Jag var igår på Utrikespolitiska institutet och lyssnade på ett seminarium om Katolska kyrkan under den nye påven. Talare var dominikansyster Madeleine Fredell, Sveriges ambassadör i Vatikanen Ulla Gudmundson och Signums chefredaktör jesuitpater Ulf Jonsson.
Seminariet ägnades dels åt en utvärdering av den förre påvens, Benedictus XVI:s pontifikat, och dels åt vad man kan förvänta sig av den nytillträdde påven Franciskus. Vi fick ta del av tre mycket kunniga personers perspektiv på ämnet. Jag skall inte försöka mig på något referat, men de som vill kan ta del av seminariet per video. Finns via denna länk (uppdelat i två delar).
Jag vill bara ta upp en sak som kommenterades. Det är vad påve Franciskus vill göra med kurian och vilka personer han ämnar tillsätta på de olika posterna. Alla väntar med spänning på detta. En svaghet som nämndes med påve Benedict är att han var väldigt dålig på att läsa av och bedöma människor, han var godtrogen och kanske inte alltid valde de medarbetare som bäst skulle gagna honom. Om den nye påven Franciskus sägs tvärtom att han är duktig på att kommunicera och noga vem han tillsätter på olika poster.
Alla förväntar sig att påven kommer att göra förändringar, frågan är om det bara blir personförändringar eller också strukturförändringar, t.ex. sammanslagning av departement eller att vissa poster delas upp på flera. Kanske gör han inte alla förändringar på en gång utan ger sig betänketid. Men efter påsk kommer det nog att tillkännagivas vem som tillsätts på den viktiga posten som statssekreterare, den som tidigare kardinal Tarcisio Bertone hade. Personer som spekuleras om är t.ex. nuntien i Venezuela, Pietro Parolin, tidigare statssekreterare vid den Heliga Stolen för relationer mellan staterna eller nuntien i Paris Luigi Ventura.
Till sin hjälp att bedöma vilka förändringar som behöver göras har påven den rapport som Benedikt XVI lät de tre kardinalerna Julian Herranz, Jozef Tomko och Salvatore De Giorgi göra med anledning av Vatileaks och som nu överlämnats i påve Franciskus händer. En viktig fråga är Vatikanens finanser och hur påven kommer att förfara med dem. Påve Benedikt började ett upprensningsarbete, men mycket återstår att göra.
Läs mera: Ignazio Ingrao, italiensk journalist, Panorama kommenterar läget (italienska)
Bengts Blogg 
Bengt
”En svaghet som nämndes med påve Benedict är att han var väldigt dålig på att läsa av och bedöma människor, han var godtrogen och kanske inte alltid valde de medarbetare som bäst skulle gagna honom.”
Ja det var Ulf Jonsson som nämnde denna ”svaghet” nu när det är helt ofarligt att göra så.
Synd bara att inte Ulf Jonsson vågat lyfta fram denna svaghet under påve Benedikts pontifikat.
Det är största ”svagheten” med i synnerhet katolska kyrkan i Sverige – hennes totala brist på självkritik av sin samtids ledargestalter -lokalt och centralt.
Inomkatolskt kallas detta fenomen LOJALITET och är upphöjt till DYGD.
Den enda som lyfte fram en annan av påve Benedikts svagheter var Ulla Gudmundson som påtalade B16 svaghet för SSPX och ”högerintresse” på bekostnad av reformkatoliker.
Finns nog ingen i Sverige som så tagit vara på att offentligt gång på gång framhålla Benedikts bristande förmåga att lyssna på reformropen inom kyrkan som Ulla Gudmundson.
Och det vara bara Ulla som på frågan om förväntningar på nye påven nämnde att han också skulle lyssna på reformkatolikerna inom kyrkan.
Heder åt Ulla Gudmundson.
Också för att hon som offentlig person står upp och säger att hon som kvinna haft känslan att Benedikt XVI ”försökt sätta på henne för små skor.”
Ulf Jonsson har en enda gång tagit upp svenska önskemål om reformer och nämnt Katolsk Vision i ”sitt” Signum men då på ett ÖVERSITTARAKTIGT sätt genom att definiera inomkatolska KV och utomkatolska SSPX som extremiströrelser.
Bussiga klubben -det är vad Ulf Jonsson tillhör.
// Irène
Irène!
Jag tror det just var en svaghet hos den förre påven, ett handikapp mer än en moralisk brist. Det finns ingen anledning att ösa galla över honom för det.
Ulla Gudmundson är saklig i sin kritik och behandlar påve Benedikt med respekt. Hon konstaterar att han inte hade samma syn på feminism som hon.
Jag förstår inte varför du hela tiden strävar efter att nedvärdera påve Benedikt som om du själv hade godhetsmonopol.
Och UJ som jag också tycker gjorde en bra insats unde UI-seminariet, jag förstår inte ditt klagande där heller. Du har full yttrandefrihet och kan fortsätta att positivt föra fram det du står för. Ytterligheter behöver inte vara negativt. Sett till kyrkan som helhet utgör SSPX och den stridbara falang av reformkatolicism som du gör dig till tals för som ytterligheter, där har Ulf rätt.
Bengt
Eftersom du skriver en replik tolkar jag det som att du är angelägen om att jag ej ska stå OEMOTSAGD.
