Nu blev jag utslängd från Facebook-gruppen Katoliker i Sverige – delvis mitt eget fel

Stopp, nu blev det väl fel. Jag delade på Fb-gruppen Katoliker i Sverige mitt förra blogginlägg som handlade om att det är för lågt i tak i debattklimatet i Katolska kyrkan i Sverige och en nitiskhet att finna fel i renlärigheten hos andra katoliker bl.a. en av Stockholms stifts främsta teologer (att stiftsledningen inte bättre tagit till vara hennes kompetens är massivt resursslöseri och en stor skandal).

Det resulterade i att det togs bort av moderatorn och även att jag blev utslängd ur Fb-gruppen. Jag erkänner att det delvis var mitt eget fel, för jag var arg när jag skrev det och skrädde inte orden. Jag är inte nöjd med blogginlägget, texten hade mått bra av att vila ett par dagar och ses över sedan jag lugnat ner mig. Då hade den polemiska retoriken tonats ner och vissa saker kunnat förtydligats. Jag följde inte mina egna principer här och det jag också brukar råda andra som delar på sociala media. Texten på min egen blogg har jag korrigerat genom att ta bort de värsta bitarna, men skadan är redan skedd.

Att jag är utestängd från Katoliker i Sverige kan jag leva med. Det är dessutom en offentlig grupp, så det är bara möjligheten att dela och kommentera som jag avstängts från, och om jag ber snällt och lovar att skärpa mig kanske jag kan bli insläppt igen.
Värre är att om man blir för tillspetsad i polemiken, så fokuserar de som läser helt och hållet på det och textens egentliga budskap kommer i skymundan.

Jag har skaffat mig en plattform på sociala media där jag har möjlighet att uttrycka mig rakt på sak. Nackdelen är att man ibland gör övertramp, det har skett några gånger under de år jag bloggat. Men hellre det än att texten blir så fint inlindad att udden uteblir. ”Bättre lyss till en sträng som brast än att aldrig spänna en båge”. Det går alltid att reparera i efterhand, det viktiga är att samtalet kan fortgå.

Min ambition är att kunna samtala med alla läger, både inom katolska kyrkan och ekumeniskt. Spänningarna inom Katolska kyrkan mellan olika grupper har blivit så stora, inte bara i USA utan också här i Sverige att jag börjar tänka att den viktigaste ekumeniken just nu är inomkatolsk. Hur kan vi hantera ekumeniken om vi inte kan hantera de egna konflikterna?

Jag skulle gärna se en samtalskväll på Katolskt forum i Sta Eugenia i Stockholm med deltagande av diakon Göran Fäldt och sr Madeleine Fredell. Är vi mogna för något sådant? Det skulle vara en temperaturmätare på hur vi klarar att hantera våra inre konflikter inom stiftet.

Jag tror intern konflikthantering och ekumenik hänger ihop. Kan vi inte hantera de egna konflikterna, så blir det ännu svårare med ekumeniken. Samtidigt tror jag det finns liknande konflikter inom alla samfund, och ibland känner vi att vi har bättre kontakt med kristna grupper inom andra samfund än med vissa inom vårt eget. Därför tror jag det är bra att vara öppen mot omvärlden och mot övriga kristenheten med konflikterna, precis som Liberalerna var med sin process i samband med regeringsbildningen. Inget samfund är sig själv nog. Både våra styrkor och svagheter delar vi och hjälper på så sätt varandra att byggas upp samtidigt som enheten fördjupas.

hästarvbyn

Det här inlägget postades i Katolska kyrkan och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

32 kommentarer till Nu blev jag utslängd från Facebook-gruppen Katoliker i Sverige – delvis mitt eget fel

  1. Irene Nordgren skriver:

    Bengt Vad är din kommentar till att jag blev utslängd som inte skrev i vrede ? // Irene

    • bema skriver:

      Som jag förstår blev du utslängd, inte för att du skrev kritiskt, utan för att det råkade finnas med två boktitlar som var ”förbjudna” längst ner på sidan som du länkade till, detta enligt vad moderatorn meddelade dig. Du visste inte att de var förbjudna säger du.

