Det är intressant att se hur varje litet uttalande påvarna gör ger upphov till rubriker. Nu återges i The Guardian spekulationer om att förre påven Benedikt XVI hade en ”mystisk erfarenhet” i samband med att han beslutade om sin avgång. Anledningen är en rapport från nyhetsbyrån Zenith som återberättar vad en icke namngiven källa sagt om ett möte med påve emeritus Benedikt. Den icke namngivna personen berättar om ett samtal de hade:

“God had told me,” he [Ratzinger] said, clarifying that it was not any kind of apparition or phenomenon of that kind, but rather a ‘mystical experience’ in which the Lord had developed in his heart an ‘absolute desire’ to remain alone with Him, withdrawn in prayer.

Ratzinger, the anonymous source revealed, declared that this ‘mystical experience’ has lasted all these months, increasing more and more the longing for a unique and direct relationship with the Lord. In addition, the Pope Emeritus reflected that the more he observes the ‘charisma’ of Pope Francis, the more he understands that his choice was ‘the will of God.’

Jag tror inte detta skall ses som något märkligt alls, Ratzinger vill ju också tona ner det (”not any kind of apparition or phenomenon of that kind”) utan vad som normalt sker när Anden under urskiljning och bön talar till varje kristen människa som lever i ett nära förhållande till Herren. I själva verket talar nog Gud till oss på det sättet ofta, men vi är för upptagna med oss själva för att lyssna. En icke andligt lyssnande påve skulle man kunna tänka sig vara så uppbunden av mänskliga omsorger och administrativa rutiner att den helige Andes tilltal drunknar i bruset av allt detta. Som tur är, (eller kanske en nåd som följer med ämbetet?), så är påvarna ofta andligt lyssnade och har ibland också modet att lyda den inre rösten även om den går på tvärs mot vad andra säger. På så sätt beslutade Johannes XXIII om att sammankalla Andra Vatikankonciliet, och på så sätt beslutade Benedikt XVI om sin avgång.

Benedikts beslut vittnar om mod och beslutsamhet att följa Guds kallelse, även när den för honom in på okända icke upptrampade stigar. En andlig vitalitet hos honom, ett efterföljansvärt exempel för oss alla. Lyssna inåt, ha mod att följa den inre rösten (naturligtvis under urskiljning, inte dumdristigt, be om ledning, och pröva tillsammans med dina vänner som du frågar om råd).

Jag tycker det är särskilt roligt att höra Benedikts uppskattning av sin efterföljares karisma, och att han tar utvecklingen under Franciskus pontifikat som en bekräftelse att han urskiljde rätt. För ofta är det så med Andens röst, vi kan inte vara säkra, att följa den är att ta ett steg ut i det okända, i tillit och tro, och först i efterhand bekräftas vårt val, genom de frukter det för med sig.