I tusen år var Katolska kyrkan en levande gemenskap med Jesus Kristus i centrum. Från den stora schismen kring milennieskiftet 1000 och framåt blev Katolska kyrkan mer av en maktfullkomlig institution där jordiska maktabitioner fördunklade trons andliga kärna. (Ref: Joseph Ratzinger – Kallad till gemenskap) (1)

Det som sker nu är ett återställande av balansen där alla de troendes gemenskap med Jesus Kristus i centrum, och allas medansvar i kyrkans mission återges sin rätta plats.

Arbertsdokumentet som publicerades 27 oktober kallas officiellt DCS (Document for the Continental Stage) och bär titeln “Enlarge the space of your tent”- (2)

Den första fasen, lokal konsulation av katolikerna i hela världen som de flesta församlingarna här i Sverige var med om i våras genom att arrangera församlingsmöten där svaren på frågor som ställts skickades vidare till arbetsgruppen i stiftet, sedan till Nordiska biskopskonferensen för vidarebefordran till Rom i form av en sammanfattande rapport.(3)

Rapporter har kommit in från 112 av 114 biskopskonferenser, alla de 15 orientaliskt katolska kyrkorna, 17 av 23 dikasterier i Romerska kurian, från ordenskongregationer och lekmannarörelser, dessutom har över 1000 svar från enskilda individer och grupper samt kommentarer via sociala media kommit in.

Allt har lästs och bearbetats av en grupp experter bestående av biskopar, präster, ordenspersoner och lekmän och kvinnor från alla kontinenter med varierande fackmannamässig expertkunskap. Efter att ha läst materialet samlades denna grupp i två veckor tillsammans med personer från synodsekretariatet. Slutligen samlades man tillsammans med ordinarie rådet för Biskopssynoden för att utarbeta texten till DCS.

Det beskrivs i dokumentet att man som förberedelse tillsammans arbetade i en atmosfär av bön och urskiljning där man delade med varandra frukterna av genomläsningen av grundmaterialet.

Syftet med dokumentet är att vara det vägledande instrumentet genom vilken dialogen mellan lokalkyrkorna själva och med den universella Kyrkan kan äga rum under den kontinentala fasen.

I dokumentet redovisar man olika tankar som kommit fram i det mycket rikhaltiga materialet, med utvalda citat från olika rapporter, vilket inte skall tolkas som att man vill promota enskilda ståndpunkter, snarare att som exempel lyfta fram formuleringar som särskilt kraftfullt uttryckt tankar som går igen i materialtet.

Ingenting utelämnas, här redovisas teman i ett brett spektrum, från den prästerliga sexmissbrukskrisen till kristen enhet. Texten efterfrågar en kyrka kapabel till radikal inkludering, och pekar på grupper som kvinnor, unga, fattiga, de med upplevelse av alternativ sexuell läggning och identitet, skilda omgifta o.s.v. Det står klart att inget enskilt dokument kan kondensera djupet i tron, vitaliteten i hoppet och energin i kärleken som överflödar i de bidrag som skickats in. Man anar kraften och rikedomen i de erfarenheter de olika lokalkyrkorna gjort genom att öppna sig för den mångfald av röster som har kommit fram, skriver man. Att möjliggöra detta möte och dialog är meningen med denna synodala vandring, vars yttersta syfte inte är att producera dokument, utan att öppna horisonter av hopp för att fullfölja Kyrkans missionerande uppdrag.

Detta anknyter direkt till de erfarenheter som kännetecknade våra samtal i Domkyrkoförsamlingen i våras. (5) Öppenheten, energin som andades tro och hopp. Att detta fångas in i ett centralt dokument antyder sambandet mellan periferi och centrum, lokalt och centralt, se den diagrambild som tagits fram av synodsekretariatet som en beskrivning av den fortsatta återställandeprocessen i kyrkan som satts igång och förväntas bli en långsiktig frukt av den synodala processen:

I dokumentets inledning redogörs för dokumentets funktion, vad det är och inte är:

• Det är inte ett konklusivt dokument som drar färdiga slutsatser.
• Det är inte ett dokument från kyrkans läroämbete-
• Det är inte en undersökande sociologisk rapport som tar reda på olika opinioner bland kyrkans folk.
  • Det erbjuder inte formulerade operationella mål och pekar inte ut konkreta svar på olika frågor, inte heller är det en fullt utarbetad teologisk vision.

