Att det förekommer macho-kultur och sexism i Sverigedemokraterna säger sig många inte bli förvånade över. Partiledningen vill dock inte kännas vid det utan säger sig dela majoritetskulturens värderingar angående jämlikhet och att motarbeta sexism och kvinnoförtryck. Det är gott och väl att man deklarerar sådana föresatser, det svåra är att genomföra det i verkligheten. Och de andra partierna borde inte bara peka finger utan också reflektera över sin egen del i att vidmakthålla macho-kulturen.
Katolska kyrkans värdegrund är välkänd: Alla människors lika värde, hudfärg såväl som ålder och kön kvittar lika. Men också här finns ett förbättringsutrymme, såväl i flagranta övertramp som i mer subtila härskartekniker. Jag vill bara uppmärksamma några punkter i de senaste månadernas nyhetsflöde.
Prästers barn
Pedofili och sexuella övergrepp bland präster är ett tema som följt med Katolska kyrkan alltsedan 1990-talet. Tack och lov har mycket hänt, men även påve Franciskus har varit tvungen att erkänna att kyrkan varit senfärdig i att ta tag i detta. Nyligen träffade påven den av honom tillsatta Kommissionen för skydd av minderåriga i Katolska kyrkan. Då uppmärksammades också barn till präster som inte hållit sitt celibatslöfte. Dessa och deras mödrar är en osynliggjord grupp, och man vet inte hur många som finns. Det kommer att ingå i kommissionens uppgift också att utarbeta riktlinjer för hur kyrkan skall ta sitt ansvar också här.
Manlig chauvinism
Då påven var i Colombia uppmärksammade han problemet mäns våld mot kvinnor och att orsaken bakom är en matcho-kultur som männen behöver göra upp med. I ett möte som handlade om nationell försoning talade han inför tusentals katoliker i Villavicencio om kvinnans situation och menade att många kvinnor ”härdar ut i tysthet”. Han kritiserade samhällen som fortfarande ”tyngs under patriarkaliska och chauvinistiska vanor” och uppmärksammade mäns verbala och fysiska våld mot kvinnor. [hela predikan här (eng)]
Härskartekniker
Härskartekniker kallas ett antal strategier för att förtrycka och tränga undan andra människor. Jag har många gånger på min blogg uppmärksammat vår egen syster Madeleine Fredell OP, ledare för Dominikansystrarna i Stockholm och generalsekreterare för Justitia et Pax i Stockholms katolska stift. Hon har predikargåvan och, skulle jag säga, den person i Katolska kyrkan i Sverige som idag har den största begåvningen att tala om katolsk tro på ett sätt som når ut till en större ekumenisk och sekulär publik i Sverige idag. Katolska kyrkan har helt enkelt inte råd att avstå från henne som ett instrument för den Nya evangelisationen. Hon är en uppskattad och ofta anlitad föredragshållare – inte i Katolska kyrkan, men mest i sammanhang utanför Katolska kyrkan. Senast var hon anlitad att hålla talet i Storkyrkan i samband med Riksdagens öppnande. Det gjorde hon med den äran, verkligen ett exempel på det samarbete mellan katoliker och lutheraner som anbefalldes i samband med påvens besök i Lund och reformationsminnet. Hon fick mycket uppskattning för sitt tal i Storkyrkan – men återigen inte från Katolska kyrkan. Tidskriften Signum som brukar vara noga med att uppmärksamma när katoliker deltar i olika sammanhang i samhället nämnde ingenting. Osynliggörande heter en av de vanligaste härskarteknikerna.
[Se talet här i Stockholms domkyrkoförsamlings video från samlingen i Storkyrkan.]
[Läs texten till talet här på Dominikansystrarnas hemsida.]
