Karismatiska förnyelsens betydelse för den ekumeniska dialogen ökar

Besök hos Påvliga rådet för kristen enhet. Från en studieresa till Rom 2011 med pastorer från Trosrörelsen där undertecknad medverkade.

Sedan Andra Vatikankonciliet, då Katolska kyrkans öppenhet och hängivenhet åt den ekumeniska dialogen fick en rivstart har kristenhetens geografi förändrats betydligt, och Katolska kyrkan har fått nya ekumeniska dialogpartners som inte fanns för 50 år sedan. Vi talar om nya karismatiska, icke samfundsanknutna församlingar. Enligt Kardinal Kurt Koch, president för Påvliga rådet för kristen enhet, så är huvudproblemet i den södra hemisfären inte längre dialogen med de historiska kristna kyrkorna – ortodoxa, lutherska och anglikanska kyrkor – utan hur man skall förhålla sig till ett spektrum av nya rörelser: evangelikala, pentekostala och karismatiska. Vissa av dessa grupper är sekteristiska och starkt antikatolska, inte alls dialoginriktade, medan andra är öppna för ömsesidiga ekumeniska samtal. Till de mera öppna hör Trosrörelsen. 2011 var jag själv med som resursperson på en studieresa till Rom för pastorer från Trosrörelsen i Norden. Vi besökte ICCRS (Katolska karismatiska förnyelsens huvudkontor), Påvliga rådet för Kristen enhet och givetvis alla de historiska platserna från Kristendomens första tid. Till min glädje hör jag att Ulf och Birgitta Ekman just i dagarna är på ett nytt sådant studiebesök, denna gång med trosrörelsepastorer från Ryssland. Ulf Ekman gör ett storartat ekumeniskt arbete som det finns all anledning för Katolska kyrkan att förhålla sig positivt till.

Kardinal Koch deltog i en tvådagarskonferens om detta underskattade nya fenomen som organiserades av Tysklands biskopar. Professor Philip Jenkins, expert på området, uppskattar att antalet pingstvänner och karismatiska kristna växer med kring 19 millioner personer per år.

På 1990-talet tillsatte Tyska biskopskonferensen en forskningsgrupp för att studera dessa nya pingstkarismatiska rörelser. Idén kom från dåvarande presidenten för Påvliga enhetsrådet Kardinal Walter Kasper. Globaliseringen och sekulariseringen har inte lett till att tron har dött ut som många förutspådde på 1960- och 70-talen. Tvärtom har vi fått se en ny boom av religiösa rörelser över världen. T.ex. pingstkyrkorna i Latinamerika har haft en hisnande tillväxt. Också i Östasien inklusive Kina är karismatisk kristendom på stark framväxt.

Fenomenet låter sig beskrivas i bredare termer: Pingstkarismatisk förnyelse är inte begränsad till vissa samfund, utan är en ström som sveper fram genom hela kristenheten och finns idag närvarande i praktiskt taget alla kristna traditioner. Hela Kristi kropp håller på att förnyas i denna pingstkarismatiska ström.

Kardinal Koch sade att det är viktigt att inte distansera sig utan ta detta fenomen på allvar och att det är en viktig utmaning i vår tid, inte bara för Katolska kyrkan utan också de protestantiska.

Att den pingstkarismatiska strömmen i kristenheten blir ett allt mer genomgripande fenomen är kanske inte så underligt, med tanke på att påvarna har uppmanat till bön om just en förnyelse i Pingstens anda. Påven Leo XIII uppmanade redan 1897,  på inrådan av nunnan  saliga Elena Guerra, hela kyrkan att be om Andens utgjutande genom en årlig pingstnovena och gav ut en encyklika om den Helige Ande och på nyåret 1901 invigde han 1900-talet till den Helige Andes århundrade och bad hymnen Veni Creator Spiritus för hela kyrkan.

Inför öppnandet av andra Vatikankonciliet bad påven Johannes XXIII: ”Gudomlige Ande, förnya dina under i vår tid som i en ny Pingst…”

Alla de sista påvarna har sagt att Karismatisk förnyelse är viktigt för kyrkan. Påve Benedikt XVI talade om att vi behöver en ny ”Pingstens kultur” i Kyrkan.

