Som många påpekat deltog Joseph Ratzinger under Andra Vatikankonciliet som peritus, teologisk expert och medhjälpare till kardinal Frings av Köln.

Inför konciliet hade en förberedande arbetsgrupp länge arbetat på ett utkast, “De Fontibus Revelationis” som man tänkte ganska lätt skulle klubbas igenom av konciliefäderna. Utkastet innehöll teologiska och exegetiska synpunkter. Det föreskrev regler och fördömanden i manualform, enligt den tradition som varit mainstream i Katolska kyrkan alltsedan Motreformationen.

Utkastet sändes ut till biskoparna i augusti 1962, Men 10 oktober 1962 presenterade F Joseph Ratzinger sin analys av det i en föreläsning för tyskspråkiga biskopar. Hans kritik var genomgripande och förödande. Den handlade om grundläggande teologiska och doktrinära problem. F Ratzinger menade att man hade permanentat den manualistiska traditionen. Utkastet hade sammanblandat utsagor om uppenbarelsen med uppenbarelsens innehåll. Det representerade inte bestående sanningar om uppenbarelsen, snarare speciella vändningar i post-reformatorisk polemik.

Ratzingers föreläsning gjorde djupt intryck på biskoparna. Texten till föreläsningen kopierades och cirkulerade runt och blev till underlag för den muntliga intervention Kardinal Frings gjorde 14 november då konciliefäderna debatterade De Fontibus.

Diskussionen mynnade ut i [Dei Verbum, Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitution om den gudomliga Uppenbarelsen], som i sin slutgiltiga form kom att innehålla allt det Ratzinger föreslagit.

Ratzinger fortsatte under sitt liv att reflektera över Ordet i termer av sakramentalitet. Ordets liturgi i mässan skall inte tonas ner till förmån för Eukaristins liturgi. Båda är viktiga som sakramentala tecken, och vi bör inte försumma att lyssna till och ta till oss Ordet. Scott Hahn skriver:

”Father Ratzinger recast the discussion in terms of sacramentality. Through the council and after the council, he would continue his reflection on this foundational point. The culmination of that reflection would indeed be magisterial. What the young theologian had begun in the shaping of “Dei Verbum” would find fulfillment in the seasoned pope’s post-synodal apostolic exhortation “Verbum Domini”—which speaks at length about the “sacramentality of the word.” The same document tells us that the “New Testament…presents the paschal mystery as being in accordance with the sacred Scriptures and as their deepest fulfillment.”

[Scott Hahn: The Sacramentality of Scripture: “Dei Verbum” and the Biblical insights of Joseph Ratzinger i America The Jesuit Review Sept 2014]

[Verbum Domini är en apostolisk maning] som gavs ut av påve Benedikt XVI som handlar om hur den Katolska kyrkan bör närma sig Bibeln. Han utfärdade den efter biskopssynoden 2008 där temat ”Guds ord i kyrkans liv och uppdrag” diskuterades.

———-

Referenser:

[Scott Hahn: The Sacramentality of Scripture: “Dei Verbum” and the Biblical insights of Joseph Ratzinger i America The Jesuit Review Sept 2014]

[F Federico Lombardi, SJ: Benedict XVI In Memoriam. La Civilta Cattolica, english edition dec 31 2022]