      Min kommentar:
      Jag blir sorgsen. Jag trodde inte det fanns listor över förbjuden litteratur längre i Katolska kyrkan. Min känsla är att vi inte är tillbaka till källorna, Bibeln och kyrkofäderna utan till början av 1900-talet med antimodernisteden, Syllabus Errorum, Sodalitium Pianum och Lamentabili sane. [läs mer här om det]

      Vi har så mycket goda resurser i stiftet, alla har gåvor, tänk om de kunde användas positivt och i samverkan istället för att man skall begränsa varandra, förhindra varandra att tala och censurera. Då skulle Katolska kyrkan få så mycket större kraft och nå så mycket större framgång med evangelisationen.

      • Irene Nordgren skriver:

        Bengt Det är inte bara på lokal nivå som antagonism förekommer utan även på högsta nivå !
        http://www.katolskvision.se/blog/?p=26748

        // Irène

      • bema skriver:

        Som svar till:Bengt Vad är din kommentar till att jag blev utslängd som inte skrev i vrede ? // Irene

        Som svar till:Bengt Vad är din kommentar till att jag blev utslängd som inte skrev i vrede ? // Irene
        Irène!
        Att splittringen förekommit på högsta nivå är väl känt sedan tidigare, tydligt exempel striden kring Amoris Laetitia. Och det vet vi som känner till hur organisationer fungerar, att det som förekommer på högsta nivå fortplantar sig neråt i systemet.

        Det Müller skriver är innehållsmässigt inget konstigt med, det är rakt på sak katolsk katekes. Det problematiska är den kontext han skriver det i. Skulle det vara en stiftsbiskop som skriver detta som vägledning för sitt stift skulle det inte vara så märkvärdigt, men när nu Müller skriver detta som tidigare chef för Troskongregationen och publicerar offentligt på internet blir det en partsinlaga direkt mot påve Franciskus.

        Massimo Faggioli twittrade:

        ”In their interaction with the media, Curia cardinals should have some sense of decency and caution that comes from the awareness that they are not pastors in real local churches. The virtualization of intra-Catholic debate is a problem not only for anonymous twitter accounts.”

        Kanske det inte är så dumt att vissa debatter hålles instängda i slutna rum, som det slutna Fb-forumet Katolskt diskussionsforum som uppstod då det blev för vidlyftiga debatter på det andra FB-forumet vi talat om här, Katoliker i Sverige.

        Jag gillade en formulering i det nypublicerade dokumentet HUMAN FRATERNITY undertecknat av påven och stor-imamen av Al-Azhar, Ahmad Al-Tayyeb i samband med påvens resa till Förenade Arabemiraten:

        ”Dialogue among believers means coming together in the vast space of spiritual, human and shared social values and, from here, transmitting the highest moral virtues that religions aim for. It also means avoiding unproductive discussions.”

        Detta borde vi också ta till oss i den inom-katolska debatten.

    • Irene Nordgren skriver:

      Bengt ”Om jag ber snällt” Det gynnar inte arbetet med yttrandefrihet i Stiftet om du kastar dig till marken och gör avbön och ”lovar att skärpa dig”

  2. Anneli Magnusson skriver:

    Bengt,
    Katoliker i Sverige har jag för mig är en grupp med liten tolerans för andra åsikter än de egna. Så det är snarare ett gott tecken att de blockar dig. Och som med allt annat här i livet kan du lära dig något av erfarenheten.
    Anneli

  3. Paul skriver:

    Nåja, det finns väl sammanhang som det är närmast meriterande att bli utslängd ifrån? Eller..? 🙂

    • bema skriver:

      Nej, det är inget meriterande. Utan att dramatisera eller göra en för stor sak av det hela, så är jag är uppriktigt ledsen att det blivit så här. Jag älskar min kyrka och vill inte vara i konflikt med den. Vare sig det är mitt eget fel eller beror på konflikter och dålig hantering hos de ansvariga är det enligt mig lika sorgligt.

      • Paul skriver:

        Är Du i konflikt med Din kyrka? Eller med någon separat grupp inom den?

      • bema skriver:

        Paul, jag ser det inte riktigt så. Jag är inte i konflikt på det sättet vare sig med min kyrka eller någon grupp däri. Det faktum att jag blev utslängd ur en fb-grupp är en liten malör som inte förtjänar uppmärksamhet i sig själv men som kom i fokus för att vi diskuterade hur olika personer kan bli motarbetade, informellt och strukturellt, i sin tur beroende på hur maktförhållanden ser ut och hur olika tolkningar av tron bryts mot varandra.

