Nu börjar vi få perspektiv på 1900-talet och den totala omvandling av vårt tänkande som de sista 100 åren inneburit. Från självklar gudstro till ateism, från förankring i givna moral principer och sanningar till värderelativism/värdenihilism och själva sanningens relativisering.
Från en närmast total dominans av de nya idéerna framförs nu konstruktiv idékritik från många håll. Jag vill bara fästa er uppmärksamhet på två intressanta web-föreläsningar som jag tagit del av sista tiden. De är väl värda att lyssna till båda två de berör delvis samma ämne och kompletterar varandra.
1. Biskop Robert Barron: Föreläsning om vilka ideologier som ligger bakom konvulsionerna och oroligheterna under 2020. Upplopp, instabilitet i politiken, angrepp på demokratin, ”alternativa fakta” konspirationsteorier. Barron analyserar vilka ideologier som bäddat för den situation vi har idag. Med utgångspunkt under 1800-talet med Feuerbach går han vidare med Karl Marx, Friedrich Nietzsche, Jean-Paul Sartre och Michel Foucault och visar dessa filosofers enorma inflytande på vår tids vardagliga sätt att tänka och uppfatta världen.
Biskop Barron är hjälpbiskop i Los Angeles ärkestift och grundare av Word of Fire, en kanal för evangelisation via media. Jag rekommenderar prenumeration på hans YouTube-kanal.
2. Per Ewert i samtal med Johan Sundeen om 68-rörelsen och hur det gick till när radikalismen lyckades ta över samhällsinstitutionerna.
Bengts Blogg 
Intressant men på frukten ska trädet kännas och jag undrar vad som var så avsevärt mycket bättre 1920 ? För barn, kvinnor och funktionshindrade kan jag bara se förbättringar sedan dess. För etniska minoriteter likaså. Mobbing i skolorna används inte längre som ett maktmedel av de vuxna utan den bekämpas. Vi har en våldtäktslag som lägger skulden där den hör hemma. Det är svårare att slå ihjäl sin fru ostraffat och lättare att skiljas från en våldsam man. Vitaminbrist och undernäring är ovanligt i dag. Folk har sina egna tänder hela livet. Man kan operera grå starr med ett enkelt ingrepp. TBC -sanatorier har lagt ner pga att de inte behövs. Barn får tala sina modersmål på skoltid utan att få stryk. Barn får missa sina läxor utan att få stryk. Det är förbjudet att slå partner och barn. Statarsystemet har upphört, arbetsrätt och socialförsäkringar är bättre, semestern är längre. Rasbiologin är med rätta utplånad ur akademierna, religionsfriheten är total. Vipeholmsanstalten är nedlagd och man gömmer inte längre DS-barn för omgivningen. Apartheid är inte lagligt längre i södra Afrika. Änglamakerskor är ett skräckminne blott. Stammande barn retas inte av sina lärare och diabetes är ingen självklar dödsdom. Vi har kommunala kulturskolor för alla barn. Våldtäkt inom äktenskapet är inte tillåtet. Vi har mödravård som gör barnsängsdöden nästan obefintlig. Urbefolkningen i USA har rösträtt och svarta i USA kan till och med bli president. Kvinnor kan bli president och rikskansler. Vi har barnavårdscentraler för alla barn. Sovjet finns inte längre och få barn dör av leukemi. Jag tror inte att detta hade skett utan himmelrikets surdeg. Detta hände ju inte i Indien utan i Europa där kristendomen länge fått verka. Detta är en frukt av Guds rike och evangelium. Jag ser inte att något var bättre förr över huvud taget. Kristen nostalgi känns unken och fullständigt obegriplig. Att vi inte lever i paradiset är uppenbart men det var verkligen inte mer paradisiskt 1920 just efter ett världskrig mitt i antisemitism och med förintelsen av funktionshindrade, socialdemokrater, kristna dissidenter, kommunister, homosexuella , romer och judar, samt andra världskriget, att se fram emot.
Tack Alma-Lena för denna lista över massor med saker som verkligen blivit bättre de sista hundra åren.
Nej, nostalgi och drömma sig bort är en känsla man kan ägna sig åt privat ibland, men knappast något man som kristen eller annat skall ägna sig åt när det gäller att utvärdera samtiden och sätta upp mål för framtiden.
Jag vet egentligen inte vad du menar med ”kristen nostaligi”. Den idékritik som framförs i nämnda inslag tycker jag är allt annat än nostalgiska.
Du skriver själv ”Från självklar gudstro till ateism, från förankring i givna moral principer och sanningar till värderelativism/värdenihilism och själva sanningens relativisering.” Du menar alltså från gott till ont på hundra år, det kan jag inte hålla med om.