Med sitt apostoliska brev Porta fidei (motu proprio data, 11 oktober, 2011) utlyste påven Benedikt XVI Trons år. Det inleddes på 50-årsdagen av Andra Vatikankonciliets öppnande 11 oktober 2012. Syftet med Trons år är att kalla alla katoliker till sann omvändelse och besinning av att vi alla är ansvariga att värna om, bekänna, fira och vittna om tron. Under Trons år vill vi som kyrka, där vi alla är levande lemmar, reflektera över tron och våra liv i tron. I uppdraget att föra tron vidare är ekumeniken en viktig del, eftersom enheten är en förutsättning för trovärdigheten i vittnesbördet.

Påve Benedikt skrev vid ett tillfälle att katoliker inte får slappna i sin tro:

“What the world is in particular need of today is the credible witness of people enlightened in mind and heart by the word of the Lord, and capable of opening the hearts and minds of many to the desire for God and for true life…”

Till Trons år bjöds också särskilt de nya rörelserna i Kyrkan in. Rörelserna har en viktig roll i Kyrkans liv genom sina olika nådegåvor. Karismatiska förnyelsen har sedan länge naturliga kontakter med karismatiska kristna från andra samfund, vilket är viktigt för ekumeniken. Focolare och andra rörelser har också naturligt mycket ekumeniska kontakter och är på så sätt brobyggare. Nedan en bild från en aktivitet där Stockholms katolska stift bjudit in rörelser i Sverige att tillsammans lära känna varandra och reflektera över tron och vår uppgift och kallelse som troende att verka i våra olika nådegåvor.

9april2

Rörelserna i Stockholms Katolska stift samlas till fyra kvällar för samtal och bön under april och maj. Det hela avslutas med en mässa i Katolska domkyrkan 18 maj med biskop Anders. Ett litet häfte har getts ut med kort presentation av följande rörelser, sekularisntitut och andra gemenskaper: Birgittinoblaterna, Böneapostolatet, Comunione e liberazione, Couples for Christ, Dominikanordens lekmannagren, Focolare, Franciskanska sekularorden, Den Heliga gravens av Jerusalem riddarorden, Karismatiska förnyelsen, Karmels sekularorden, Malteserorden, Mödrars bön, Neokatekumenala vandringen, Schönstattrörelsen, Ständig bön för äktenskap och familj, Tro och ljus. Genom att rörelserna träffas och ber tillsammans och bygger broar inbördes, så får det säkert också konsekvensen att ekumeniken gentemot andra kyrkor och samfund stimuleras ännu mer.

På pingstaftonen den 18 maj firar påve Franciskus pingstvigilia med rörelserna på Petersplatsen och fortsätter därmed en tradition från sina föregångare. Det är samma dag som Jesusmanifesttionen äger rum i Stockholm. Samma kväll firar biskop Anders Arborelius mässa med rörelserna i Katolska domkyrkan.

Påve Franciskus har som jag tidigare skrivit redan som ärkebiskop i Argentina givit sitt stöd åt Karismatiska förnyelsen och det ekumeniska samarbetet med andra pingstkarismatiska grupper i Argentina. Mycket tack vare honom fungerar ekumeniken med dessa grupper mycket bättre i Argentina än i övriga delar av Latinamerika där det ofta är spänningar mellan pingstevangelikala grupper och Katolska kyrkan.

__________________________________________________

Läs mera:

Pingstkarismatisk förnyelse och Kyrkans enhet. Bengt Malmgren, kompendium från föreläsning 2011

Anden och kyrkan – fördjupad teologisk reflektion hos pingstkarismatiska teologer. Bengt Malmgren rapporterar från seminarium med LOTS.

KKS – Katolsk karismatisk förnyelse i Sverige

ICCRS – International catholic Charismatic Renewal Services

Det här inlägget postades i Church, Katolska kyrkan och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s