Fotografen Elisabeth Ohlson Walins altartavla som kuppartat skänktes till Skara domkyrka i augusti 2012 då TV-programmet konstkuppen spelades in blev föremål för diskussion redan då. Ikväll sänds det spektakulära programmet i SVT.

Syftet förstår jag är att skandalisera kyrkan och bevisa att den är homofob. Ingenting kunde vara mer fel, och jag tror att man grundligt missar målet om det är det syftet man har. Kanske är det ett ödets ironi för konstnären och programmakarna att det är just Åke Bonnier som råkar vara biskop i Skara. Man må tycka vad man vill om hans liberalteologiska inriktning (som han själv talar om på sin blogg), men han om någon har på ett förtjänstfullt sätt fört fram att kyrkans respekt för alla människors lika värde självklart gäller oreserverat också homosexuella. Det är en konsekvens av vår tro på Guds kärlek och Jesus Kristus som världens ljus.

Åke Bonnier framför i en artikel i SvD idag skälen till att man tackade nej till altartavlan:
Först och främst att gåvan var förenad med villkor om hur den skulle användas, nämligen som alternativ altartavla vid vigsel av samkönade par. Men altartavlan är ju en viktig del i kyrkorummet, och att behöva byta ut altartavlan inför vissa vigslar skulle ju signalera att man skiljer på människor och människor. Åke Bonnier menar att det är viktigt att alla som kommer till kyrkan behandlas lika och kommer till samma kyrka. Det behövs inte någon särskild altartavla för en speciell grupp.

”Det är oerhört viktigt att behandla alla lika. Vi är övertygade om att Gud inte gör skillnad på människor. Gud omfattar alla med samma kärlek, hög som låg, kvinna som man”, skriver biskop Bonnier. Han fortsätter ”Alla som vill gifta sig i kyrkan ska behandlas lika. Att frångå den principen skulle inte gynna någon, inte heller HBTQ-rörelsen”

Bonnier menar att Elisabeth Ohlson Wallin är en strålande fotograf, det handlar inte om det, och han är mycket tydlig med att det just inte ett uttryck för homofobi att man tackar nej till en speciell altartavla. Han avslutar: ”Det är tvärt emot ett tecken på att alla, oavsett sexuell identitet, är inneslutna i Guds kärlek och är välkomna att vara en del i kyrkans gemenskap som den man är skapad till.”

Jag är helt ense med Åke Bonnier om detta. Det innebär inte att det inte finns homofobi att bekämpa både i samhället i stort och inom kyrkan, helt klart är det så. Och så länge det finns en brist på tolerans mot en grupp finns behov av att gruppen markerar detta. Det är vad Elisabeth Ohlson Wallin gör sig till tolk för, och det har hon full frihet att göra, men det blir endast meningsfullt i ett pluralistiskt samhälle där hennes tolkning kan brytas mot andras och en dialog uppstå.

Inom kristenheten finns varierande tolkningar av genus och äktenskapet. Den vanligaste uppfattningen inom kristenheten är inte den som Svenska kyrkan officiellt står för och som Åke Bonnier delar, att äktensakpet är könsneutralt, utan att äktenskapet är mellan man och kvinna. Men inte heller den uppfattningen är i grunden ett uttryck för homofobi och diskriminering av homosexuella, vilket jag nyligen skrev om i ett annat blogginlägg.