Dessutom håller jag inte med om att dessa tänkare påverkat oss lika mycket som kristendomen och det är dessutom svårt att påstå att de i sin tur inte skulle vara inspirerade av kristna tankar(vare sig de själva tror det eller ej)eftersom Marx var tydligt påverkad av kristendomen ”historien kan inte tänkas utan Kristus”), Nietzsche var en typisk antikristen, alltså helt beroende av kristendomen då hans tankar i mycket negerar kristendomen”denna slavreligion”. Sartre kan inte tänkas utan den kristne Kierkgaard osv.
Allt detta är så klart inte kristendom, men att vi tycker att alla har lika värde, att fred är bättre än krig, att barn och kvinnor ska ha samma rättigheter som män och att även arbetarbarn ska få lära sig spela piano och rida tycker jag helt och hållet är att tacka Gud för och det är kristendomens inflytande, både på dessa filosofers tankar på olika sätt, och genom kyrkan (hela kyrkan inte bara SvK) utvecklingen har gått åt detta håll. Det är trots allt Paulus som i församlingens portalparagraf Gal 3: 28 allra först formulerade att vi är lika mycket värda, inte Marx och definitivt inte Nietzsche.
Sanningens relativisering är förstås inte kristen tro, jag menar inte att allt är gott nu (Qanon, antivaxxers, islamism, drogmissbruk, rasism, främlingsfientlighet etc), men att det skulle vara sämre med den saken nu än 1920 kan jag inte se. Då var det jättemånga konspirationsteorier i omlopp tex dolkstötslegenden om Tyskland och antisemitisk antiglobalism med Sions vises protokoll som främsta källa ansågs av många som sanning. Antivaxxers fanns redan då och mest i USA där hela idén tidigt fick en slags lös organisation.
Kolonialismen, fascismen, kommunismen allt fanns 1920 men det fanns betydligt färre demokratier och brottsligheten var ett jätteproblem (inte minst i USA;gangsterväldets tid var ju för hundra år sedan), rasismen ska vi inte tala om. Och religionsfrihet var mycket ovanligare än idag. Därmed var det också lika styrt på universiteten men då var det svårt att få läsa kvinnliga författare eller katolska teologer och en sak universiteten lärde ut ,som vi slipper, var rasbiologi.
När de givna moralprinciperna var att en man får våldta sin hustru och föräldrar får slå sina barn var det väl inte mer kristligt än nu? Våra moralprinciper är annorlunda , ofta mycket mer kristliga, men lika omhuldade. Jag tycker ett jätteproblem idag är att det finns givna moralprinciper och massor med självutnämnda moralpoliser som INTE tål minsta diskussion om dessa. De talar ju om detta i samtalet om akademin. Moralprinciper saknas inte idag.
Nej, avsaknaden av ett respektfullt samtal är problemet. Men jag ser inte att det var bättre 1920. Nu kan dock fler lägga sig i debatten och det kan ju på ytan se ut som ett mer förvirrat samtalsklimat, men om vi läste alla brev folk skickade till varandra 1920 och lyssnade på alla samtal, hade vi också sett ett liknande mönster, det är jag övertygad om.
Jag tycker ju förstås att Marx har precis rätt i att det finns en klyfta mellan klasserna, det är snarare bara så självklart att det känns mysko att man idag menar att Marx kom med något helt nytt i sin analys, det hittar vi ju redan hos GTs profeter. Men har marxismen makt över oss idag? Till och med det ”kommunistiska” Kina är en stenhård kapitaliststat. Det är väl snarare kapitalismen som är den underliggande sanningen i allt. Vi tror ju pengar är lösningen på allt.
1920 fanns det definitivt fler troende marxister än idag. Och idag finns det många fler som ser på barmhärtighet som något gott än de som tycker Nietzsches übermensch-tankar är goda. Men 1920 hade ingen ännu sett dessa tankar i praktiken och nu när vi har det är det inte lika lockande med dessa idéer.
Huvudsaken för detta blogginläg är att man lyssnar till talen på YouTube, inte fastnar i min korta skruvade presentation. Nej, jag menar inte från gott till ont. Gudstro är inte alltid av godo, det har vi sett. Gudstron i sig kan bara ligga utanpå. Den måste också leda till omvändelse och bära frukt om den skall vara av godo. Omvänt, ateism behöver i sig inte vara av ondo om den inte innebär en aggressiv reaktionsbildning mot all auktoriteter. Många ateister har högstående moral och verkar för det allmänna goda.
I ditt förra inlägg skrev du om mycket som blivit bättre sista hundra åren. Nu påpekar du att mycket också var minst lika illa förr som idag, det fanns maktmissbruk, konspirationsteorier, vantro etc. etc. Ja, det är sant, man skall inte glorifiera hur det var förr. Det som är nytt idag är sociala media och hur snabbt både information och desinformation sprids över världen, vilket kan utnyttjas både till gott och ont, numera mest till ont av hänsynslösa demagoger och maktspelare kan man tycka.
