Varför håller jag på att tjata om Livets Ord? En del tycker att jag borde hålla mig till Katolska kyrkan och lämna resten av kristenheten i fred.

För det första kan jag som katolik inte strunta i resten av kristenheten, vi är anbefallna
att så långt som möjligt ha samarbete med andra kristna (se artikeln Tio punkter för
ekumenik), de är våra bröder och systrar och vi är förenade genom ett och samma dop. Och när påven själv odlar vänskap med andra kristna kan det väl inte vara fel att en lekman som jag gör det.

För det andra för att Livets Ord är en unikt fenomen i den svenska kristenheten som trots 30 år i uppförsbacke kommit att betyda mycket både i Sverige och utomlands. Församlingen har över 3000 medlemmar, och vilken annan församling skulle gå i land med att år efter år anordna den stora Europakonferensen med 10.000 deltagare och talare från hela kristenheten, också katoliker brukar medverka. Man bedriver skolor, har en uppskattad social verksamhet i Uppsala och bedriver mission och bibelskolor i många länder, just nu satsar man på Kina.

Det är klart att det inte är något man kan bortse från och låtsas som att det inte finns. När nu verksamheten finns vill man ju att den skall vara ett positivt bidrag till den samlade
kristenheten, inte att den skall förödas genom att definieras bort. Församlingen har säkerligen sina brister, men vilken församling har inte det, och det finns ingen anledning att isolera den för den sakens skull, bättre att inkludera den i den större gemenskapen, på så sätt ökar man möjligheterna till en positiv utveckling genom feedback och samarbete.

Joakim Lundqvist har tagit över som förstepastor efter Ulf Ekman som slutade för ett år sedan. På lördagkvällen, i slutet på Europakonferens-veckan höll pastor Joakim ett linjetal där han skissade på vad Livets Ord skall satsa på inför den nystart man nu står inför. Det
ger anledning till förhoppning att församlingen kan fortsätta att utvecklas att spela en specifik roll i den tid som är idag. I sex nyckelord sammanfattar han vad församlingen skall satsa på. De två första är Bibeln och Anden, Livets ord kommer att fortsätta att vara en evangelikal församling med karismatisk inriktning, i det man betonar den helige Andes fulla liv med dopet i den Helige Ande och de andliga nådegåvorna.

Ett annat nyckelord var Gemenskap. Att vara kristen är inget soloföretag, utan vi är
beroende av varandra. Joakim betonade gemenskapen i tre dimensioner. För det första den lokala församlingsgemenskapen, för det andra gemenskap med ”rörelsen”, d.v.s. andra
församlingar inom samma tradition och inriktning som Livets Ord, för det tredje gemenskapen med hela Kristi Kropp. Joakim räknade upp alla de större samfundsfamiljerna i Sverige och avslutade med att nämna Svenska kyrkan, Katolska kyrkan och de Ortodoxa kyrkorna. Med alla önskar man ett samarbete.

Här gör Livets Ord ett vägval. Man väljer inte vägen att ta på sig rollen som framtidens kyrka och isolera sig från resten av kristenheten, utan bejakar mångfalden i Kristi kropp varav man själv ser sig som en del och att vi alla är beroende av varandra och bör se på varandra som gåvor. Ett vägval som jag menar är helt riktigt och av applåderna att döma har han församlingen med sig i denna inriktning. Resten av kristenheten kan ju välja att ta emot den utsträckta handen eller fortsätta att frysa ut församlingen. Livets Ord är van vid motstånd, och man skulle nog klara av det i framtiden också. Jag tror det snarare är den större kristna gemenskapen i Sverige som skulle förlora att inte inkludera den potential som finns i Livets Ord.

Joakim avslutade med att nämna lite om potentiella utvecklingsmöjligheter när det gäller Livets Ords tomtmark och utbyggnadsmöjligheter. Då tomten köptes var det billig industritomtmark, nu genom Uppsalas expansion har den ökat betydligt i värde och ligger centralt. Man skulle kunna satsa på idrottshall och mycket mera. Jag får bara hoppas att Joakim Lundqvist fortsätter att satsa på det andliga och att vara pastor i ordets rätta bemärkelse, och inte, som många katolska kyrkoherdar klagar på som bygger ny kyrka, att man blir så uppslukad av de materiella byggplanerna att det blir för lite tid över till det pastorala. Det borde finnas många andra krafter än pastorn som kan sköta om det praktiska, särskilt i en församling med så många aktivt engagerade volontärer.

Jag önskar Joakim Lundqvist och församlingen Livets Ord lycka till i framtiden och ber om Guds välsignelse i att finna just den väg som Han har planerat för dem som aktör i Kristi kropp i Sverige.