”it is obvious that the Church is increasingly stepping out of the old European fabric of life, and is thus taking on a new character and a new form in her trajectory. Above all, we see how the dechristianization of Europe progresses, that in Europe things pertaining to Christianity are increasingly disappearing from the character of public life. So the Church must find a new kind of presence, must change her way of being present. There are seismic periodic changes in process. But we do not yet know at which precise point we can say that one era begins and another starts.”
from ”Last Testament: In His Own Words” by Pope Benedict XVI
Vid sitt besök i Storbritannien 2010 sade Benedict XVI till katolikerna församlade vid ett stort möte i Hyde Park:
”Ingen som ser realistiskt på vår värld idag kan tänka att kristna kan fortsätta med business as usual och ignorera den djupa trons kris som råder i vårt samhälle, eller bara förlita sig på att de värden som har förmedlats av tidigare kristna generationer kommer att fortsätta att inspirera och forma framtiden i vårt samhälle… var och en har en uppgift, var och en av oss är kallad att förändra världen, att arbeta för en livets kultur, en kultur byggd på kärlek och respekt för varje mänsklig persons värdighet”
Tidigare på min blogg:
Räcker ej längre att stå på traditionen. Ny evangelisation är det som gäller – Vi är tillbaka i kyrkans första tid
Påve Franciskus vill i sin apostoliska uppmaning Evangeliets glädje (Evangelii Gaudium) uppmuntra de kristna till en ny evangelisk iver
De små aktiva grupperna, de lokala församlingarna, den personliga tron och engagemanget att utifrån sin tro tjäna samället och särskilt de mest utsatta kommer att bli mycket viktigt. Också påve Franciskus framhåller detta tydligt i sitt programdokument, den apostoliska uppmaningen Evangelii Gaudium där han vänder sig till alla kristna:
”In this Exhortation I wish to encourage the Christian faithful to embark upon a new chapter of evangelization marked by this joy, while pointing out new paths for the Church’s journey in years to come.
The great danger in today’s world, pervaded as it is by consumerism, is the desolation and anguish born of a complacent yet covetous heart, the feverish pursuit of frivolous pleasures, and a blunted conscience. Whenever our interior life becomes caught up in its own interests and concerns, there is no longer room for others, no place for the poor. God’s voice is no longer heard, the quiet joy of his love is no longer felt, and the desire to do good fades. This is a very real danger for believers too.”
I denna inriktning på personlig tro och de små gruppernas betydelse finns ett samförstånd med de inom frikyrkorna som på olika sätt verkar för detta. Också med frikyrkorna har och önskar Katolska kyrkan ha en dialog.
Bengts Blogg 
Sympatiska tankar. Däremot är ordet ”brytningstid” en klyscha, har aldrig hörn att någon skulle beteckna en tidsperiod som inte varande en brytningstid. Det är helt naturligt att man upplever nutiden som brytningstid, det ingår i hur människor upplever tidens gång.
Ja, Påven talar ju för att i livet praktisera ”älska din nästa som dig själv”. Vi känner det uttrycket men har svårt att leva upp till det. Att leva så utifrån tron är väl att bygga upp den tron i mässans ord och sakrament. ”Den nya närvaron” är då att praktisera detta liv bland alla människor man möter!