Kvinnonätverk
Att det bildats ett katolskt nätverk för Kvinnor, Catholic Women Speak har heller inte gjort så mycket väsen av sig i katolska nyhetsmedia. Nätverket består av kvinnor, som precis som män kan ha olika synsätt i teologiska frågor. Man vill inte föra fram en speciell teologi för kvinnor, men vill verka för att göra de kvinnliga rösterna bättre hörda i Kyrkan. Deras sista uttalande gällde extremism och sociala media där man tar upp problemet att katolska institutioner ger efter för trycket av personliga kampanjer mot olika personer på sociala media. Ur texten:
”We also fully support Pope Francis in his endeavours to nurture an ecclesial ethos of mercy and compassion in which clericalism is condemned, pastoral sensitivity to life’s incarnate and messy realities takes precedence over doctrinal absolutism, and all Catholics share the vocation to follow Christ in joyful humility and solidarity with those who are marginalised, poor and oppressed. We add to this the increasingly urgent need to include women as full and equal participants in church institutions and structures, which would be one effective way to combat the growing extremism and rhetoric of violence which is infecting the Catholic Church along with so many other religious and political institutions.”
Hur var det då med kvinnoprästfrågan?
Jag nämner denna för att den aktualiserats av katoliken och religionsfilosofen från Lund Martin Lembke på hans nystartade blogg Kristen korrespondens. Jag skall inte bli mångordig om frågan här, den som vill veta de teologiska argumenten och skärskåda dem, läs de två sista inläggen på Martins blogg. Jag håller med om Martins slutsats:
…naturligtvis inte sagt att Katolska kyrkans patriarkala ämbetssyn strider mot Guds vilja – hur obsolet den än ter sig. Men ju svagare de teologiska stödargumenten är, desto starkare skäl har kyrkan att kritiskt granska sin egen position. Här finns ingen tid att förlora. Så snart som möjligt borde man tillsätta en stor, internationell och ekumenisk kommitté, bestående av både filosofer och teologer, kvinnor och män, vars uppdrag vore att förutsättningslöst analysera nämnda argument i detalj – och eventuellt andra därtill.
Kvinnoprästfrågan är ingen intressefråga för kvinnor, utan huvudfrågan gäller vad som är sanning. Det finns förståeliga argument för kvinnliga präster, men benar man ut dem förefaller inget logiskt tvingande. Det skulle vara fullt möjligt med kvinnliga präster utan att Kyrkans grundläggande tro rubbades. Och det finns inget Ex Cathedra-uttalande i frågan.
Det starkaste argumentet för den som vill lägga locket på detta samtal är därför att sitta stilla i båten och acceptera nuvarande ordningen utan att ifrågasätta. Men det är orimligt i sig. Det hör till människans natur att reflektera och tänka, också tron förmedlas i full samstämmighet med människans förnuft, och alla i kyrkan vädjar till förståndet. Det blir därför ett dubbelt budskap: Lyssna till mina argument och förstå, men använd inte ditt förnuft till att ifrågasätta.
Många som är emot kvinnliga präster är helt enkelt övertygade om att så skall vara, oberoende av argument för eller emot. På andra sidan finns de som hävdar att det är sexistiskt i sig att bara ena könet kan inneha ett ämbete och att det därför är etiskt tvingande att öppna prästämbetet för kvinnor. Det senare argumentet håller jag inte med om, men jag är inte heller totalt dedicerad åt att försvara den nuvarande ordningen. Jag skulle inte gå ur Katolska kyrkan om man i framtiden bestämde sig för att öppna prästämbetet för kvinnor.
Trons ögon är beroende av den Helige Ande som skall föra oss in i hela sanningen. Den har vi alla fått del av genom olika nådegåvor som ges åt var och en, hierarki såväl som lekmän, män såväl som kvinnor. Vi måste lyssna och urskilja. Om nu inte logiska argument leder till tvingande slutsatser i någondera riktningen, vad säger då Anden till församlingarna? Köttets gärningar och Andens frukter (Gal 5) är bra nycklar i den andliga urskiljningen. En del hävdar generellt att ledande kvinnoprästförespråkare motiveras av köttet och att förespråkarnas frontfigurer utstrålar hat, vrede, ursinne och självrättfärdighet. Men även om det vore så att en del gör det, så finns det andra vars liv bärs upp av rik andlig frukt. Därför kan inte heller detta vara ett slutgiltigt argument. Det blir tydligt om vi betänker motsatsen: Är kvinnoprästmotståndare generellt ljusets barn, finns det inga av dem som drivs av köttet?
