Vi har nyligen kunna läsa om ett av de åtskilliga oförklarliga helanden som inträffat i vallfartsorten Lourdes i södra Frankrike. Det var en TV-reparatör, Serge Francois,  som var nästan helt förlamad i ett ben efter komplikationer från diskbräcksoperationer som efter att ha bett om helande och badat i källvattnet där år 2002 blev helt återställd. Nu har han gjort en pilgrimsvandring längst den europeiska pilgrimsleden till Santiago de Compostella som tacksägelse.

2003 återvände Serge till Lourds och berättade om helandet för den medicinska undersökningskommissionen som sedan har tittat på fallet. Undersökningskommissionen som består av oberoende läkare har konstaterat att det rör sig om ett snabbt funktionellt helande utan relation till några terapeutiska insatser, och att helandet kvarstår ännu efter åtta år. Läkarna använder inte gärna termen mirakel, de konstaterar bara att det är oförklarligt utifrån den kunskap man har idag. Läkarna är angelägna att stå på en stadig vetenskaplig grund, och kyrkan är också angelägen om att uppmuntra dem till ett sådant förhållningssätt.

Efter att läkarna har konstaterat att ett helande ägt rum som är oförklarligt utifrån aktuell medicins kunskap, så kan kyrkan säga sitt. Genom åren har kyrkan förklarat 67 helanden som ägt rum i Lourdes som äkta helandeunder som en följd av förbön. Man skall då veta att kyrkan är ännu strängare i sina kriterier än läkarna. För att ett helande skall förklaras som ett äkta ingripande från Gud krävs att det har skett omedelbart, att det är fullständigt, och inte har skett i samband med andra terapeutiska ingripanden samt att det är bestående och att det objektivt kan verifieras med undersökningar före och efter, t.ex. röntgenbilder. Många tusental helanden har upplevts av människor i Lourdes, men finns inte med på denna sparsamma lista för att de inte blivit undersökta, eller för att det inte gått att verifiera med de stränga kriterier som ställts upp. Funktionella helanden som t.ex. från blindhet och lamhet kan ju ibland vara svårt att verifiera med objektiva undersökningsmetoder, men för personen som blivit helad är det inte mindre betydelsefullt för det. Alla blir ju inte helade, men de som reser till Lourdes brukar ändå bli gripna av den andliga atmosfären som är där och ändå känna att vistelsen varit värdefull och gett dem mycket.

I detta fall har biskop Emmanuel Delmas av Angers konfirmerat helandet och sagt att det får anses som ”en personlig gåva från Gud till denne man, såsom en handling av nåd, såsom ett tecken på Kristus, Frälsaren.”

I evangelierna handlar många texter om hur Jesus helar människor. Slående är också att Jesus ofta uppmanar dem som blivit helade att inte berätta det för något. Helandet ses visserligen som ett tecken på Guds rikes närvaro, men kanske mera för den som söker än för den som är stängd. Är man inte beredd att tro, så blir man inte övertygad ens av ett under. Så var det på Jesu tid, så är det idag. Därför talas inte heller idag vitt och brett om helande genom förbön som ett argument för att tro. Men nu som på Jesu tid är det många människor som söker helande genom förbön, och man kan bara konstatera att många helanden sker fysiskt som själsligt, inte bara i Lourdes utan överallt där man ber med tro och förväntan, i små bönegrupper och kristna gemenskaper inom alla samfund. Vallfartskyrkor över hela världen är fullkomligt tapeserade med votivgåvor, avlagda kryckor m.m. från människor som blivit helande. Så har man öppna ögon, så kan man konstatera att ”miracles do happen” – att påstå att oförklarliga saker inte sker är ingen vetenskaplig hållning. Sedan kan man ha olika teorier om vad som ligger bakom det oförklarliga som sker, men det är en annan sak.