Beslutet i USA´s högsta domstol att upphöva RvW-beslutet från 1973 är inget jag jublar över, men inte heller något jag är särskilt bedrövad över. Vad jag verkligen är bedrövad över är att en så viktig och livsavgörande fråga tillåts polarisera ett helt land, ja inte bara USA utan också Sverige och många andra länder. Man kan inte ta ställning till abortfrågan, utan att också räkna med det ofödda barnet som en egen person. Därför kan abort aldrig komma att bli en okomplicerad rättighet, utan det är frågan om en intresseavvägning mellan fostrets rätt till liv och kvinnans rätt att bestämma över sin kropp som hyser det ofödda barnet (jfr antologin Den svårlösta konflikten, Bishofberger m.fl Veritas förlag 2009).

I USA finns en partipolitisk polarisering, de flesta republikaner bejublar beslutet, de flesta demokrater sörjer över det. Men det är också en polarisering hos folket som går utöver partipolitiken: 58% av USA´s befolkning ville inte riva upp RvW enl en opoinionsundersökning i maj medan 35% ville. 58% av republikanska väljare ville riva upp lagen, men också 15% av de demokratiska väljarna.

Det är inte bra att en fråga av grundläggande etisk diginitet där det finns stark polarisering i samhället avgörs genom enkla majoriteter.

”Demokratin prövas som mest när majoriteten beslutar sådant som minoriteten inte vill.Då prövas på vilket sätt och efter vilka principer man agerar och om man kan acceptera ett majoritetsbeslut hur illa man än tycker om det eller om man väljer utomparlamentariskt metoder som väg”

Ulf Ekman, twitter

Båda sidor i den infekterade abort-striden i USA har visat prov på antingen utomparlamentariska metoder (hota, bränna abortklinker etc) eller på annat sätt i den politiska retoriken inte visa någon som helst respekt för motståndarsidans bästa argument.

Den kända och i vida kretsar aktade domaren i SC, Ruth Bader Ginsburg som gick bort förra året var mycket medveten om detta och var ingen entusiastisk anhängare av RvW-lagen. Hon uttalade kritik både innan och efter att hon tillsattes som domare i SC. Hon argumenterade för att aborträtten hade säkrats bättre genom ett stegvis införande som följde utvecklingen av det allmänna rättsmedvetandet istället för som skedde 1973, att konstitutionell rätt till abort infördes i ett enda slag, och att lagstiftarna därmed fråntogs initiativet. Ginsburg menade att SC 1973 skulle nöjt sig med att ogiltigförklara den då aktuella Texas-lagen och inte införa en svepande federal lag. Erfarenheten visar att förhastad lagstiftning av nya doktriner ofta är instasbil.

Ginsburg fick rätt. Man fick en obevekligt rasande antiabortrörelse och en inbyggd polarisering i samhället som nu alltså lett till lagens upplösande. Men kanske det inte handlar bara om att gå 50 år tillbaka i tiden, utan det handlar om att nu finns chansen att göra om och göra rätt. Och att det amerikanska rättssystemet förhoppningsvis kan bli mindre polariserat utifrån politiska preferenser och mera förankrat i det allmänna rättsmedvetandet, och att konflikter kan lösas på ett sätt som inte innebär att majoriteten kör över minoriteten, utan utrymme finns för en mer reflekterande process.

Påvliga Livsakademin i Vatikanen har kommenterat beslutet i USA så här:

”Det faktum att ett stort land med en lång demokratisk tradition har ändrat sin hållning i denna fråga utgör en utmaning för hela världen. Frågan om hur det mänskliga livet kan skyddas behöver kunna diskuteras utan ideologiska låsningar. Det är också viktigt att inte glömma bort att frågan inte kan lösas utan att man tar hänsyn till alla relevanta omständigheter.

När stater fattar beslut som syftar till att stödja den mänskliga rätten till liv bör det ske utan kopplingar till ideologiska låsningar. Besluten behöver kompletteras med en välfungerade sexualundervisning, en fungerande hälsovård som är tillgänglig för alla, och med lagar som ger stöd år familjeliv och moderskap.

Det krävs också ett starkt stöd för mödrar, par och det ofödda barnet, som innefattar hela den omgivande livsgemenskapen och som ger blivande mödrar som lever under svåra omständigheter möjligheten att fortsätta graviditeten och att anförtro barnet åt personer som kan ge barnet en god uppväxt.”

Signum