Dominikanpater Anders Piltz påminner oss i en ledare i nya numret av Signum om cellisten Vedran Smailovic som 1992, mitt under belägringen av Sarajevo, satte sig på en utbombad tomt och spelade Albinonis Adagio i g-moll, en gest av civilisationen mot barbariet i alla dess former som på några sekunder kan riva ner det som Europa från sin bästa sida kunnat åstadkomma: förtroende, vänskap, samförstånd, konst, vetenskap, kultur.
Bilden av cellisten på den utbombade tomten äger högsta aktualitet idag. Europa befinner sig i kris, men det är en kris som är självförvållad, inte beroende på att kontinenten invaderas av främlingar (Europa har alltid haft positivt utbyte av input utifrån inkl araber), utan på grund av att vi håller på att överge de goda humanistiska och kristna värderingar som en gång byggt upp denna kontinent. Istället tar egenintresset, girigheten, bildstormandet, sekterismen, terrorismen vid som på sekunder kan riva ner allt detta som byggts upp under årtusenden. Också IS illdåd är delvis Europa-förvållade. Många aktivister inom IS, höga befälhavare och de som vi ser på videos skära huvudet av människor etc är rekryterade från Europa enl initierade bedömare. Anders Piltz:
”Att fredlig samlevnad mellan kulturer och religioner är möjlig bevisar själva staden Sarajevo, trots skotten 1914, liksom högmedeltidens Toledo i dagens Spanien, det osmanska riket med dess millet-system, där judar, kristna och muslimer levde sida vid sida, och Polen, en gång i tiden ett av Europas mest toleranta länder. Av greker och araber lärde Europa disputationens konst: att varje påstående systematiskt ska prövas mot sin kontradiktoriska motsats, och att motargument ska redovisas lidelsefritt. Arabiska siffror introducerades i Norden på 1200-talet, ett ofattbart framsteg för matematik, vetenskap och ekonomi. Vid Uppsala universitet citerade man 1480 obekymrat de muslimska filosoferna, läkarna och forskarna från de områden vi i dag känner som Uzbekistan, Iran, Turkiet, Andalusien och Nordafrika.”
Den Europeiska unionen var ett fredsprojekt som byggdes upp på kristen grund. Många av de ledande statsmän som byggde upp EU som Robert Schuman, Jean Monnet, Alcide de Gasperi och Konrad Adenauer var alla katoliker djupt grundade i en kristen värdegrund byggd på en stark övertygelse om alla människors unika och lika värde och att det goda samhället byggs på samverkan, demokrati och att beslut fattas på lägsta möjliga nivå, värden som är grundläggande i katolsk sociallära. I ett läge efter den absoluta nollpunkt Europa genomgått med två blodiga storkrig och nazi-tiden så var motivationen stark att bygga fred och samförstånd. ”Aldrig mer”, var parollen efter Förintelsens grymma utrotning av judar. Men trots att vi sedan dess har sett åtskilliga bevis på att människor är beredda att fortsätta med samma grymheter och barbari, så finns en slags blåögd tro att det västerländska samhället är så överlägset att det kommer att överleva av sig själv oberoende av vad vi gör.
Men den attityden är inte hållbar idag. Fred, frihet och demokrati måste omsorgsfullt vårdas. Också kristna har många gånger vaggats in i en sådan bedräglig attityd och tänkt att samhället klarar sig utan att offentligt tar strid för de värderingar man står för. Påven Benedikt XVI påminde katolikerna om detta vid sitt besök i Storbritannien 2010. I ett tal vid en vigilia i Hyde Park sade han:
”Ingen som ser realistiskt på vår värld idag kan tänka att kristna kan fortsätta med business as usual och ignorera den djupa trons kris som råder i vårt samhälle, eller bara förlita sig på att de värden som har förmedlats av tidigare kristna generationer kommer att fortsätta att inspirera och forma framtiden i vårt samhälle… var och en har en uppgift, var och en av oss är kallad att förändra världen, att arbeta för en livets kultur, en kultur byggd på kärlek och respekt för varje mänsklig persons värdighet”.
