Jag har länge diskuterat med mina polska vänner om senaste årens utveckling i landet där PiS-partiets ledare alltmer försöker tvinga på det polska folket och nationen sin egen, enligt min mening ganska trångsynta och konspiratoriska, vision. Många delar mina synpunkter och förstår dem, medan andra genast kommer i försvarsställning och menar att jag är influerad av vad man kallar ”antipolish sentiment”. De framhåller också att eftersom jag inte förstår polska och inte är expert på Polen, dess historia och nuvarande politik, så skall jag inte uttala mig eftersom de informationskällor som finns, den västerländska liberala pressen ger en helt missvisande bild. Mest bekymrad är jag att dessa försvarare av PiS inte erkänner det som ett problem  att grundbultar i västerländsk demokrati såsom oberoende press och domstolar samt yttrandefrihet hotas. Polens problem är speciellt menar man, man måste vidta de åtgärder man gör för att återställa ordningen i samhället och främja det ordinära folkets intressen.

 Den sista diskussionen gäller lagen som förbjuder att kalla koncentrationslägren som var belägna i Polen för ”polska” eftersom det skulle kunna ge intrycket att polacker stod bakom dem. Alla, inklusive Israel och Tyskland är rörande eniga om att koncentrationslägren var tyska, så det borde inte vara ett problem av den digniteten att man måste införa lagar som inskränker yttrandefriheten. Om nu någon oenighet rådde om saken skulle det, menar jag och många med mig, se bättre ut om polska regeringen gjorde ett uttalande där de fastslog att lägren var tyska, och att polska staten inte hade något med dem att göra, samtidigt som man fördömde all form av antisemitism, också inom Polen (för Polen är väl inte det enda ”rena” landet som kan svära sig fri från denna farsot?) och bad om ursäkt I den mån polacker varit involverade I antisemitiska handlingar, såsom angiveri av olika slag. och påmint om den tidigare polske presidenten Kwasniewskis ursäkt till judarna för massakern i Jedwabne. Det hade gett polska regeringen en mycket större moralisk trovärdighet, medan man nu istället drar på sig en självförvållad PR-katastrof och hela världen skakar på huvudet.

Studiebesök i Auschwitz. Huset där d.h. Maximilian Kolbes dödscell är belägen.

 Polska kritiker menar att förbudslagen istället leder till att den inhemska polska antisemitismen sopas under mattan och därmed leder till historieförfalskning. Jag påstår inte att antisemitismen är mera utbredd i Polen än annorstädes, men den finns bevisligen också där. En av kritikerna är Jan Gross som bl.a. skrivit om massakern i Jedwabne. Han avfärdas av PiS-försvararna som en ”oseriös historiker” som man menar överdriver Polens roll i antisemitismen. Jag kan inte bedöma om han överdriver eller inte, men nog är det viktigt för varje land att så sanningsenligt som möjligt rannsaka sin egen historia. Att någon överdriver betyder inte att man har totalt fel, och sanningen kan man närma sig i en intellektuell dialog istället för yttrandefrihetsinskränkningar.

 Det är som att Polen blivit ett delad nation där man antingen är för eller emot Jaroslaw Kaczynski och det PiS-parti han styr. Kaczinsky har kallat de polacker som inte håller med om PiS ideologi och demonstrerade mot den PiS-ledda regeringen för ”den värsta sortens polacker”.  Jaroslav var tidigare var med i Solidaritets ledning. Senare, blev han avpoletterad och kom att betrakta Lech Walesa som en folkförrädare som samarbetade med de kommunistiska krafter han hade varit med om att besegra. Kacinsky och PiS-partiet omfattar en konspiratorisk ideologi enligt vilken det inte är någon skillnad mellan kommunismens auktoritära system och liberal demokrati eftersom båda systemen vill pracka på ”ordinära polacker” en gudlös minoritets vilja.

  The Guardian tecknade 2016 en bild av Kaczinsky-bröderna, Jaroslaw och brodern Lech som tragiskt omkom I en flygolycka vid Smolensk I västra Ryssland 10 april 2010.

 I Katyn-skogen nära Smolensk inträffade I april 1940 en av de mörkaste ögonblicken I Polens historia, Katyn-massakern då över 20.000 polska officerare mördades av Sovjets hemliga polis. Somliga har även anklagat Nazi-Tyskland för delaktighet. En delegation med medlemmar i polska regeringen och andra nyckelpersoner I Polen flög för att hedra minnet av detta 10 april 2010. Planet störtade I skogen nära flygplatsen och alla 96 passagerarna omkom inkluderande president Lech Kaczynski, militära chefer säkerhetschefer och presidenten för Polens nationalbank och medföljande familjemedlemmar.