        Kanske får jag detta att framstå som värre än det är, men det är den typ av konflikter som normalt förekommer i alla samfund och för den del i organisationer generellt. Jag ser det snarast som en styrka att vi kan sätta ord på detta och ventilera set öppet i Katolska kyrkan.
        Är det några jag är i konflikt med är det i så fall dem som vill lägga locket på.

  4. Jan Sture Neuman skriver:

    Grundorsaken till den ökande polariseringen i den katolska debatten, i Sverige och internationellt, är att påve Franciskus på punkt efter punkt avlägsnat sig från Kyrkans traditionella lära. Vissa välkomnar detta, andra ser något omistligt hotat. Därav tonläget, tror jag.

    • bema skriver:

      På ett sätt håller jag med dig i din analys, men på ett annat sätt inte: jag ser det nämligen tvärtom. Det är påve Franciskus som i enhetlighet med en utveckling som började med teologer som Newman, Congar m.fl via Andra Vatikankonciliet och alla de postkonciliära påvarna fram till nu vänder åter till källorna och sätter punkt för en epok med steril nythomistisk klassificering som är svår att tillämpa i levande livet. Påve Franciskus vill inte ändra på en millimeter i kyrkans centrala dogmatik men betonar det pastorala precis som Jesus gjorde gentemot fariséerna. Påve Franciskus hävdar att han i detta står på genuin thomistisk grund:

      https://bengtmalmgren.wordpress.com/2017/10/03/pave-franciskus-besvarar-kritiken-genuin-thomistisk-moralfilosofi-bakom-amoris-laetitia-ej-nythomistisk-antimodernism/

      Min uppfattning är att kursen redan är utstakad i Kyrkan. Andra Vatikankonciliet gäller, och Franciskus har varit mycket tydlig var han står.

      När Kyrkan genomgår en utveckling får man räkna med att det blir spänningar och konflikter, det är en del av utvecklingen. Alla som brukar betecknas som konservativa står inte nödvändigtvis på den sida som är motsatt påve Franciskus. Kardinal Müller t.ex har försvarat påven i kritiken mot Amoris Laetitia.

      Hur stark kritiken än är, och hur intensiva grupperna än blir som vill motarbeta påve Franciskus, så går det inte att vrida tillbaka klockan. Det är en utveckling som började långt före Andra Vtikankonciliet med teologer som Congar, Rahner m.fl som var motarbetade på sin tid men som förebådade konciliet.

      Åter till källorna samt att öppna fönstren till den moderna världen var grundläggande för Andra Vatikankonciliet och den utveckling kyrkan genomgått sista seklet. Jag menar att konciliefäderna och den utveckling som skett därefter och som påve Franciskus nu bekräftar är den verkliga återgången till kyrkans urgrund medan det antimodernistiska konceptet varit en parentes under motreformationen och fram till början av 1900-talet. Men fortfarande lever vi i sviterna av detta och diskussionen lär fortsätta länge än.

  5. Jan Sture Neuman skriver:

    Franciskus vill inte ändra en millimeter på Kyrkans centrala dogmatik, säger du, Bengt. Men när kardinal Müller i sitt manifest citerar katekesen visar det sig på punkt efter punkt att påven avvikit från den. Hur ser du på det? Är inte katekesen ett auktoritativt uttryck för katolsk tro? Franciskus betonar det pastorala, säger du. Som om JPII och Benedikt gjorde det i mindre grad? Men kärlek/barmhärtighet måste gå hand i hand med sanning (”kärleken gläds med sanningen”, Paulus). Kärlek utan sanning hamnar i sentimentalitet, säger Benedikt. Jag ser en risk att Franciskus betonar barmhärtighet på sanningens bekostnad. Du säger grunden till denna ”pastorala” inriktning lades under Vaticanum II. I vilket/vilka dokument? Jag får intrycket att ”pastoral” har blivit ett täckord för liberalisering, vilket är vad man egentligen vill (Kasper et consortes).

    • bema skriver:

      Jesus sade att han inte ville omintetgöra en enda prick i lagen. Ändå var det detta fariseerna anklagade honom för att göra. Jesus förde in en ny dimension: Att lyssna, möta den enskilda människan där hon befinner sig. Detta är den pastorala dimensionen i kyrkans liv som är lika viktig som dogmatiken.

      Jag ser en parallell till förhållandet mellan påve Franciskus och hans kritiker. ”Lagen” känner vi alla. Katolska kyrkans katekes kom till som ett väl förankrat arbete bland alla världens biskopar till 30-årsminnet av Andra Vatikankonciliets öppnande 11 oktober 1992. Samtidigt överlämnade Johannes Paulus II den apostoliska konstitutionen Fidei depositum till kristenheten.