Europa förefaller idag räddhågat. Å ena sidan handlingsförlamat och oförmöget att ta hand om de humanitära kriser som krigen i Mellanöstern skapat. Vi lyckas inte leva upp till våra egna ideal och betala det pris som en genuin solidaritet kräver. Istället bygger vi murar.
Å andra sidan paniskt rädda för att framstå som främlingsfientliga och islamofoba, därför ser vi mellan fingrarna och accepterar utan kritik förtryck, diskriminering och extremism hos muslimska politiker och regimer. Just nu är bostadsminister Kaplan (MP) i blåsväder för sitt samröre med turkiska högerextremister och islamister. Samröret med högerextremisterna de Grå vargarna (som också är islamistiska) verkar oförargligt att kritisera, men där kommer Kaplan undan genom att hävda att han inte kände till att Ilan Sentuk var bjuden på middagen han var på. Samröret med den islamistiska organsiationen Milli Görüs verkar dock mera känsligt att kritisera. Kaplan själv har ingen kritik att framföra mot den organisationen, och inte heller hans chef statsminister Löfven eller Miljöpartiets språkrör verkar våga kritisera detta. De som vågar vara kritiska är personer som själva är muslimer som Nalin Pekgul och Mohamed Omar. Milli Görüs beskrivs precis som Muslimska brödraskapet som en organisation som uppfattar islam som en allomfattande politisk ideologi.
Girigheten och egenintresset, nationellt och personligt håller på att ta över Europa. Panamaskandalen är bara ett av många tecken på detta. Utan moralisk resning kan man inte utöva något trovärdigt globalt ledarskap. Då infinner sig kraftlöshet både när det gäller att göra något radikalt åt flyktingsituationen eller att föra en rakryggad dialog med islamister. Om man vet var man själv står och vilka värden man försvarar, så kan också en kritisk dialog föras med respekt. En sådan respektfull ton fanns i Benedikt XVI´s föreläsning i Regensburg 2006 där han bl.a. sade att religion aldrig får utbredas med våld. Vi behöver en lika respektfull dialog med Milli Görüs och Muslimska brödraskapet.
Vad är då de värden som står på spel och som varit grundläggande för det moderna Europa. Piltz formulerar det fint:
”Europas stoltaste arv är den vitala, kreativa laddningen mellan poler som inte får kortslutas: mellan stat och kyrka, mellan stat och samhälle, mellan lagstiftande, dömande och exekutiv makt, mellan politik och medier, mellan övervakning och rörlighet, mellan obligatorium och möjlighet, mellan kravet och nåden.
Vår ära ligger i det fria ordet, i källkontrollen, i transparensen, i balanserad konflikt mellan legitima intressen. I den starka staten, som tyglar klaninstinkterna i våra gener. I den sekulära staten, som inte tillåts inta Guds plats. I de mänskliga rättigheterna, som tyglar maktens reflex att ta total kontroll. I demokratin och lika villkor för alla. I förnuft och analys, mot hysteri och häxprocesser. I bildning och överblick, mot anonyma hatare som knappt läst en enda bok, mot enkla svar på komplexa frågor. I tilltron till främlingen på gatan. I barnets, kvinnans, den fattiges och främlingens värdighet. Värden grundade i evangeliet, men upptäckta efter tusen förödmjukelser och misstag: agape som sanningskriterium.”
Påve Franciskus är den ledargestalt idag som tydligast står för och gestaltar dessa värden. Idag besöker han tillsammansmed patriark Bartholomeus av Konstantinopel flyktingförläggningar på Lesbos, ytterligare en handling i raden för att uppmärksamma de mest utsattas situation i vårt samhälle och hur vi tar hand om dem. 2013 besökte han Lampedusa, februari 2016 Juarez på gränsen mellan Mexico och USA, då han sade att den som bygger murar och inte fokuserar på att bygga broar inte är kristen. Påven behöver inte säga något då han kommer till Lesbos. Besöket i sig är redan i sig en utmaning till Europas ledare.
Mer av påve Franciskus:
Evangelii Gaudium (Glädjens Evangelium, en uppmaning till alla kristna att vända sig utåt och förmedla Evangeliet)
Laudato Si (miljö-encyklikan)
Amoris Laetitia (om kärleken i familjen)
Bengts Blogg 
Bengt
”Det fria öppna Europa överlever inte utan vårt aktiva stöd”
När du skriver ”vårt aktiva stöd” ……..vilka syftar du på med ”vårt”?
