”I denna mörka tid lyser Kristi ljus” – Predikan av Msgr Miroslaw Dudek, 2 söndagen i advent

Katolska domkyrkan Stockholm
Texter: Jes 11:1-10, Matt 3:1-12

Advent betyder längtan och förväntan och en förberedelse för Herrens ankomst. Det är däremot inte så lätt att uppamma detta. Vi blir nertryckta av mörkret omkring oss. Jag menar inte att solen gömmer sig för oss under denna årstid. Otaliga svårigheter och problem omgärdar oss. Värst av allt är det mörker som lagt sig över Ukraina. Ett krig mitt i Europa. Dårar sprider mörker genom att bomba hem och hus, skolor och sjukhus. Kvinnor och barn dödas, män torteras. Miljoner människor på flykt. Ett modigt folk försvarar sin frihet till ett oerhört högt pris. Det hela är tragiskt. Maktfullkomlighet vill förstöra, förinta och döda. Det är omänskligt, barbariskt. Alla berörs vi av detta på olika sätt. Därtill kommer det vi kan kalla för klimatkris, inflation, kyrkokris, pandemier, kriminalitet osv. osv. Mörker..

Vi har tänt det andra adventsljuset. Ett hoppets ljus. I denna mörka tid lyser Kristi ljus, bekänner vi.
Var det bättre på Jesu tid? Knappast. Han levde också i ett ockuperat land, med allt vad det innebar. Visst var det lite mer småskaligt i jämförelse med vår värld, men ändå. Världen har inte alls blivit bättre, snarare mycket sämre. Men Kristus valde att komma till just denna värld inte till någon annan. Han valde att bli en del av denna värld, han valde att bli människa och leva vårt liv med allt vad det innebar, i utsatthet, där sjukdomar härjade, där människor gjorde varandra illa, där lidande och död fanns.

Till denna värld kom han, först som ett litet barn, oskyddat, värnlöst. Han kom för att söka upp oss och föra oss hem till sig. Han valde att bli människa, leva vårt liv med allt vad det innebär. Han ville leva vår svaghet. Han ville dela allt med oss med undantag av det vi kallar för synd. Han kom för att försona, hela, bota. Han kom för att ge oss Guds godhet och barmhärtighet. Men han tvingade sig aldrig på. Där fanns de som tog emot, och där fanns de som inte tog emot honom. Kärleken är sådan att den inte tvingar sig på. Den inbjuder och erbjuder – ta emot – tro; Gud vill dig väl, Gud vill allt det goda som kommer från honom att det också får landa i din själ och ditt liv. Du är välkommen att ta emot.

Kära bröder och systrar. De texter vi fick höra i läsningar och evangelium vill tala om de gåvor Gud vill ge. Idag fick vi möta profeten Jesaja och Johannes döparen. Var och en av dem talar om advent som Guds ankomst till oss. Jesaja talar om hoppet om en bättre värld. Han väcker oss till en längtan efter Guds värld, eller Guds rike. Johannes döparen fyller i och säger det behövs en förändring för att kunna ta emot, det behövs en omvändelse. Det behövs att vi vågar besöka vår egen inre öken med alla dess demoner, och göra oss av med dem genom omvändelse och bikt.

Alla dessa demoner, som heter girighet, avundsjuka eller våldsamhet, onda ord, likgiltighet, andlig letargi, brist på längtan efter Gud. Och i stället bli lyssnande och lyhörda för vad Gud vill ge oss. Världen omkring oss är som den är, med många problem, mycken oro och rädsla och turbulens. Varifrån kommer hoppet, när man fastnat i ett hopplöst läge? Varifrån kommer trösten, när det hela går för långt? Varifrån få krafter att resa sig upp igen och tro på att det faktiskt går att smida svärd till plogbillar för att tala Jesajas symboliska språk?

När vi ställer sådana frågor, märker vi att vi att vårt liv, jämt och ständigt behöver genomlysas av Guds nåd. Finns det inte bakom allt vårt yttre, bakom våra många cirkuskonster, ändå en längtan efter Gud, efter någon som just skänker ljus i bedrövelsen, eller mening i det som synes meningslöst, ett hopp trots allt. Längtan efter Gud, efter Guds ankomst till vårt liv, denna längtan behöver få liv igen.

Profeten Jesaja förkunnar att Gud kan föda nytt liv ur död. Liksom ur en avhuggen trädstam föds nytt liv. Gud skall öppna en ny framtid, säger Jesaja. Han skall skipa lag och rätt, med rättvisa skall han komma. När Gud får en plats i människornas hjärtan och i deras liv, då blir något litet av paradiset synligt. Då skall vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar och kalvar och unga lejon och gödboskap skall samsas ihop osv. Nej det handlar inte om en djurpark – utan det handlar om människor som lärt känna Guds vilja och därför förstått att vi kan leva tillsammans i enhet och samförstånd, fast vi är så olika, även om den ene är mer som en varg och den andre mer som ett lamm.

Men är detta bara en dröm, en vild dröm? Illusion? Nej, jag tror att när Gud får råda i våra hjärtan, då uppstår frid och fred, då viker rädslan, då förenas motsatserna i fredlig samexistens. Ja, så tänker Jesaja. En erfarenhet från vårt eget liv är väl detta: När vi möter godhet från vår omgivning väcker det också godhet i vår egen själ. Goda och sanna ord skänker mening och tröst och ljus. Det är kanske inte ett paradis, men lite grand i alla fall. Vi blir upplyfta, får hopp och mod och vill dela med oss av godhetens sakrament.

I Jesus ser vi att denna dröm har gått i uppfyllelse. Han är Guds ankomst till oss. Han är Guds närhet och Guds kärlek och Guds sanning och Guds rättvisa. Den som lär känna honom börjar sträva efter att försöka följa honom i sin vardag. Det går att smida svärd till plogbillar och spjut till vingårdsknivar. Men det förutsätter att man lämnar ifrån sig sin dårskap och sitt onda jag. Man måste sluta att uppträda som varg.

Det behövs en omvändelse som Johannes döparen förkunnar. Han fjäskar inte, han är inte alls försiktig i sina ordval, han är radikal, kompromisslös, stark, och utmanande. Så var hamnar vi till sist? Kanske ändå i en fråga: Vad behöver förändras eller fördjupas i mitt liv? Så att något av Guds rike blir synligt lite mer även hos mig, fr.a. i mina relationer till andra, i min relation till Gud. Genom bön och stillhet. Hur kan hoppet som kommer från Gud förankras ytterligare i mitt liv? Hur kan Kristi ljus, som vittnar om kärlek om godhet och rättvisa och sanning också få genomlysa mitt fattiga liv? Ta emot Guds nåd och Guds godhet och dela med dig. Så börjar ditt ljus lysa i kraft av Kristi ljus. Kanske är det en bra idé att någon gång äntligen besöka biktstolen. Gud väntar på dig. Gud väntar på mig. Han vill ge mig förlåtelse och försoning. I denna mörka tid lyser Kristi ljus.

Detta inlägg publicerades i Katolska kyrkan och märktes , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s