      Varför behöver Müller citera katekesen som om vi inte alla känner den? Måste vi inte tolka det som att han underkänner påve Franciskus renlärighet fast han inte säger det rent ut? Trons skatt, depositum fidei, är en gåva Kyrkan fått ta emot. Katekesens uppgift är att visa upp denna gåva och på ett pedagogiskt sätt formulera den för vår tid. Jag hittade en intressant text av Joseph Ratzinger som skrevs till 10-år4sjubileet av katekesens utgivning. Han säger att katekesens språkliga utformning inte är disputationens, utan snarare vittnesbördets, förkunnelsens. Men vittnesbörd och förkunnelse måste också ta hänsyn till mottagaren och utformas på ett sätt så att den andre kan förstå. Hur är detta möjligt med en katekes som riktar sig till alla troende i hela världen, människor med olika bildningsgrad och som lever i olika kulturella miljöer? Utifrån dessa förutsättningar, skriver Ratzinger:

      ”…förstår vi att denna bok inte kan vara det slutgiltiga ordet när det gäller hur tron skall förmedlas. Man måste också satsa på andra slags, mera näraliggande, kommunikationsvägar. Om den träder i alltför direkt ”dialog”, till exempel med västvärldens intellektuella, blir den bara desto svårare för alla andra mottagare att ta till sig. Därför måste stilen läggas på en så att säga mera sublim nivå, en nivå som inte sänker sig ner till någon konkret kulturell kontext (sammanhang). Den måste försöka tala direkt till människan i hennes egenskap av människa, men överlåta de rent kulturella meddelandena till respektive lokalkyrka”.

      Alltför många präster, biskopar och ängsliga kateketer hoppar över det egna begrundandet av tron som skall ligga till grund för att ta emot texten på rätt sätt. Katoliker har ibland alltför stor respekt för bokstaven och lagiskheten i texten, vilket gör att man låster in den i ett statiskt mönster. Man betraktar katekesen på samma fundamentalistiska sätt som vi brukar kritisera evangelikala kristna för att alltför fundamentalistiskt läsa Bibeln. Både Bibeln och Katekesen måste läsas i Kyrkans levande tradition och i den Helige Andes ljus. Annars blir det statiskt och dött. Bokstaven dödar men Anden ger liv.

      Exempel på god pastoral utläggning av katekesen är biskop Anders i en nyligen tillagd video på Katolsk horisont där han förklarar Amoris Laetitia eller Påve Benedictus XVI´s tal till katolikerna samlade till vigilia i Hyde Park under hans besök i Storbritannien.

      Kärlek utan sanning hamnar i sentimentalitet.
      Sanning utan kärlek hamnar i brutal lagiskhet.
      Kyrkans mission är att kombinera dessa båda på ett sätt som gagnar människornas frälsning.

      Jag håller inte med dig om att påve Franciskus förkunnelse hamnar snett, utan han hamnar alldeles rätt i att harmonisera dessa två. Müller däremot hamnar snett menar jag.

      Jag talar om Andra Vatikankonciliets pastoralkonstituton Gaudium et Spes, men du kan också hitta sådant som stödjer det jag säger i många andra av konciliedokumenten och de postkonciliära dokumenten också.

  6. Jan Sture Neuman skriver:

    Antingen är kommunion för frånskilda omgifta förbjuden eller inte. Franciskus har lyckats skapa oklarhet på den punkten, liksom på flera andra. Tycker du att Kyrkan vunnit på detta? Och hur kan kardinal Müller ”hamna snett” genom att citera katekesen? Gäller den inte? Vad gäller då?

    • bema skriver:

      Amoris Laetitia är ett utmärkt pastoralt dokument. Finns inget som kyrkan förlorat på att det publicerats, tvärtom tror jag det kommer att vara till välsignelse för många. Angående vad som gäller för vårt stift: Lyssna till biskop Anders:

      Katekesen gäller, jag hänvisar till vad jag tidigare sagt.