Det finns både män och kvinnor som, utan att ge upp lojaliteten mot läroämbetet vill hålla frågan levande och även tänka sig möjligheten att prästämbetet kan öppnas för kvinnor i Katolska kyrkan. Det är ingen specifik kvinnofråga, utan det är en sanningsfråga som gäller hela kyrkans gemenskap. Framförs denna fråga av kvinnor blir den dubbelt tystad, men framförs den av män blir den också tystad. Vi får se vad Martin Lembke får för reaktioner på sina inlägg.
[Se också mitt tidigare blogginlägg om prästämbetet och sexuell symbolism i skapelsen.]
Bengts Blogg 
Bengt,
Oj det där var riktigt bra!
Anneli
Tack!
Bengt
”……..men återigen inte från Katolska kyrkan. Tidskriften Signum som brukar vara noga med att uppmärksamma när katoliker deltar i olika sammanhang i samhället nämnde ingenting. Osynliggörande heter en av de vanligaste härskarteknikerna.
Bättre sent än aldrig. Utmärkt att du efter drygt 2 veckor offentligt vågar dig på att skriva om Signumkillarnas härskarteknik. Det blir guldstjärna i kanten även om jag hade hoppats att du hakade på redan när jag skrev om det ……..
http://dagensseglora.se/2017/09/15/riksmotets-oppnande/
// Irène
PS Kanske dags att göra gemensam sak – namninsamling ?- när det gäller att till kardinalen framföra många katolikers önskan att kardinalen BÄTTRE skulle ta till vara den resurs han besitter i sitt Stift i predikarsyster Madeleine Fredell……
Det är ju faktiskt helt möjligt att lekmän, inklusive kvinnliga sådana kan få predika i kyrkan, dock inte inom ramen för söndagsmässan. Men är det inte bättre att istället lyfta fram andra dominikansystrar som till fullo ansluter sig till Kyrkans tro och lära?
Hur ofta hör man sr Fredell tala för Kyrkans syn på äktenskapet (mellan man och kvinna, naturligtvis) och abort?
För nästan alla katoliker är frågan om kvinnor i ämbetet en helt död fråga, en handfull västerlänningar som driver en annan agenda får oförtjänt mycket uppmärksamhet. Kyrkan har istället många andra utmaningar att ta tag i, varav vissa du ju lyfter fram i början av inlägget.
Jonas!
”En handfull västerlänningar mot resten av Kyrkan”. Det är knappast en korrekt beskrivning. Genusfrågorna är en levande existentiell fråga som i högsta grad lever i kyrkan. Medvetenheten om denna samt medvetenheten om sexistiskt förtryck av kvinnor är måhända större i västerlandet än i andra delar av världen, därav har också fokus fallit på prästämbetet.
Så sant! det är ju tvärtom så att genusfrågan är mycket viktigare utanför vår lilla ankdamm där flickor får födas och leva i större utsträckning än i kulturer där flickor dödas innan och vid födseln och misshandlas livet ut. Feminismen är viktig för alla, inte bara för svenska män och kvinnor som redan har det rätt så bra.
Kyrkan borde var den kraft den var i början som visade på jämlikheten mellan alla människor.
Samtidigt är det väl ett utslag för den politiska och teologiska inriktningen att anlita nämnda syster för dylika uppdrag, passar bättre in i profilen än någon präst eller annan ordenssyster.
Det är samma i Svenska kyrkan när man ideligen låter sådana som Helle Klein m fl ta ton.
Sr Madeleine är en orädd debattör som inte räds att gå i närkamp med verkligheten och även gripa sig an de kontroversiella frågorna. Det skall inte tas ifrån henne och ligga henne till last. Tvärtom är det förtjänstfullt, och Katolska kyrkan i Sverige behöver fler av hennes kaliber.
