Området mellan de medeltida kyrkorna Salem och Botkyrka kyrka är rikt på fornminnen från brons- och järnålder och de två kyrkorna knutna till den helige Botvid och den väldokumenterade legenden om honom.

Området är ett rikshistoriskt intresse av samma diginitet som t.ex. Sigtuna, Vadstena, Varnhem m.fl. historiska miljöer i Sverige. Botkyrka kommun har helgonet i sitt vapen med de klassiska attributen fisken och yxan. Fisken påminner om ett mirakulöst fiskafänge som fyllde två båtar fast platsen var ogynnsam. Yxan är hans dödsredskap. Botvid ledsagade en friköpt träl till kusten och (sägs/tros) blev dräpt av denne när han sov på Rågö utanför Nyköping. Kommunen lyfter själv fram området kring Botkyrka kyrka och Hammarby prästgård som ett kulturskyddsområde.

Märkligt då att kommunen tillsammans med Skanska och även Svenska kyrkan vill exploatera området med ny bostadsbebyggelse och ett helt nytt projekt, Södra porten med köpcentrum m.m.  Jag skrev om detta 2019 efter att ha blivit uppmärksammad på det genom artiklar av Maja Hageman samt Fb-gruppen Botkyrka kyrka –hotat kulturarv.

Den urgamla vyn med Botkyrka kyrka som möter resenärerna på väg mot Stockholm är ett kulturarv väl värt att bevara och utveckla med ett värde som kommer att bestå bra mycket längre än aldrig så tjusiga kommunala och kommersiella byggprojekt.

Grundfakta om de nya exploateringsplanerna, historien, kyrkorna, Botvidslegenden m.m. finns i mitt tidigare inlägg, så jag upprepar inte det här. Jag vill nu fokusera på en arkeologisk vandring jag var med på nyligen på initiativ av och guidad av Åke Nygren.

Vi började vid Salems kyrka och följde den väg som enligt forskningen är den troliga väg som Botvids relikskrin fördes från den tidigare viloplatsen i Salem till den av Botvids broder Björn nyuppförda Botkyrka kyrka på gården Hammarbys ägor.

Salems kyrka syns från motorvägen då man kommer från Södertälje. Den ligger på en udde vid Bornsjön. Ursprungligen tror man det fanns en träkyrka helgad åt S:t Alban.  Den hette från början Säby kyrka. Stenkyrkan uppfördes  i början på 1100-talet och utvidgades under senare århundraden. Under takfoten på tornets norra sida syns spår efter skottgluggar, vilket tyder på en försvarsanläggning. Tornet har ankarjärn från 1100-talet, likaså vissa delar av väggen fram till sakristian. Dopfunten är från 1100-talet, den var länge försvunnen men togs i bruk igen 1925 efter att skålen hade återfunnits utanför kyrkan och  foten i klockarens tvättstuga.

Triumfkrucifixet är från 1200-talet. Ett altarskåp från senmedeltiden, där bland annat S:t Botvid är avbildad fanns i kyrkan, men förvaras nu på Statens historiska museum.

• 

• 

Botvids källa. Vid Bornsjöns strand ligger en källa som påstås vara den källa som sprang fram där man satte ner S:t Botvids relikskrin enligt legenden. Det är ett fascinerande geologiskt fenomen att beskåda, klart vatten väller hela tiden fram från underjorden och rinner i en bäck ut i Bornsjön. Under dagens vandring resonerade vi om att detta dock troligtvis inte är den källan som beskrivs i legenden. Dels stod området under vatten eller var träskmark på medeltiden, dels talas i själva legenden om en plats som låg närmare Botkyrka kyrka. Vid Sankt Botvids väg finns ett litet vattenflöde som rinner ner från ett berg. Berget kallades på tidigare kartor Källberget, och det fanns markerat en källa. Man har spekulerat om det kan vara den källan som omnämns i legenden.

Söderby hembygdsgård. Från Salem gick vandringen förbi det som kallas S:t Botvids källa och till  Söderby hembygdsgård. Området är rikt på fornlämningar från brons-och järnåldern med runstenar, gravfält och spår av gamla s.k. hålvägar.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Vi vandrade på gamla Göta Landsväg som under medeltiden fungerade som pilgrimsled för de pilgrimer som kom från stora delar av Sverige för att be vid Botvids kvarlevor.

• 

Botkyrka kyrka kommer vi fram till efter dryga 7 kilometers vandring. Den första kyrkan på platsen var en träkyrka som uppfördes år 1129, nuvarande stenkyrka går tillbaka till år 1176. Vid kyrkan finns en kopia av gravvården efter Botvids bror Björn, kyrkans byggherre – det så kallade ”Botkyrkamonumentet” från omkring 1150, originalet förvaras på Historiska Museet.

Vart S:t Botvids reliker tagit vägen är det ingen som vet, en teori är att de finns kvar någonstans i kyrkan under koret. Många reliker försvann efter reformationen då det fanns ett intresse att göra sig av med sådant från den katolska tiden. Det gäller t.ex. också biskop Brynolfs relikskrin och törntaggen i Skara Domkyrka. Och Olaus Petri såg till att källan i Husaby där Olof Skötkonung döptes fylldes igen med sten, då man befarade att kulten kring platsen kunde befrämja vidskepelse. Rekommenderad läsning: Doften av rykande vekar : reformationen ur folkets perspektiv, red Heiding, Nyman. [Jag kommenterar lite ur boken i detta blogginlägg.]

Dagens vandring var helt och hållet okonfessionell med fokus på historievetenskap och arkeologi. Men för oss som är aktiva kristna är historien ingen död materia. Vi har personer som Botvid och andra helgon att tacka för vad vi är idag och reflekterar över hur vi idag kan låta oss inspireras av helgonens exempel. I Fittja finns en högst levande katolsk församling, S:t Botvids katolska församling. På Botvidsdagen 28 juli i år var det ett ekumeniskt arrangemang med katolsk mässa i Botkyrka kyrka. Lyssna här till utdrag ur predikan av kardinal Anders Arborelius:

Det är glädjande att intresset för vår historia och våra kulturminnesmiljöer, kristna och andra, ökar. Jag hoppas det kan vara till gagn också för Botkyrka/Salem. Jag återkommer strax med att berätta om en annan intressant utgrävning som görs av Lödöse Museum: Den stora medeltida katedral som fanns vid Edsleskog i Åmåls kommun i norra Dalsland. Där fanns också en källa, S:t Nikolaus källa till minne av en medeltida präst som blev martyr. Källor knutna till kristren tradition finns fler, och jag planerar också skriva om källans och vattnets betydelse i Bibeln och den kristna tron.