  7. Irene Nordgren skriver:

    Bengt

    ”Katekesen gäller ” Du gör det lätt för dig. Du vet lika väl som jag att det inte finns någon enhetlighet i praxis ”för vad som gäller i vårt stift” eller i andra stift. Låt oss inte hymla om att det råder delade meningar inom hela katolska kyrkan vad som gäller tex i bemötandet och toleransen av samkönade relationer, kommunion för frånskilda omgifta katoliker och kvinnliga ministranter. Det råder delade meningar om önskemål om kvinnliga diakoner och präster, interkommunion, samröre med andra religioner ….. you name it. Konsekvensen heter godtycklighet. Hur livet gestaltar sig tex för katoliker som lever i samkönade relationer varierar i Stockholms katolska stift beroende på präst / församling. Det pastorala bemötandet varierar. Splittringen mellan katoliker i Stockholms katolska stift minskar inte bara för att du har behov av att förenkla genom att gjuta olja på vågorna. Tvärtom !

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=26796

    // Irène

    • bema skriver:

      Irene och Jan Sture representerar två olika extremer i hur man ser på katekesen. Många av västerlandets intellektuella kritiserade från allra första början katekesen och menade att det är en alltför stelbent konstruktion för att ha någon som helst relevans. Den blir omodern redan från att den publiceras. Å andra sidan finns de som läser katekesen som en lagbok eller manual för det dagliga livet. Följer man den bara i detalj så har man sin frälsning fixad.
      Inget av dessa förhållningssätt är adekvat. Joseph Ratzinger som jag nämnde skrev till 10-årsminnet av katekesens publicerande en artikel som man kan se som en varudeklaration hur den skall användas.

      Dess texter är inte skrivna i sten. Saker kan ändras med tiden och Irene har rätt att många katoliker, även jag själv, har tankar som avviker från katekesens bokstav. Att katekesen kan ändras bekräftas inte minst av påven själv som förra året ändrade skrivningen angående dödsstraff

  8. Irene Nordgren skriver:

    Bengt

    Jag blir besviken över den magistrala ton du håller dig med i ditt svar, i din magistrala allmänna inledning utifrån vilken du därefter anser dig ha tolkningsföreträde att kunna upphöja DINA katolska värderingar till NORM samtidigt som du inte ser något problem i att etikettera andra katolska värderingar som extremer. Du anser dig ha ensamrätt till att kunna bedöma när avvikelser är katolskt adekvata och när de är ”extremer”. Du och jag lyfter fram olika katolska auktoriteter men det är alltid dina auktoriteter som du gör gällande är de korrekta auktoriteterna att referera till.
    Tänk om du hade hoppat över inledningen och avstått från din självpåtagna undervisande lärarroll som om jag vore din elev !
    Varför bemöter du inte ISTÄLLET det problem jag ytterst lyfter fram dvs GODTYCKLIGHETEN i PRAXIS av katekesen i vårt och andra stift tex när det gäller bemötandet av samkönade par och frånskilda och omgifta par. Biskop Anders kringgår helt godtyckligheten i praxis av katekesen i vårt och andra stift och det legitimerar du genom att lägga ut videon från Katolsk Horisont och skriva ”Angående vad som gäller för vårt stift: Lyssna till biskop Anders.” Med andra ord : I vårt stift gäller godtycklighet ! Underförstått det gäller tex för samkönade par och frånskilda och omgifta par att se till att välja rätt församling och rätt präst !

    // Irène

    • bema skriver:

      Mitt ärende i denna diskussion är att framhålla förhållandet mellan tro och lära (katekes), inte att uppmärksamma brister och ojämlikheter i Stockholms katolska stifts pastorala policy. Jag ifrågasätter inte att det finns men det är en annan diskussion.

      I denna diskussion vill jag främst argumentera mot dem som sätter doktrinen framför tron.
      En del kritiserar påve Franciskus för irrlärighet och underminering av katolsk doktrin. Det är en felaktig kritik. Franciskus prioriterar det pastorala precis som Jesus och precis som Jesus kritiserades av fariséerna möter också påven kritik.

      Det är tron som kommer först, doktrinen sedan som ett sätt att beskriva vad vi tror, inte tvärtom. Därför blir det fel när man sätter all betoning på doktrin och kanonisk lag. Påven säger inte att katekesen inte gäller, men han lägger betoningen på det pastorala vilket är helt riktigt.

      Du är orättvis mot biskop Anders. Jag uppfattar att han helt står bakom påve Framciskus pastorala hållning. I intervjun om Amoris Laetitia redogör han för de nordiska biskoparnas ställningstagande och betonar det pastorala och hjälper människor att se det sanna och sköna i katolsk äktenskapssyn och att ge ett livslångt löfte samtidigt som han inte förnekar svårigheten med det hela. Det är god pastoral vägledning.

