Vi befinner oss i en flyktingsituation av monumentala dimensioner som bara är i sin början. Tredje världskriget har börjat. I detta läge räcker det inte att politiker vädjar till människors snällhet och att öppna sina hjärtan. Om man skall kunna ta ett helhetsgrepp på denna situation behövs betydligt tuffare tag.
Det är bra, glädjande och hoppingivande att människor ställer upp ideellt och hjälper flyktingar t.ex. genom att möta upp och ge basal hjälp då de kommer utmattade till Sverige. Det finns många hjälporganisationer som jobbar för högtryck, och viljan att skänka pengar är också stor.
Men hur ”fantastiskt” ett sådant engagemang än är och prisas av många, så kan det ebba ut lika snabbt som det kom, särskilt om situationen blir långvarig. Vi bör förbereda oss på en tilltagande flyktingvåg de närmaste åren som medför stora påfrestningar på Europas länder och som kräver rejäla uppoffringar i vår bekvämlighet och omfördelning av budgetmedel.
Att vi som delar Europas grundläggande värderingar har en skyldighet att hjälpa den nödlidande medmänniskan, den saken är helt klar. Ledande politiker och kyrkoledare som Angela Merkel eller påven gör helt rätt som refererar till vår kristna och demokratiska värdegrund som har kraft att inspirera till reella uppoffringar och bära längre än tillfälliga insatser.
Politiker måste framförallt visa statsmannaskap och ha ett helhetsperspektiv som sträcker sig längre än till nästa val.
- Inse att det är en katastrofsituation av monumentala dimensioner. Liknelsen med Andra världskriget är adekvat, flera har nämnt att vi redan är inne i ett tredje världskrig.
- Intensiv diplomati och militärstrategiska överväganden måste ha första prioritet för att kunna undanröja orsakerna till krisen, annars är vi snart i ett ännu värre läge. Europa på väg att bli nästa slagfält genom islamistiska terrorattacker. Någon fred är inte i sikte, Assad får fortsätta att bomba sin egen befolkning ostört samtidigt som IS flyttar fram sina positioner och det saknas samlad strategi från världssamfundet att oskadliggöra den militanta islamismen.
- Hjälp människor i flyktinglägren med deras basala behov. Situationen i flyktinglägren i katastrofområdensas omedelbara närhet är katastrofal och människor får inte sina basala behov av hygien, mat, vatten och första hjälpen tillgodosedda. UNHCR saknar hälften av de bidrag som de skulle behöva. Det är stötande att världens nationer förbiser detta behov. I Sverige omfördelar vi t.o.m. medel från biståndsbudgeten till asylmottagande. Så länge Europas länder fortsätter att stänga sina gränser och inte bekymrar sig om att fördela budgetmedel för detta klingar politikernas vädjan om att vi skall öppna våra hjärtan falskt.
- Öppna säkra vägar till Europa. I sista hand skall vi givetvis också ta oss an de människor som tagit sig in i Fort Europa. Men det är otillständigt att inte samtidigt se till att det finns säkra vägar till att ta sig hit, t.ex. genom att söka asyl vid ambassaderna, genom nödpass, genom att underlätta för flygbolagen att ta ombord flyktingar.
- Hjälp Europas gränsländer som Grekland, Italien, Ungern där människor samlas i så stora skaror att läger kan upprättas där människor kan få ett anständigt basalt omhändertagande och man kan påbörja registrering, sökande av asyl och fördelning till olika länder.
Caritas Europa, förslag till omedelbara åtgärder i flyktingkrisen.
Bengts Blogg 
Håller helt med. Jag tycker vi sa tillåta asylsökande på ambassader och dessa som söker från ambassad, eller konsulat, kunde få treåriga uppehållstillstånd för att få asylfrågan prövad i lugn och ro i säkerhet, de ska alltså inte sitta i sitt hemland och utredas med risk för liv och hälsa utan genast ansökan är ifylld få resa på säkert sätt till asyllandet i fråga.
Transportörsansvaret måste rivas upp tillsammans med den vansinniga Dublin-konventionen. Sedan hoppas jag ju att männsikors hjärtna berörs av den trofasthet som Jesus kan ge oss så alla håller ut, men varför ska vi som kristna förutsätta att det bara blir en dagslända. Själv ahr jag varit engagerad i dessa frågor under hela mitt liv på alla sätt, även handfast praktiskt. Varför skulle andra tröttna? Vad gör att vi misstänker ex.vis Laleh och Zlatan för att bara vara offer för en tillfällig nyck och inte besitta ett djupare engagemang i frågan?
Håller med om det mesta, men är ändå tveksam till 4-e punkten. Tyckte nationalekonomen och migrationsforskaren Joakim Ruist uttryckte detta med att ”hålla hjärtat varmt men huvudet kallt”, när han när han menar att FN’s flyktingkonvention borde rivas upp: ” Dessa principer var lämpliga för den situation som konventionen skrevs för att hantera. Men 1967 sådde man fröet till dagens kris. Utan att i övrigt ändra på konventionen utvidgade man den då till att inte bara gälla människor som var på flykt på grund av händelser i Europa före 1951, utan alla som var på flykt.
