Särskilt i extraordinära tider får vi inte glömma att be för vårt land och tänka på all den nåd och välsignelse som Gud ger varje dag och fokusera på hur vi faktiskt kan samverka med Guds välsignelsebringande nåd i att bygga upp landet.

En del ateister förstår inte varför vi kristna envisas med att be och tacka Gud i livets alla skeden. Det är teodocéproblemet som ständigt gäckat mänskligheten. Hur kan Gud tillåta katastrofer och lidande om han är en god Gud?

Jag läste en bra artikel i SvD av Mats Wahlberg, docent i systematisk teologi vid Umeå universitet som gick i svaromål mot Ulvaeus m.fl.

Jag för min del fortsätter att be för landet. Välsigna är bättre än att förbanna. Idag gick jag inspirerad av Sverigebönen upp till den högsta punkten i trakten där jag bor och bad i gemenskap med många andra runtom i landet:

Kyrkoledare inom Sveriges kristna råd i gemenskap med många församlingar vill också förmedla välsignelsen till Sveriges folk. När vi gör det gemensamt, som enad kristenhet sker det med en särskild styrka och kraft. Jag tycker det framgår av denna video: