Kännetecknade för Europa är bl.a. koltrasten som förgyller miljön med sin sång i de flesta europeiska städer men är tämligen okänd i resten av världen. Annars är Europa en märklig och motsägelsefull kontinent. Bl.a. grubblar vi européer ständigt över vår identitet, något som aldrig skulle falla en amerikan in att göra, som en ung kvinnlig historiker från Amerika nyligen påpekade på ett seminarium om Europa enligt Richard Swartz i dagens DN-kolumn.

En annan europeisk paradox: Många av de mest fanatiska IS-terroristerna har fostrats i Europa, ändå räds vi terrorn som något som angriper oss utifrån. I Emanuel Sideas bok Mannen från Harem (recension i DN´s kulturdel idag)  beskrivs dagens verklighet från en syrisk jihadistsmugglares perspektiv. Han är själv inte politiskt aktiv men smugglar för att överleva och få sin utkomst in jihadistiska krigare i landet. Saif som han heter beskriver mötet med europeiska konvertiter som förefaller höga och rusiga av sin nyvunna tro: ”Glada som tonåriga tjejer på väg till konsert”.

En tredje europeisk paradox jag kommer att tänka på är den djupt rotade benägenheten även utanför tokvänstern att skylla allt på Israel och blunda för terror som understöds och uppmuntras av ledarna i omgivande arabiska stater med vilja att utplåna Israel från kartan och uppfostran redan av de yngsta barnen i krigshets mot Israel.

Vi vill lägga problematiken på syndabockar utanför oss själva, så slipper vi se vår egen problematik, t.ex. Europas oförmåga att samarbeta och hålla ihop i svåra tider vilket nu leder till den humanitära katastrof där tusentals flyktingar fortgående i detta nu drunknar i Medelhavet.

Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?
Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga – du som har en bjälke i ditt öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. (Matt 7:3-5)

Påven vid Jordan-floden