// Irène
Jag menar allas aktiva stöd, alla människor av god vilja måste aktivt försvara freden och det goda samhället och inte tänka att det ordnar sig ändå, även om jag tittar bort.
Jag anknyter till vad påve Benedikt sade itill katolikerna i Hyde Park att business as usual (dvs passivitet o tänka att det ordnar sig) inte längre duger, och vad Anders Piltz skrev i ledartexten ”Fred måste omsorgsfullt byggas och vårdas” (av oss alla)
Bengt,
Det värsta just nu är tanken på alla barn på flykt som far illa. Något som inte skulle behöva ske om alla EU-länder hjälptes åt att ta emot dem.
Detta gäller inte minst katolska länder som Polen och Ungern vars brist på kärlek till nästan borde få varje katolik att skämmas.
Anders Piltz gör en värdefull insats när han påpekar att olika kulturer och religioner under lång tid har samexisterat och haft utbyte av varandra i Europa. Han arbetar så som jag uppfattar att påven Franciskus vill.
Men vad ska man göra med dem som ger blanka sjutton i det?!
Anneli
Bengt
”….. alla människor av god vilja…..?
Finns det några sådana ? Och i så fall var om jag får fråga. Du har ju nyss dömt ut alla västdemokratier och du har ”svårt att se någon moralisk kvalitetsskillnad mellan IS och Väst.”
// Irène
Irène!
Min grundsyn: Vi har alla våra moraliska fel och brister. ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud” (Rom 3:23). Men vi har också alla en gudomlig gnista i oss och kan bejaka det sanna och goda. Den rena ondskan kanske inte skulle ha så stor framgång om det inte vore för underlåtenhetssyndernas skull, vår passivitet och tanken att andra ordnar upp detta utan vår medverkan. Vår vilja kan ofta vara god, men svag. ”Anden är villig men köttet svagt”.
Som kristna har vi alla hoppet att det onda inte har sista ordet, att det finns evig frälsning i Jesus Kristus, och att vi i detta livet får kraft att samverka med nåden genom den Helige Ande. Detta gör att vi kristna har ett stort ansvar i och för världen.
Bengt
”Detta gör att vi kristna har ett stort ansvar i och för världen.”
Gång på gång inser jag hur olika människor tänker.
”Vi kristna” ! Som om bara kristna känner ansvar för jordklotet ?! Som om kristna vore en särsklilt ansvarsfull kategori?! Jag har svårt för en sådan kategorisering. Särskilt med tanke på hur fn det FRÄMLINGSFIENTLIGA Polen med pompa och ståt firar 1050 årsjubileum av Polens sk ”kristnande”…….
Jag har mycket svårt för dina generaliseringar.
// Irène
Inte alls så. Att jag uttalar mig om oss kristna beror på att jag har det perspektivet. Att jag talar om ansvar säger inget negativt om de andra. Syftet är enbart att besinna oss själva att ta ansvaret, inte att säga att andra har mindre ansvar.
Med en kallelse följer alltid ett ansvar att handla utifrån den. Vi har alla fått olika pund att förvalta. Vi kan välja att gräva ner det eller att bruka det så att det bär frukt…
Bengt
”Att jag talar om ansvar säger inget negativt om de andra.”
Det är inte ATT du uttalar dig ”om oss kristna” men HUR du gör det som får mig att reagera.
Och det är när du undviker att uttala dig om tex polska biskopskonferensen eller när du undviker att kommentera polska nationalister som använder sig av din blogg som får mig att reagera och ana dina preferenser.
// Irène
Irène!
Jag noterar med tillfredsställelse att du inte invänder mot det faktiska innehållet i det jag skriver, utan mot vad du tolkar in (”anar”) bakom det jag skriver.
Men jag anar att du har fel aningar.