Inte desto mindre:

”it is theological in the sense that it is loaded with the exquisitely theological treasure contained in the experience of listening to the voice of the Spirit enacted by the People of God, allowing its sensus fidei to emerge. But it is also a theological document in the sense that it is orientated to the service of the Church’s mission: to proclaim Christ who died and rose again for the salvation of the world.”

De grupper som kommer att sammanträda och jobba med den kontinentala fasen, och vi alla som har glädje av att läsa det, skall alltså inte se det som en manual, direktiv från ovan bara att rätta sig efter, utan som levande materia att låta sig inspireras av och själva bidra till processen genom att lyssna till den helige Ande. Detta är kanske ovant: Nu är det den helige Ande som är protagonisten, inte som man sedan århundraden har sett det, kyrkans klerikala hierarki som ger direktiv ovanifrån. Vi är tillbaka i kyrkans första tid.

För att undvika alla missförstånd inskärper man detta med största tydlighet i dokumentets introduktion, jag citerar från punkt 9:

”…it is essential to keep in mind the particular nature of the DCS, as well as its structure. The Document opens with a chapter that offers more than a simple account of ‘what happened’, presenting a narrative of the synodality experienced so far, with the consultation of the People of God in the local Churches and the discernment of the Pastors in the Episcopal Conferences: it profiles the synodal experience, presents the difficulties encountered and the most significant fruits gathered, identifying the cornerstones of what constitutes an authentic collective experience of the Christian faith.

In this way it does not provide a definition of synodality in the strict sense – for this you can refer to the PD or the materials listed on the Synod website (www.synod.va) – but expresses the shared sense of the experience of synodality lived by those who took part. What emerges is a profound re-appropriation of the common dignity of all the baptized. This is the authentic pillar of a synodal Church and the theological foundation of a unity which is capable of resisting the push toward homogenization. This enables us to continue to promote and make good use of the variety of charisms that the Spirit with unpredictable abundance pours out on the faithful.”

Här hör vi Apostlagärningarnas kyrka eka genom årtusendens valv, återgiven i Andra Vatikankonciliets grundkonstitution om kyrkan (LG) (4) och i nutid tagen form i den pågående synodala processen. Detta är ingen liten sak, utan något som borde engagera varenda kotte ”alltifrån biskoparna till de sista lekmännen” (jfr LG 12), Jag hoppas fler och fler inser det, särskilt de skeptiska som hittills valt att ställa sig vid sidan av processen.

DCS skall alltså läsas med lärjungaögon, med intentionen att känna igen dokumentet som ett vittnesbörd om en synodal kyrka, d.v.s en kyrka som lär genom medvandring, lyssnande till vad Anden säger till församlingarna idag och tyda tidens tecken med siktet på en effektiv evangelisation.

—

Andra kapitlet i dokumentet presenterar en biblisk bild och ett narrativ som är en nyckel för tolkningen av DCS, den om det vidgade tältet som inleder Jes kap 54.

”Vidga ut plasen för fin hydda, låt spänna ut tältet under vilket du bor, och spar inte. Förläng dina tältlinor och gör dina tältpluggar fastare.”

Detta tält är en rymd för gemenskap, en plats för deltagande och en bas för missionen.

—

Det tredje kapitlet, det längsta, sätter de tankar som kommit fram under det första året i relation till frem huvudteman:

1. Lyssnande som öppenhet och välkomnande, en genuin vilja att förstå den andre. Lyssnandet inte bara som en instrumentell teknik, men som en basal attityd till medmänniskan. Jesus själv hade den grundläggande attityden till alla han mötte.
   
2. Utgivande, vårt fokus på mission. En mission som vi katoliker gör i gemenskap med andra kristna, även i dialog med andra religioner. Att förvandla det humanitära omhändertagandet av nästan till en autentisk spiritualitet som förkunnar en kärleksfull och självutgivande Gud till den grad att han ger sitt liv för att vi skall ha liv i överflöd.
   