Grundstrukturen i dagens asylpolitik är alltså inte utformad med dagens realiteter i åtanke. Till skillnad från 1967 är i dag många fler människor på flykt och har möjlighet att ta sig till EU än vad EU kan tänka sig att ta emot. Då fungerar inte ett regelverk som säger att alla som tar sig till ens territorium ska ges skydd.”
Hans föreslår: ” EU bör rakryggat erkänna att det inte tänker ge skydd åt alla världens skyddsbehövande. Det bör göra så genom att införa ett system där man genom politiska beslut bestämmer hur stor asylinvandringen ska vara. Då behöver man inte längre hindra människor från att söka. Hur många som helst kan få söka och ingen behöver riskera livet för att kunna lämna in en ansökan. Sedan beviljas asyl till de som anses ha störst behov.”
Detta kräver då att vi faktiskt sätter en gräns för hur många som vi kan ta emot och ge en möjlighet att integreras, med skola, bostad och arbete. Behovet är gränslöst – nyss rapporterades om att kriget i Jemen åter blossat upp. På några månader har över 400 barn dödats, nära 2 miljoner barn lider av undernäring, 100 000-tals är på flykt och över 16 miljoner saknar vanlig vård. Deras behov är lika stort som de som flyr från Syrien eller Afrika. Så, behovet är just gränslöst, men våra resurser är det inte.
Måste tipsa om denna artikel: http://www.svd.se/historieloshet-bakom-radsla-for-invandring
Dick Harrison är en mycket kunnig och seriös historiker som jag oftast gillat. Men just denna artikel är tveksam. Talet om olika folkförflyttningar redan på medeltiden har knappast någon relevans när vi talar om dagens flyktingar. Däremot är efterkrigstidens invandring relevant, den som i huvudsak var arbetskraftsinvandring från europeiska länder. Dessa invandrare hade ofta en god utbildning med yrkesfärdigheter som gjorde att sysselsättningsnivån var hög. Under 80-talet blev det alltmer en växling till ren asylinvandring som har inneburit allt högre arbetslöshet och svårigheter med integrationen. Allt detta kan enkelt bekräftas av analyser och rapporter från såväl SCB som Migrationsverket.
Professor Assar Linbeck redovisade på ett seminarium för några år sedan siffror från Internationella arbetsorganisationen (ILO) som visade att arbetslösheten bland utlandsfödda (15,9 %) är mer än dubbelt så hög som bland svenskar (6,4 %), medan arbetslösheten hos invandrare från Afrika är så hög som 28,8 procent. Och bland personer som varit arbetslösa i mer än sex månader är invandrarnas överrepresentation ännu större – 43 procent av långtidsarbetslösa i Sverige är utlandsfödda. 60 procent av utgifterna för socialhjälp går till utlandsfödda.
Detta tyder, enligt Assar L på ”att svensk arbetsmarknad inte är särskilt väl anpassad till den typ av invandring som vi har idag med lågutbildade från utomeuropeiska länder.” Detta var 2011 – bilden har knappast förbättrats sedan dess.
Kanske kan Sverige ändå klara detta även med betydligt ökad invandring. Men det skulle vara klargörande att någon ansvarig kunde prestera åtminstone en lite idé om hur det ska gå till, och konsekvenserna .
Som kristen ser jag mig som ansvarig och det finns dundermycket att göra förutom det självklara som jag antar du redan gjort att bli regelbunden givare till någon hjälporganisation: du Staffan kan liksom jag bli förordnad vårdnadshavare för en ensamkommande flyktingungdom eller barn, du kan engagera dig i din församling eller annan organisation typ Röda korset för exempelvis svenskundervisning, FN-förbundet på din ort behöver dig, det behövs folk att prata med om man ska lära sig svenska. På min arbetsplats kommer pensionärer till svensklektionerna och bara pratar med eleverna, man kan jobba i kommunalpolitiken ja det finns hur mycket som helst att göra.
Men det viktigaste som vi kristna har den stora förmånen att göra: vi samarbetar med Gud och hur det görs bäst tar vi reda på i bönen. I bönen får vi också del av Guds oändliga resurser, han ger ju bort allt han äger Fil.2.
Ja, Alma-Lena, här håller jag helt med dig. Och detta har kristna kyrkor och organisationer varit engagerade i i årtionden. Bara vår lilla församling har under många år gjort stora insatser i bl a Afrika, med KO-projekt, vattenprojekt, byggande av skolor, stöd till Panzisjukhiset i Kongo, för romer i Rumänien. Många i församlingen har ett eller flera fadderbarn, i Indien, i Ryssland, på Haiti…
Är själv involverad i stöd och hjälp till ensamkommande eller asylsökande ungdomar och har under lång tid hjälp asylsökande att få stanna i Sverige. Inte alltid med lyckat resultat, dock.
Jag säger detta enbart för att visa att man ska vara försikitg med att placera människor i olika fack.
Ja, det är vi kristna som har vanan inne och uthålligheten för vi har gjort detta länge och oftast väl. Därför ser jag inte att vår uppgift nu är att surt klaga på att även andra vill göra det vi redan gjort sedan länge. Tacka och ta emot som ett det bönesvar det är vore på sin plats.