Minns ni Maria Johansson och hennes evangeliserande enmansorkester på Sergels torg? I många år var hon ett självklart inslag i stadsbilden, motarbetad av en del, hånad och förlöjligad av en del, men säkert var det också en hel del vars hjärtan öppnades upp för Jesus genom hennes enkla gestalt. Varför tar jag upp detta? Jo jag blir påmind om henne genom en artikel av Kenneth Ahlborn i kulturdelen i SvD idag. ”Jag har själv träffat två helgon, flyktigt bara”, skriver han och nämner Maria Johansson och Bengt Djupbäck (alias Jokkmokks-Jokke) och tecknar kärleksfullt deras porträtt. Troende, enkla människor, rättframma i sitt vittnesbörd. Författarens rekommendation till Vatikanen: Helgonförklara dem tillsammans med Johannes Paulus II.
Ett allderles utmärkt förslag tycker jag (även om det nog är orealistiskt). För de tillhör säkert den den skara av tusental och åter tusental okända människor ur vår vardag som levt ett ärligt och helgat liv som nu i helgonens skara finns hos sin Herre, men aldrig kommer att på ett särskilt sätt uppmärksammas av kyrkan genom en helgonförklaring.
Bengts Blogg 