Jonas
”För nästan alla katoliker är frågan om kvinnor i ämbetet en helt död fråga, en handfull västerlänningar som driver en annan agenda får oförtjänt mycket uppmärksamhet. ”
I Sverige bedriver katolska kyrkan effektiv censur i sina media som bidrar till en skev bild av hur verkligheten ser ut i den världsvida katolska kyrkan. Det hörs att du anammat denna förvrängda bild som gärna framställer en kyrka där 1,3 miljarder katoliker tycker lika utom sr Madeleine och Katolsk Vision. Katolsk Vision försöker balansera upp denna bild genom att vidarebefordra och översätta information från katolska världen därute (tex om den i högsta grad levande frågan om kvinnliga ämbetsbärare ) som tex Signum och KM utelämnar /censurerar / bortprioriterar – valfritt alternativ.
Bengt gör också sitt bästa att osynliggöra (= härskarteknik) Katolsk Vision. Den som osynliggör har alltid en bortförklaring. Jag vet inte vilken Bengt kommer att välja.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=24245
// Irène
Irène, det är sant att jag inte länkar till Katolsk Vision. Detta trots att bloggen ofta uppmärksammar saker som för fullständighetens skull borde synas mer i den svenska katolska gemenskapen. Jag gjorde försök för några år sedan, och deltog då även i debatten på KV-bloggen. Det som avskräckte mig var den hätska tonen och som jag upplevde det bristen på respekt för meningsmotståndare och Katolska kyrkans herdar samt den kampanjartade karaktären i kommentarerna där det förutsätts en ideologisk värdegemenskap mellan dem som deltar i samtalet i motsats till dem utanför som ser sig själva som förankrade i en mera traditionsinriktad katolsk tro. Jag bestämde mig då för att inte ge mig in och debattera där mer och att inte länka dit.
Inte desto mindre har du ju ofta deltagit i debatten på min blogg, vilket jag tillåtit, och även de länkar du lagt in som hänvisar till KV-bloggen. Kanske har det blivit bättre, får se om jag kan börja länka till KV då och då. Nyheten om den nya biskopsutnämningen i Österrike är ju en intressant sak som du uppmärksammar i länken ovan.
Bengt
Min uppfattning är att vi haft både bra och dåliga debatter på KV Blogg. Tonen har varierat på samma sätt som på andra bloggar. Min uppfattning kvarstår att den / de som önskar osynliggörande alltid har en bortförklaring. Fråga Signum varför de vill osynliggöra sr Madeleine och du kommer att få en (bort)förklaring …….Du har inget emot att referera till ganska så kontroversiella, ”hätska” och högljudda andra debattörer och bloggar när det passar dina intentioner….och då blir högljuddheten plötsligt något positivt…..
Som kvinna kan jag också uppleva att du har större respekt för män än kvinnor även om de säger samma saker. När tex jag och Gert har skrivit någon artikel ihop så refererar du bara till Gert. En baggis …….jag är så van…….men bara så du förstår hur detta med osynliggörande allmänt förekommer och hur det görs ganska osynligt ……..ibland medvetet ibland omedvetet…….
// Irène
Ja, förklaringar eller om du vill kalla det bortförklaringar finns alltid.
Det kan nog vara så att jag inte alltid är konsekvent.
Att jag nämnt Gert och inte dig beror nog på att jag refererat till Gert som känd redaktör på GP. Hade nog gjort sammalunda om könsförhållandena vore de omvända. Kalla det bortförklaring om du vill, jag tänker inte försvara mitt handlingssätt ytterligare.
Bengt
Du behöver inte försvara dig. Jag ville bara i all vänskaplighet så ett litet frö apropå din pampiga rubrik : ”Sexism i katolska kyrkan – fortfarande florerar macho-kultur och manliga härskartekniker”
// Irène
Bra!