  9. Irene Nordgren skriver:

    Bengt
    ”I denna diskussion vill jag främst argumentera mot dem som sätter doktrinen framför tron.”
    ”Du är orättvis mot biskop Anders. Jag uppfattar att han helt står bakom påve Framciskus pastorala hållning.”

    Vilka värderingar en ledare har -oavsett om det är i kyrkan eller i det civila samhället – så avspeglas det i den politik ledaren driver dvs vilka utnämningar ledaren gör /vilka krafter ledaren stödjer resp motverkar.

    Vad har det för betydelse om biskop Anders helt står bakom ” påve Framciskus pastorala hållning” när han som stiftets högste ledare inte visar detta i sitt ledarskap ? När han gynnar de krafter i tex sociala media som motverkar Franciskus typ Katolsk Horisont och Katolsk Observatör ? Diakon Göran Fäldt – anser du att han har en pastoral hållning ? Tala om att sätta doktrin före tro ! Men biskop Anders låter honom hållas ! Sr Madelaine Fredell är förmodligen den som är mest känd i stiftet att sätta tro före doktrinen. Varför har biskop Anders mobbat henne? Varför har han inte låtit sr Madelaine hållas ? För mig är biskop Anders positiva resp negativa särbehandling av sina underställda avgörande i min bedömning av min biskop. Du må kalla mig ”orättvis” – det bjuder jag på !

    Du som är så förtjust i B16. Kolla vilka utnämningar han gjorde inom Vatikanen ! B16 headhuntade kardinal Burke som ordförande till Högsta Domstolen i Vatikanen och kardinal Müller som prefekt i Troskongregationen. Dessa två kardinaler är de som nu är Franciskus främste motståndare i sin egenskap att vara representanter i att sätta doktrinen före tron. I vårt stift driver Katolsk Observatör -som har biskop Anders medgivande att kalla sig ”katolsk” – en ständig reklam för Franciskus motståndare och doktrinens främsta förespråkare. Katolsk Observatör älskar tex biskop Athanasius Schneider och kardinal Müller och kardinal Burke trots att deras budskap går stick i stäv med Franciskus pastorala hållning.
    Senaste översättningen i Katolsk Observatör av biskop Schneider som fastnat i första Vatikankonciliet. http://katobs.se/art_athanasius_schneider_religions.html
    // Irène

    • bema skriver:

      Irène!

      Jag känner inte Göran Fäldts totala insatser i hans gärning som diakon och ledare för stiftets utskott för äktenskap och familj. Men ser du till hans engagemang för en kampanj för att förmå katoliker skriva på ett upprop för att hindra prästen James Martin från att delta i Familjekongressen i Dublin 2018 och den video med honom som publicerades på Katolsk horisont, så är det så långt ifrån pastoral hållning man kan komma. Jag har tidigare kritiserade detta och även personligen gjort biskop Anders uppmärksam på det.

      Om man jämför videon med diakon Fäldt och videon med biskop Anders där han intervjuas om Amoris Laetitia så finner man två diametralt olika pastorala hållningar.

      Diakon Fäldt: Det är doktrinerna i sig som är det viktiga. Mobilisera eliterna som är beredda att strida för detta och exkludera alla andra som har en sådan pastoral hållning att minsta misstanke finns att de skulle vara heretiska, också Katolska kyrkans eget folk. Jag ansåg det djupt problematiskt att en av kyrkans vigda tjänare, dessutom ledare för KUÄF på detta sätt uppviglar katoliker att ta ställning mot andra katoliker, f Martin hade ju godkänts som talare både av stiftet i Dublin och av Vatikanen. Det skapar oro och är allt annat än pastoralt. Jag har sagt det till biskop Anders.

      Biskop Anders: Det är tron hoppet och kärleken som kommer först och vår längtan efter ljuset och sanningen i Gud vilket leder till omvändelse. Omvändelsen är inte till ett antal doktriner utan till personen Jesus Kristus. Katekesen kommer sedan som ett sätt att sätta ord på och strukturera det vi tror på.

      Det är inte upp till de lokala biskoparna att välja sida i de strider som böljar i världskyrkan och mobilisera katolikerna för ena eller andra sidan utan att i gemenskap med påven vittna om trons skönhet och sanning och erbjuda pastorala verktyg att tillägna sig den. Det är detta biskop Anders och hans kollegor i Nordiska biskopskonferensen försöker göra som han redogör för i interjun om Amoris Laetittia.