Detta i sin tur medför att jag blir angelägen att din replik inte ska vara sista ordet.
Vill du fortsätta en dialog ? Inte mig emot.
Du skriver
”Jag tror det just var en svaghet hos den förre påven, ett handikapp mer än en moralisk brist.”
Jag är osäker på om du är medveten om vad du säger.
Katolska kyrkan har alltså styrts av en påve med ”ett handikapp”. Om du som psykiatriker analyserar ”det handikapp” som teologen Ulf Jonsson beskriver så måste du erkänna att det psykiska ”handikappet” ”bristen” har att göra med sådant som inom psykiatri betecknas i termer av personlighetsstörning. Du vet lika väl som jag att massor med psykiska ”BRISTER” och massor med psykiska ”HANDIKAPP” inom psykiatriskt språkbruk översätts med olika typer av ”personlighetssstörningar”.
Dvs i detta fall som du och UJ refererar till – svårigheter att sätta sig in i en annan människas känslovärld, dvs svårigheter med INLEVELSEFÖRMÅGA.
Bara vi båda vet vad vi i grunden syftar på går jag med på att använda begrepp som ”brist” och ”handikapp.”
Alltså högste ledaren för en kyrka med 1,2 miljarder medlemmar med ett unikt UTNÄMNINGSPRIVILEGIUM av biskopar och kardinaler erkänns sakna den mest betydelsefulla förmågan för denna uppgift dvs förmåga till att göra personlighetsbedömningar – något som även du måste erkänna är A och O vid all utnämningspolitik.
Som du märker lägger UJ och jag olika vikt vid olika saker. Jag anser det skandalöst av UJ att inte dra ut konsekvenserna för hela katolska kyrkan av B16 utnämningspolitik.
”Det finns ingen anledning att ösa galla över honom (B16) för det.”
”Ösa galla ” ? Ditt ordval avslöjar dina värderingar. Om jag vill påpeka att UJ kör med UNDERSTATEMENT när det gäller B16 eftermäle så definierar du alltså det som att ”ösa galla.”
Biskop Anders är ju ganska tyståten i svensk-katolsk debatt. Men UJ desto mer TALFÖR.
UJ tål inte att uppfattningar om katolska kyrkan i Sverige avviker från UJ egen uppfattning.
UJ har enda gång skrivit om Katolsk Vision i Signum och då för mig illustrerat att UJ skriver utifrån ett svensk- katolskt ÖVERSITTARPERSPEKTIV
”Katolsk vision, som förstår sig som en del av det som på andra håll kallas Kirche von unten, och prästbrödraskapet Sankt Pius X – ofta kallat SSPX – utgör exempel på varsin ytterflank i denna dragkamp. I Sverige har båda dessa rörelser samlat ytterst få anhängare. Båda har dessutom från kyrkans ledning fått signaler om att man befinner sig i en kyrklig gråzon, i vissa avseenden snarare utanför än innanför den katolska gemenskapen.”
http://www.signum.se/archive/read.php?id=3975
Och nu hör jag att du Bengt hakar på professor Ulf Jonsson .
Vad annars kunde jag ha förväntat mig ?
// Irène
Bengt
Jag vill även göra tillägget att det inte bara är biskop Anders utan även katolska företrädare som just professor Ulf Jonsson som legitimerar röster på din blogg som är så grova i sitt tilltal av KV skribenter att till och med du inser att de måste raderas då de säger mer om skribenten än om tex mig som reformkatolik.
Men är det verkligen en sådan svensk katolsk kyrka vi vill ha ?
En kyrka som tillåter att vissa katoliker anser att vissa andra katoliker bör lämna kyrkan ? Vill vi ha en kyrka som tillåter inomkyrklig mobbing ?
Bengt det hjälper inte radera. Det är bara en kosmetisk åtgärd.
Åsikten finns ju kvar därute även om du raderar den här på din blogg.
Frågan är vill du och professor Ulf Jonsson och biskop Anders motverka eller medverka till mobbing av svenska katoliker ?
// Irène
Hade inte kardinal kollegiet ett ansvar också? Dom visste och kände till vad för slags person B16 var och ville ha honom ändå. B16 var sig själv med sina brister och ideal. Det var väl ingen slump att han fortsatte vara böckernas man även som påve, sådan var ju hans personlighet. Dessutom han hade förvarnat kardinaler om sina misstankar om sig själv-
Men han var samtidigt en pliktmänniska och gjorde vad han, av dåvarande kollektivet, valdes att göra.
Han hade upphöjts till hans inkompetens nivå . En duktig teolog är inte nödvändigtvis en duktig administratör. Han var en bevarare inte förnyare och hans personval återspeglade detta.
Sedan, att starka kardinaler kunde skapa egna reviren och i och med detta svek honom, är mer vederbörande kardinalernas brist på lojalitet än teologpåvens , som hade litat på dom, brist på omdöme.
Förresten,dom flesta top kardinaler hade utnämnts av Johannes Paulus. Hur var hans bedömnings förmåga?
B16 gjorde fantastisk fin och korrekt bedömning om sig själv genom att avgå.Vilket mod.
Han verkar vara medveten om att hans tid och agenda är ute och Anden behöver andra verktyg .Genom att avgå visar han att kyrkans väg kan inte vara avhängig av en enda person.
Markku H