I går kväll attackerades rabbinen i Malmö med en flaska och antisemitiska glåpord. Förra veckan vandaliserades för tredje gången i år judiska synagogan i Malmö. Antisemitismen i Europa och Sverige som avspeglar en i Mellanöstern många gånger accepterad antisemitism blir värre och värre och påminner om den bruna antisemitismen under Hitler-regimen. De antisemitiska kommentarerna på Löfvéns Facebooksida efter den mycket rimliga utsagan från honom att israel har rätt att försvara sin säkerhet var fruktansvärda, men få reagerade utan nöjde sig med att kalla det ”kritikerstorm”. Genom så lama reaktioner blir de som menar sig vara goda och bära upp det demokratiska samhället medlöpare.

I andra länder i Europa verkar de antisemitiska dåden vara ännu mer avskyvärda. ”Jude, Jude, feiges Schwein, komm heraus und kämpf allein” skanderades nyligen vid en demonstration i Berlin. I Frankrike plundras och bränns judiska affärer, synagogor attackeras. Här gäller det för politiska ledare i hela Europa att visa ledarskap som DN så riktigt kräver i sin ledare 1 augusti.

Som DN konstaterar har det antisemitiska våldet idag inte bruna nazistiska förtecken. Även om det finns en och annan breivikare, så emanerar det till största delen från Mellanöstern där antisemitismen i många länder har en helt annan acceptans än i västvärlden. Vi måste kunna vara tydliga med detta utan att för den skull bli stämplade som islamofober. För helt klart tar de allra flesta vanliga muslimer också avstånd från detta.

DN tycker det är djupt bekymmersamt att svenska politiska ledare tiger och är passiva. Man skriver:

”…Minns att USA skickade sitt särskilda sändebud till Malmö och att den amerikanske presidenten, Barack Obama, valde att besöka synagogan i Stockholm under sitt Sverigebesök förra året, för att understryka allvaret i detta.

Det är bara att instämma med författaren Henry Bronett som i Expressen (27/7) efterlyste ett tydligare ledarskap från svenska politiker. Tystnad och mumlande duger inte. Då kan vi i värsta fall komma att få uppleva de fruktansvärda scener som utspelat sig i Tyskland och Frankrike. Rädslan för att ställa grupper emot varandra får inte stå i vägen för tydliga humanistiska värderingar. Det är snarare otydligheten som riskerar att spä på motsättningarna i samhället. Otydlighet är inte sällan just ett uttryck för bristande ledarskap.

Det behöver knappast sägas att den absoluta majoriteten svenskar med muslimsk tro aldrig skulle uttrycka sig på det här sättet. Självfallet är det bra om också muslimska företrädare tar avstånd från antisemitiska uttryck bland muslimer i Sverige. Men det är inte i första hand en fråga för dem. Det är en fråga för våra folkvalda politiker. Vi bör undvika en situation där olika minoritetsföreträdare förväntas ta ansvar för hela grupper av medborgare enbart baserat på deras etnicitet eller religion. Det blir lätt en kollektivism som påminner om det man vill bekämpa.”

Jag är helt enig med DN i detta.

I Mellanöstern är det inte bara judarna som är ansatta av Hamas, Muslimska brödraskapet och andra islamistiska grupper. Även muslimer som inte delar de islamistiska gruppernas exakta korantolkning råkar illa ut liksom kristna. Kristna är de som är allra värst utsatta i den nya områdena som kontolleras av ISIS och fruktansvärda progromer sker. Läs Nuri Kinos upprop i Sydsvenska Dagbladet och inse allvaret i det som sker.

Mer intressant läsning:

David Brooks artikel i DN idag som beskriver maktkampen i Mellanöstern där Israel blir utnyttjat i det maktpolitiska spelet och där det inte längre framstår som en kulturkamp mellan väst och öst, utan som en uppgörelse mellan olika maktblock inom regionen. (ej åtkomlig på internet ännu)