Apropå det du skrev i sista stycket av din förra kommentar om osynliggörande och könsdiskriminering: Jag är både medveten om och ser att sådant förekommer.
Jag tänkte på det sist då jag skrivit om Martin Lembkes blogginlägg om den patriarkala ämbetssynen i Katolska kyrkan. Om du eller sr Madeleine hade skrivit samma sak, hade jag då uppmärksammat det? Sannolikt inte. Varför? Dels för att det är redan kända ståndpunkter hos er och inte har samma nyhetsvärde, men också för att man intuitivt anar att det möts med större respekt när det kommer från en man som inte redan är bortdefinierad som feminist. Det går då inte lika lätt att osynliggöra.
En handfull var västerlänningar var naturligtvis en bild av att den absoluta majoriteten och särskilt i utvecklingsländerna inte alls har kvinnliga präster i tankarna. Genusfrågor är aktuella ja, men i andra sammanhang än vad gäller prästämbetet naturligtvis.
När det gäller att representera Katolska kyrkan på ett sådant sätt menar jag trots att hon förvisso är skicklig är bättre med kvinnor som är fast rotade i det Kyrkan i alla tider har trott.
Bengt
Kul att vi i vänlig ton kan ha en jämställd dialog.
”……..men också för att man intuitivt anar att det möts med större respekt när det kommer från en man som inte redan är bortdefinierad som feminist.”
Tillåter du att jag som kvinna kommenterar utifrån vad jag ”intuitivt anar” när du talar i ”man”form och ”det”form ?
Jag anar att det du egentligen menar är att du intuitivt känner att DU möts med större respekt när DU refererar till en man som inte redan är bortdefinierad som feminist”
Dvs i de kretsar där du har dina supporters och där du är mån om att vidmakthålla din respekt står ”feminism” och ”feminister” inte högt i kurs. Du har inte velat att riskera att i förlängningen kanske -ve och fasa – själv ”bortdefinieras” som ”feminist” – något som i dina kretsar är liktydigt med att inte räknas med dvs att bortdefinieras.
Den enda katolska man jag känner i Stockholms katolska stift som hittills vågat att ”bortdefinieras som feminist” är Gert Gelotte. Jag tror mig veta att han till och med anser att kallas ”feminist” är en komplimang.
Dit har du ett stycke kvar att gå bästa Bengt.
Samma sak med Martin Lembke. Han vill inte heller referera till svenska ”bortdefinierade feminist-katoliker” typ sr Madeleine eller Gert som även på den tiden det inte ansågs rumsrent inom Stockholms katolska stift påtalat ”den patriarkala ämbetssynen i Katolska kyrkan” vilket nu Martin Lembke med ny regim i Rom vågar lyfta fram…….Det hela ska dock ge sken av att detta är helt och hållet insikter som kommer från honom själv ……något som du tjänstvilligt vidarebefordrat till dina läsare…..
// Irène
PS När det gäller Martin Lembke är jag skeptisk alltsedan han som nybliven konvertit var så bekymrad över Antje Jackélens syn på Jungfrufödelsen och alltsedan han utvecklade sin invecklade preventivmedelsteologi.
http://www.katolskvision.se/blog/?p=10929
http://www.katolskvision.se/blog/?p=11027
http://www.katolskvision.se/blog/?p=18323
Irene, ja kul att vi kan ha en jämställd dialog.
Angående vad du anar, anade jag att det skulle komma ett sådant svar från dig och jag tog den risken genom att ändå skriva som jag skrev.
Nej, det är inte riktigt så, men jag tänker inte utveckla det mera här.
Lembke vill jag inte diskutera mer utan hans medverkan.
Bengt
Jämfört med Lembke är du en modig man. Han skulle nog dra sig för att medverka i ett samtal mellan jämställda dvs att inte undervisa i den ”rätta” läran.
// Irène
Pingback: Teologi skall man inte diskutera om man vill undvika bråk – åtminstone inte i Katolska kyrkan | Bengts Blogg