Påven talade i veckan vid det italienska kyrkomötet som avhålls i Florens.  Vid mötet samlas biskopar, präster och lekfolk från hela Italien för att sätta upp mål och agenda för den italienska lokalkyrkan det närmaste årtiondet.

Han framhöll att kyrkan hela tiden är i en process av reformering (Ecclesia semper reformanda). Men reformering innebär inte en  femtielfte mänsklig plan att förändra strukturen utan istället ”grafting yourself to and rooting yourself in Christ, leaving yourself to be guided by the Spirit — so that all will be possible with genius and creativity.”

Här några fler kärnfulla citat från påvens tal återgivna av NCRonline:

”Before the problems of the church it is not useful to search for solutions in conservatism or fundamentalism, in the restoration of obsolete conduct and forms that no longer have the capacity of being significant culturally”

”Christian doctrine is not a closed system incapable of generating questions, doubts, interrogatives — but is alive, knows being unsettled, enlivened, it has a face that is not rigid, it has a body that moves and grows, it has a soft flesh: it is called Jesus Christ.”

Påven nämnde två specifika förhållningssätt eller frestelser som han ville varna den italienska lokalkyrkan för (men det gäller nog även oss), urgamla heresier men som kommer igen i nya skepnader idag: Pelagianism och Gnosticism.

PELAGIANISM innebär att man menar att människan kan frälsa sig själv utan gudomlig hjälp. I dag innebär det att vi förtröstar på strukturer, organisationer, perfekta planer mer än på Gud och livet i Anden: ”Often it brings us to assume a style of control, of hardness, of normalcy, the norm gives to the Pelagian the security of feeling superior, of having a precise orientation. In this is found its force, not in the lightness of the breath of the Spirit.”

GNOSTICISM innebär en helt och hållet subjektiv tro som enbart förtröstar på det logiska tänkandet inom ramen för en uppsättning favoritidéer eller en uppsättning information men som slutligen stänger in människan i sina egna tankar och känslor. Gnostisk spiritualism är något helt annat än den inkarnerade Gud vi möter i Kristus: ”The difference between Christian transcendence and any form of gnostic spiritualism remains in the mystery of the incarnation.” Vår uppgift som kristna är att vittna om och leva ut inkarnationens mysterium i världen. Om vi inte gör det bygger vi på lösan sand, Gud förblir en steril idé, vi bär ingen frukt, säger påven.

Som inspirationskälla till att komma ifrån pelagianismens och gnosticismens återvändsgränder nämnde påven att italien har många stora helgon som Franciskus av Assisi och Filip Neri vars exempel kan inspirera människor till ett liv i ödmjukhet, oegennytta och glädje.

Jag vill till sist som inspirationskälla till att leva ut detta fullödiga kristna liv i världen idag också nämna påve Franciskus egen apostoliska maning Evangelii gaudium (Evangeliets glädje) som kom ut 2013 som en slags programförklaring till hans pontifikat. En maning till evangelisation och en uppföljare till påve Paul VI´s apostoliska maning Evangelii nuntiandi (Om evangeliets förkunnelse i dagens värld) från 1975.  Jag menar att det är en programförklaring för hela Kristi kyrka och dess uppgift att genomsyra världen med evangeliet. Jag rekommenderar den till läsning inte bara för varenda katolik, utan för varje kristen i vårt land. Finns utgiven på svenska på Veritas förlag.

Påve Franciskus vill i sin apostoliska uppmaning Evangeliets glädje uppmuntra de kristna till en förnyad evangelisatorisk iver.
Han skriver: ”I denna uppmaning vill jag uppmuntra de kristtrogna att med sin inre glädje börja på ett nytt kapitel i evangelisationen. Samtidigt vill jag visa på nya vägar för Kyrkans resa under de år som ligger framför oss.”  Översättning till svenska: Göran Fäldt.