En kort textkommentar innehåller med nödvändighet en begränsad mängd information. Det viktigaste i en kondenserad text är egentligen det man sorterat bort, bakomliggande underförstådda meningar, som för att texten skall bli meningsfull bygger på förutsättningen att läsaren har en gemensam förförståelse med den som skrivit texten. Är det inte så blir texten svår att förstå, eller så missförstås den eller bygger på felaktiga uppfattningar genom att det är läsarens egna tolkning som dominerar över vad skrivaren faktiskt ville säga.
Jag märker att vår dialog ofta handlar om att utreda dessa former av missförstånd.
Jag tror bestämt du anar fel (fast jag kan ju bara ana vad du menar, jag kan också ha fel). I vicket fall, om du har dina aningar för att jag låter polska nationalister (din beteckning) skriva på min blogg, så borde du också få andra aningar och dra kompletterande slutsatser över att jag också låter dig skriva på min blogg när du uttrycker dig kritiskt om polska biskoparna och prisar Catholics for Choice som uttryck för god katolicism. (Du fick ju t.o.m. sista ordet i den debatten).
Min intention med diskussionen på denna blogg är att alla skall få komma till tals och att man diskuterar vad som faktiskt sägs, inte dömer ut på grund av aningar för att en viss person klassas i en viss kategori.
Bengt
”……om du har dina aningar för att jag låter polska nationalister (din beteckning) skriva på min blogg…….”
Nej när du undviker att KOMMENTERA polska nationalisters uttalanden utan låter deras skriverier stå oemotsagda !!!!!!!!!! Varför snedvrider du mitt påstående. Det dina läsare inte ser är ATT och NÄR du raderar mina kommentarer…….
” jag också låter dig skriva på min blogg när du uttrycker dig kritiskt om polska biskoparna och prisar Catholics for Choice som uttryck för god katolicism. ”
2 nyfikna frågor.
Anser du att polska biskopskonferensen förtjänat kritik eller inte ?
Anser du att Catholics for Choice ger utryck för bra eller dålig katolicism?
// Irène
Irène
Jag vill inte svara på de frågorna, därför att mina omdömen om bra och dåligt, vilka som förtjänar kritik eller inte tror jag inte bidrar till fördjupning av denna debatt.
Jag ser att Polen och Ungern har blivit ett hatobjekt hos vissa kommentatorer. Anneli Magnusson skriver att ”detta gäller inte minst katolska länder som Polen och Ungern vars brist på kärlek till nästan borde få varje katolik att skämmas.” Iréne Nordgren kallar Polen för ”främlingsfientligt” och talar om förmodligen mig som ”polsk nationalist” trots att det inte finns någon grund för ett sådant uttalande. Jag är inte nationalist utan konservativ.
För ovanstående personer verkar allt reduceras till hur många flyktingar man tar emot. Polen hjälper i själva verket till på andra sätt. Här är ett exempel på Polens ”brist på kärlek till nästan”:
In an interview with The Jordan Times, Wronecka [Polens vice utrikesminister] revealed that her country has allocated a special budget to support Jordan in 2016.
”In our budget project for next year, we have a special budget for Jordan of about 2 million Polish zloty” […]
”Now we focus on the educational system to help Jordanian authorities dealing with the issue of Syrian Children… helping schools”.
Samtidigt hjälper den nya regeringen fattiga barnfamiljer på hemmaplan genom ett nytt barnbidrag. Hjälporganisationer som Caritas gör ett bra jobb. Det polska civilsamhället samlar in underskrifter för att parlamentet ska behandla ett nytt lagförslag som bland annat ska förbjuda abort på samhällets svagaste, nämligen barn med Downs syndrom. En av Polens ledande antiabortaktivister, Kaja Godek, har själv fött ett barn med Downs syndrom.
Det är oroväckande att fattiga länder som Polen och Ungern pekas ut när länder som Danmark och USA mig vetterligen har en liknande inställning i flyktingkrisen. Det är också oroväckande att samma personer som (med rätta) är oroliga för anti-muslimska stämningar i samhället inte ser att polacker, slaver och östeuropéer i historien har utsatts för rasism från väst och att en nedvärderande syn ibland lever kvar än idag. Retoriken mot Polen påminner ibland om den ton som finns på sajter som Avpixlat mot araber och muslimer. Jag föreslår att tona ner retoriken och försöka se fler perspektiv.