Så börjar ett nytt kyrkoår.
Adventstiden som löper fram till kyrkoårets första stora högtid, julen då vi firar vår frälsares födelse, inkarnationens mysterium, är egentligen menat som en tid av fasta, eftertanke, förväntan, besinning. Detta kan vara svårt i den miljö vi lever i där allt är så hektiskt och upplevelseinriktat med kommers, överdådiga julbord, reklam och julens melodier strömmande ur högtalarna så man hinner bli trött på dem innan man väl är där.

Men det går även mitt i denna miljö att freda ett inre rum. T.ex:

– Gå i kyrkan varje söndag, gärna också någon vardag om du har tid.
– Läs dagens bibeltexter varje morgon eller kväll eller den tid på dagen det passar dig bäst.
– Tänk på att göra något för dina medmänniskor, hjälpa dem som mest behöver det genom dina tillgångar och din tid.

Rom 13:11-14a
Ni vet ju ändå vad tiden lider: det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro. Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. Nej, ikläd er herren Jesus Kristus.

Advent betyder väntan. Vi väntar inte bara på Jesu födelse, utan också på hans andra ankomst som Kyrkan ständigt väntar på och förbereder sig för.