islamofobi att göra. Att slippa engagera sig och avfärda dem som ringer i larmklockan som islamofober är att blanda bort korten och sticka huvudet i busken.  Jag tycker Birgitta Ohlsson är mycket tydligt med det i denna diskussion med  Omar Mustafa.