      Fäldt däremot tycks välja sida och sätter upp katoliker mot katoliker. Jag tog väldigt illa vid mig av videon mot f Martin, och det är i det perspektivet man får se min vrede över kampanjen mot syster Madeleine som också släppts in på Katolsk Horisont och där anonyma lekmän tilläts vara (eller utnyttjades som) förtrupper.

      Du har rätt att ord och handling måste korrespondera för att en person skall kunna erövra förtroende hos allmänheten. Du fokuserar på biskop Anders handlingar. Jag vill varken försvara honom eller ge dig rätt där. Jag konstaterar bara att han har en ledarstil som är tillåtande så som det verkar. Han tillåter både Göran Fäldt och sr Madeleine som båda har uppdrag på stiftsnivå. Det har viskats i mitt öra att det förekommit försök på BÄ att få bort sr Madeleine, men det väljer jag att bortse från så länge det inte finns någon offentlig dokumentation som bekräftar det. Istället konstaterar jag att sr Madeleine är kvar som generalsekreterare för Justitia et Pax och jag förutsätter att hon åtnjuter biskop Anders fulla förtroende.

      Dock är det olustigt med denna kampanj i sociala media mot henne som nu också letat sig in på Katolsk Horisont, och jag tycker det vore på sin plats med ett uttalande från biskop Anders så att alla spekulationer kan släckas ner.

  10. Irene Nordgren skriver:

    Bengt

    ”Han tillåter både Göran Fäldt och sr Madeleine som båda har uppdrag på stiftsnivå.”

    OBJECTION !

    Yttrandefrihet innebär att få uttrycka sig utan sanktioner. Därvidlag skiljer sig yttrandefriheten för diakon Göran Fäldt och sr Madelaine Fredell OP !!!!!

    ”Du har rätt att ord och handling måste korrespondera för att en person skall kunna erövra förtroende hos allmänheten.”

    Varför anser du mig då ”orättvis”?

    // Irène

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=25285

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=26527

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=25285

    • bema skriver:

      Har jag missat något? På vad sätt är sr Madeleine Fredell utsatt för sanktioner? Jag ber dig förklara så jag förstår vad du talar om.

  11. Irene Nordgren skriver:

    Bengt

    Osäker på om du låtsas eller om du inte känner till de konsekvenser som följt så lämpar det sig i varje fall inte att jag förklarar på din blogg.

    // Irène

    • bema skriver:

      Hej Irène!
      Nej, jag låtsas inte, jag kan faktiskt inte redogöra för exakt vad som gäller. Jag har för mig att jag hört att sr Madeleine inte har tillstånd att predika i Mässan, men jag är osäker och vet inte vad som är offentligt.

      Vad som däremot är uppenbart, vilket jag sagt tidigare är att hon med hänsyn till sin kompetens, både kunskapsmässigt när det gäller katolsk teologi och historia och pastoralt/pedagogiskt när det gäller att förmedla sig publikt, är gravt underutnyttjad inom stiftet.

      Desto mera är hon då eftersökt i andra sammanhang, internationellt och inom Sverige, hon har predikat i Storkyrkan vid Riksdagens högtidliga öppnande, hon deltar i kvinnonätverket Catholic women speak och har talat på deras internationella konferens i Rom. Även inom Katolska kyrkan i Sverige märks hon, t.ex. på Justitia et Pax hemsida där hennes utmärkta föredrag om Klimattragedin som existentiell trosfråga som hon höll hos Förbundet för kristen humanism finns utlagt. På dominikansystrarnas hemsida finns många av hennes föreläsningar att ta del av, t.ex. den tidigare föreläsningsserien om Andra Vatikankonciliet och den nu pågående där hon försöker skissera en teologisk människosyn i vår tid.

      När det gäller att släppa fram eller motarbeta teologer, förkunnare och predikanter inom Katolska kyrkan så är det tydligt att doktrinär renlärighet läggs större vikt vid än pastoral förmåga.

      Du kan vara hur urusel som helst pastoralt men till punkt och pricka följa kanoniska lagen och katekesen – Ingen säger något.
      Men om du har en strålande kompetens på det pastorala området och problematiserar eller har avvikande uppfattning av minsta detalj i det doktrinära, så blir du genast ifrågasatt.