Visst, de nämnda filosofierna har utvecklats i en kristen kultur, och det är inget som hindrar att man tar till sig de goda och konstruktiva delarna. Vad de föredrag jag hänvisar till vill visa är dock hur mycket destruktivt inflytande de haft på vår kultur idag, som att vi håller på att såga av den gren vi själva sitter på.
När vi talar om kristendomen, dess påverkan på nutiden, både positivt men också negativt i form av reaktionsbildning och att göra sig urarva sina rötter, så vill jag nämna Joel Halldorfs bok ”Gud: jakten”, jag tycker Joel gör en mycket bra analys.
Jo jag lyssnade på dem men ser samma tendens där, jo min poäng är att vara lite pedagogisk, först ta upp det som är MYCKET bättre nu, sedan sånt som visst är illa men var värre eller lika illa förr, jag dissar ju inte helt din och de övrigas analys så klart. JO Halldorf har många poänger. Har följt honom och läst honom sedan Harry Potter-debaclet, om du minns det. Lyssnar också alltid på Läsarpodden även om jag inte alltid hinner läsa böckerna de tar upp.
För att hålla med dig ytterligare så ser jag som gymnasielärare en förfärlig trend och det är att vi har en trend av analfabetisering och ju mer jag inser effekterna av att unga inte läser längre, utan lyssnar på klipp från you tube, som jag gjorde här igår=)
Böcker skrivan av Astrid Lindgren är svåra för gymnasieungdomar att läsa och de vrider sig i plågor varje gång de ska läsa en roman, elelr artikel, elelr lärobok. De kan gå hur långt som helst för att slipa läsa. Jag tror det är en ”cunning plan” från avgrunden att göra oss skyddslösa mot galna demagoger, vilket ju verkligen lyckas framför våra ögon as we speak.
Men just de filosofer Brannon tar upp ser jag få spår av idag annat än positiva, speciellt Marx har tyvärr blivit obsolet även i det kloka han kom med: istället för den galna identitetspolitiken behöver vi klassanalys idag. Iställer för dyrkan av kapital och Mammon behöver vi fördelning av resurserna. De äldre, kristna socialisterna på vars skuldror Marx stod, behöver vi förstås ännu mycket mer. Principen av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov. Nietzsche tycker jag nog förlorat enormt efter andra världskriget. Men det är sant att Foucault i början inspirerades av båda dessa giganter, men han tog ju avstånd och bröt med vänstern under -68 tokerierna på 70-talet (precis som Roger Scruton blev övertygad konservativ av denna rörelse som du kanske känner mer positiva vibbar för) Nu klipper jag in från Wikipedia som jag ser stämmer i detta fall: ”Under praktiskt taget hela sitt liv var han aktivist, och verkade för rättssäkerhet, mot invandrarfientlighet och visade intresse för folkliga revolutioner under sin samtid. Hans kontakter med den intellektuella vänstern återknöts dock gång på gång i sakfrågor där de kunde mötas. De sista åren av hans liv genomsyrades av misströstan på den socialistiska praktiska politiken, och han kom mer och mer att uppfatta en spänning mellan de intellektuella och makthavare.”
Jag tycker hans märkliga intresse för sadomasochism och den skruvade förklaringen om dess politiska innebörd faller på sin egen orimlighet (Markis de Sade tillhörde knappast de fattiga massorna. Snarare torterade han sina livegna bönder på allehanda sätt, vansinne är ordet för den tanken). Liksom Satre lurades han ju in i konstigheter pga sitt otyglade sexliv. Satre var dock värre på alla sätt vad gäller sex, anser jag.
Men Foucault , liksom Marx, hade korn av sanning; som detta med normer. Vi kristna borde verkligen kunna hålla med eftersom vi tydligt ser hur normer förändrats och vi nu ses som freaks igen , liksom i den tidiga kyrkans tid. Medvetenheten om detta är bara bra. Jag ser att mina elever läser sämre för varje år som går, men de är också snällare mot varandra och det blir lättare att få pojkklasser att inte skrika bög åt varandra under lektionerna. Inställningen att kön är konstruerat är också svårt att säga emot det räcker med några resor för att se hur olika kön konstrueras i olika kulturer för att se att biologi är en pytteliten del medan maktordningar är den stora grejen. Exempelvis: att läkare är ett kvinnodominerat yrke i Ryssland gör att läkare är mer lågavlönade relativt sett. Liksom lärare nu är lågavlönade sedan kvinnorna kom in medan de var högavlönade när det var mansdominerat.
Jag uppskattar verkligen detta samtal och din blogg, som du vet. Jag önskar fler ville ta tag i dessa utmaningar för kristen tro, men utan att försköna det förgångna.