3. Allas deltagande och fulla ansvar för kyrkans mission utifrån den värdighet det gemensamma dopet givit oss.
   
4. Att finna konkreta vägar som möjliggör en levande gemenskap, skapa kontaktytor mot världen.
   
5. Liturgin, Eukaristifirandet som är källan och sammanfattningen av kristet liv som bringar oss samman och gör gemenskapen konkret tydlig Ord och Sakrament somger oss näring och kraft för det missionerande uppdraget i världen.

—

Det fjärde kapitlet stakar ut vägen framåt på två sätt: Dels vad gäller den konkreta metodologiska strukturen för den synodala processen som sträcker sig fram till 2024. Men också, och det viktigaste: Den andliga nivån där vi söker att orientera oss mot en horisont av missionerande synodal konversion. Denna tar inte slut utan måste fortgå som en frukt av den synodala processen så att kyrkan kan återställas, restitueras till att återspegla Jesus Kristus i världen. Det sker i en ständigt samspelande dialog mellan centrum och periferi. Se blått cirkeldiagram infogat nere till vänster i bilden nedan.

Vad händer nu?

Den kontinentala fasen vi nu går in i handlar om lyssnande, möten, dialog urskiljning. Det börjar med att DCS sänds ut alla biskopar för vidarebefordran i deras stift. Alla förväntas läsa igenom DCS uppmärksamt och under bön. Dokumentet innehåller ett förslag till sådan:

”Lord, you have gathered all your People in Synod.
We give you thanks for the joy experienced by those who decided to set out to listen to God and to their brothers and sisters during this year, with an attitude of welcome, humility, hospitality and siblinghood.
Help us to enter these pages as on “holy ground.”
Come Holy Spirit: may you be the guide of our journey together.”

Under alla stegen nedan skall man reflektera över texten med tre frågeställningar i åtanke:

• Vilka intuitioner väcker starkast resonans utifrån erfarenheten av trons liv och kyrkliga realiteter på din kontinent? Vilka erfarenheter är nya elle särskilt upplysande?
  
• Vilka vägande spänningar och divergenser framstår som särskilt viktiga utifrån din kontinents perspektiv? – Följdaktligen, vilka frågor eller teman skall lyftas upp och övervägas i processens nästa steg?
  
• Utifrån vad som framkommer av de två tidigare frågorna, vilka prioriteringar, utstående frågor och uppfordringar till handling är lämpligt att dela med de andra lokalkyrkorna under första sessionen av biskopssynoden oktober 2023?

Utifrån att alla läst och noga begrundat texten enligt ovanstående så är den fortsatta tågordningen följande:

1. Alla biskopar skall tillsammans med arbetsgruppen i stiftet som samordnade den första fasen arrangera en kyrklig process av urskiljning (discernment) av DCS.
   
2. Varje biskopskonferens samlar in och syntetiserar de reflektioner som skickas in in från varje stift.
   
3. Reflektionerna och urskiljningen från varje biskopskonferens delges sedan en kontinental församling. Denna skall ha en bred kyrklig förankring, inte bara episkopal utan innefatta ordensfolk och lekmän, män och kvinnor och personer som särskilt kan tala för utsatta och förbisedda grupper.
   
4. Varje kontinental församling skall lämna ifrån sig en rapport på max 20 sidor som skall vara synodsekretariatet tillhanda senast 31 mars 2023.
   
5. Baserat på dokumenten från de kontinentala församlingarna tas fram ett slutligt Instrumentum laboris inför biskopsynoden kommande höst. Det planeras vara färdigt till juni 2023.
   
6. 4-29 oktober 2023 äger första sessionen av 16:de ordinarie generalförsamlingen för biskopssynoden rum med temat Synodalitet.
   
7. Oktober 2024 äger andra sessionen av samma generalförsamling rum.
   
8. Från 2025: Hela kyrkan fortsätter processen att implementera sin synodala dimension (blå cirkeldiagrammet).

________________________

Referenser:
1: Ratzinger, Joseph Kallad till gemenskap

2. Enlarge the space of your tent – Document for the continental Stage (DCS)

3. Nordiska biskopskonferensen: Synthesis of the Synodal process in the Catholic dioceses of the Nordic countries

4. Lumen Gentium. Andra Vatikankonciliets konstitution om Kyrkan

5. Katolska domkyrkoförsamlingen. Rapport till arbetsgruppen i stiftet från den första fasen i den synodala processen.