      Nu är det ju ingen hemlighet att sr Madeleine har tankar där hon avviker från det som betraktas som strikt doktrinär renlärighet, något som för övrigt många teologer, vigda tjänare och lekmän inklusive jag själv har. T.ex. tycker jag att Katolska kyrkan nu borde pröva en mer inbjudande hållning till andra kristna när det gäller att dela kommunionen. Den tanken framförde jag t.ex. på en ekumenisk debattkväll tillsammans med biskop Anders för några år sedan. Jag ser att sr Madeleine hyser liknande tankar.

      Jag menar att det både är allmänt förekommande och måste vara tillåtet att på detta sätt pröva nya tankar. Genom att nuvarande doktrin kommer i dialog med det nya utvecklas kyrkans dogmer. Så har det varit i alla tider, och detta är nödvändigt.

      Det måste vara en takhöjd som ger utrymme för att pröva nya tankar, annars förstelnar kyrkan. En sådan tillåtande intellektuell hållning kan man ha utan att vara illojala mot herdarna och läroämbetet. Illojalitet med herdarna är något annat. Det blir man om man uppviglar eller aktivt trotsar regler när det gäller sakramentsförvaltning eller kanonisk lag.

  12. Irene Nordgren skriver:

    Bengt

    Det här är din blogg och som bloggägare kan du styra och ställa som vill – vilket du också gör. Men jag har svårt för dina tvära kast hit och dit.

    Du utmålar mig som ”extrem” men skriver ”Nu är det ju ingen hemlighet att sr Madeleine har tankar där hon avviker från det som betraktas som strikt doktrinär renlärighet, något som för övrigt många teologer, vigda tjänare och lekmän inklusive jag själv har. ”

    Varför vill du då ständigt vinnlägga dig om att utmåla just mig som ”extrem” ?

    ”Nej, jag låtsas inte, jag kan faktiskt inte redogöra för exakt vad som gäller.” Men ändå är du tvärsäker på att jag är ”orättvis”.

    När jag påtalar godtycklighetens praxis i vårt stift skriver du
    ”Mitt ärende i denna diskussion är att framhålla förhållandet mellan tro och lära (katekes), inte att uppmärksamma brister och ojämlikheter i Stockholms katolska stifts pastorala policy. Jag ifrågasätter inte att det finns men det är en annan diskussion.”

    Men nu i ditt senaste svar då plötsligt har du behov att låta dina åsikter ”höra till denna diskussion.”

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène!
      I denna kontext menar jag menar inget negativt med begreppet extrem, bara att det inte är i mitten på en skala utan i ytterändarna. Precis som höger-vänster-skalan och GAL-TAN-skalan kan man väl tala om att det finns en skala som sträcker sig från traditionalism till reformism när det gäller katolikers förhållande till sin tro. Mitten är inte nödvändigtvis betraktat som bättre än extremerna. De som är i ytterkanterna på skalan kan ju rent av se på mitten-katolikerna som att de inte vågar ta ställning.

  13. Irene Nordgren skriver:

    Bengt

    Var du placerar mig på en skala av vad slag det vara månde är för mig inte det mest relevanta / intressanta. Hur du etiketterar mig var inte poängen i min senaste kommentar utan det var din inkonsekvens i att definiera vem som hör hit och dit. Mina värderingar i kontroversiella inomkatolska frågor skiljer sig inte nämnvärt från tex Tina Beatties eller sr Madelaines – vilka jag aldrig hört dig benämnas ”extremer.”
    Min poäng ligger i att du gärna inför dina läsare vill få mig att offentligt framstå som en sorts UNIK katolsk avvikare som är så ”extrem” i betydelsen marginell så den är försumbar. Men så plötsligt får du behov av att positionera dig själv …… och då blir det minsann annat ljud i skällan …… ty du om någon vet minsann när det på intet sätt kan etiketteras ”extremt” utan helt legitimt – läs helt i sin katolska ordning – ”att avvika från det som betraktas som strikt doktrinär renlärighet” ty du vet detta i sällskap av ” sr Madelaine och för övrigt många teologer, vigda tjänare och lekmän.” Underförstått du står minsann inte ensam i motsats till ”extrema” Irène.
    Ditt försök att nu i efterhand få benämningen ”extrem” att låta som en sorts modig positiv komplimang går tyvärr inte hem hos mig …..

    // Irène

Lämna ett svar till Jan Sture Neuman Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s