 Katastrofen fick monumentala symboliska dimensioner med sambandet mellan massakern 1940 och det som skedde 50 år senare. Trots att undersökningar visat att det var en kombination av dåliga väderförhållanden och pilotfel som orsakade flygolyckan, så har PiS skildrat det som ett mord på dess ledare och skyllt på den ondskefulla alliansen mellan kommunister och liberaler. 2012 talade Jaroslaw Kaczynski I polska parlamentet och anklagade dåvarande premiärministern Donald Tusk för att I politiskt mening bära 100% av ansvaret för katastrofen.

 Precis som var fallet med Palme-mordet upphör inte konspirationsteorierna att florera. Ännu idag samlas PiS-supporters varje månad den 10 för att protestera och kräva att ”sanningen” kommer fram.

Kacinsky har även föreslagit att Angela Merkel kan ha kommit till makten med hjälp av Stasi och att tyska investeringar I Polen I förlängningen rymmer en plan att annektera polska landområden. Denna typ av konspirationsteorier måste med kraft avvisas, och de flesta polacker tror jag är införstådda med fortsatt polsk-tysk förbrödring, men att denna typ av konspirationsteorier underhålls av landets regeringsparti är alarmerande och farligt och ställer givetvis de nuvarande konflikterna med EU I en roddig dager.

Nu är ju den typen av historieförfalskning och konspirationsteorier som odlas av Polens styrande parti ingalunda unikt för Polen eller PiS. Vi känner igen mönstret från diktatorer, auktoritära och populistiska regimer över hela världen.

Det är viktigt för det mentalhygieniska klimatet i varje land att man inte förskönar historien utan är beredd att göra upp med de förbrytelser som skett i tidigare. Det kräver en korrekt sanningsenlig beskrivning. Katolska kyrkan var under påve Johannes Paulus II´s tid fokuserad på att göra upp med Katolska kyrkans förbrytelser mot judar under historien och vid ett besök i Jerusalem år 2000 bad han judarna om förlåtelse å hela kyrkans vägnar. Peter Hocken, katolsk teolog skrev en artikel publicerad i Signum 2005 som beskrev bakgrunden till denna nya inriktning att minnas historien, forska och återge den sanningsenligt och utifrån detta be om förlåtelse för tidigare generationers förbrytelser: Att göra bot för historiens synder. Tänk om polska regeringen kunde ta efter andan av sin älskade påve, då skulle den handla helt annorlunda.

Richard Swartz min favoritkolumnist i DN, bördig från Österrike och en mångårig kännare av Central- och Östeuropa skriver idag på temat historieförfalskning.  Han nämner som ett exempel på historieförfalskning Balkan-krigen och hyllandet av förbrytarna som hjältar.  Haag-tribunalen hade som uppgift att ställa personer från de balkankrigen inför rätta. Rättvisa skipades visserligen, men ingen försoning har uppnåtts, ingen förbrödring, ingen insikt om eget ansvar för krig och förbrytelser. Nationalister och ideologer på Balkan har istället utmålat Haag som ett förnedrande förmynderi. Och folk har trott på dem, därmed har indirekt har domstolen stärkt deras myter på historiens bekostnad.

Swartz reflekterar:

”Historien kan så förfalskas genom att till den lägga vad som inte hör dit eller aldrig hänt, men kanske ännu oftare genom att utplåna vad som faktiskt både funnits och hänt. Det är vad förnekarna ägnar sig åt: de som säger att Shakespeare eller Auschwitz gaskammare aldrig funnits. Eller de som sysslar med censur, förtiger, raderar, klipper bort, stryker över så att mycket levande och verkliga människor blir till icke-personer. Ofta sker detta i egen sak för att kunna framstå i bättre dager, så som man inte är.”

Bilden: Den uppståndne från Korsväg Jasna Gora, en serie målningar av konstnären Duda Gracz som finns i Jasna Gora-klostret i Czestochowa där man känner igen många personer och händelser från Polens och Europas historia under 1900-talet.

Duda Gracz, från Korsväg Jasna Gora

Mera material:

Ta del av detta mycket intressanta minisymposium om utvecklingen i Polen. Poland At The Crossroads Between Authoritarianism And Democracy