Idag har jag tagit del av två olika videoinslag på internet.

A. Från ett event med NAV Sweden, Joel Halldorf i ett samtal med Per Johansson och Eric Schüldt. Ett samtal om Det Gemensamma i vårt samhälle, politik och andlighet och hur vi mår i ett samhälle där välfärdskurvorna hela tiden pekar uppåt medan vårt psykiska välbefinnande istället pekar neråt. Liberalismen har betonat människors behov av frihet och oberoende, men det leder också till bieffekter som större ensamhet och rotlöshet, vilket får människor att längta efter gemenskap och söka sin identitet i något annat än det mainstream-kulturen förmår att erbjuda. Eric Schüldt observerade att alla idag förväntas vara unika och orginella, gå sin egen väg, men att det paradoxalt nog samtidigt finns en konformism i detta. Gärna unik, men inom strikta ramar. Joel påpekade att vi som individer har svårt att stå emot den konformismens tryck, det kan bara en gemenskap göra. Men en gemenskap kan vara sluten och se samhället utanför som fientligt, eller den kan vara öppen och främja en sund utveckling av personer till ansvarstagande samhällsmedborgare. Var kommer kristendomen in i detta? Strax efter 25 min in i detta samtal ställs frågan vad som menas med ”Kristi kropp” Om du är tillräckligt avstressad, så luta dig tillbaka och ta del av detta intressanta och njutbara samtal där man låter reflektionen få ta sin tid utan brådska.

B. På Katolsk Horisont, en intervju med Max Skalenius angående en nybildad SUK-lokalförening i Göteborg kallad St Eriks legion. Föreningen riktar sig till unga män med syfte att med andra katolska män hämta styrka och inspiration att leva ut  sitt katolska liv och känna en trygghet där de kan dela med sig av sina erfarenheter. Max är 22 år och har tidigare varit vice ordförande i SUK (Sveriges Unga Katoliker). Han berättar i intervjun att han söker hitta en identitet i en katolsk manlighet som han själv känner han behöver och som han tror Sverige behöver. Med likasinnade har de upptäckt det forna katolska arv som finns i Sverige i form av många heliga platser och glömda helgon. Max säger också i intervjun att han vill omvända Sverige till detta katolska arv.

Intervjun illustrerar det som var fokus i samtalet i den första videon: Frustrationen över att mainstream-kulturen inte kan leverera en identitetsstärkande gemenskap, inte ens main-stream Katolska kyrkan i Sverige, utan man söker sig till mindre gemenskap av likasinnade för att finna de identitetsmarkörer man söker. Jag fokuserar inte här på att recensera vad det är för typ av katolsk manlig identitet man söker, men det är  ett underbetyg åt Katolska kyrkan i Sverige att man inte inom församlingsgemenskapen och inom riks-SUK kunnat erbjuda svar på ungdomarnas frågor, utan att de själva nu vill bygga upp något eget som de dessutom vill applicera på hela Sverige och göra Sverige ”katolskt” igen. Att denna intervju publiceras okommenterad får man väl dock tolka som att de vuxna som står bakom Katolsk Horisont tacksamt tar emot ungdomarnas initiativ och inget att invända och gärna lämnar initiativet till dem.

Allmänt i samhället sista åren har det varit ett aggressivt polariserat samtalsklimat där saklighet ofta får vika för positioneringar och moralistiska synpunkter på vilka man kan ha att göra med och vilka inte. Detta samtalsklimat har i lika hög grad funnits inom Katolska kyrkan. Olika grupper positionerar sig gärna, härskartekniker som misstänkliggörande, förtigande och osynliggörande drabbar ofta dem som prövar att föra ett öppet samtal. Det hela kan kännas ganska deprimerande, och jag förstår viljan att söka sig till mindre grupper av likasinnade där man får sin identitet bekräftad. Men jag säger som dominikansyster Madeleine Fredell nyligen uttryckte det: ”jag går den andliga Vishetens väg och vill inte fastna i det depressiva garn som växer fram”.  Så här kan det inte fortsätta. Vänner, vi behöver prata med varandra!

För att förstå vad som händer i Katolska kyrkan i Sverige har jag spånat lite och skissade ett diagram som lånar lite tankegods från den politiska världen:

GAL-TAN-skalan kan ganska lätt appliceras på Katolska kyrkan. TAN (traditionell, auktoritär nationalistisk) betyder då att betona traditionen, extremformen är traditionalism som helt utesluter utveckling. GAL (grön, alternativ, libertariansk) represeenterar då modernism att prioritera den moderna kulturen och människans eget tänkande och självförverkligande samtidigt som traditionen nedtonas eller i extremformen förnekas eller betraktas som ett ok att kasta av sig.

Sedan har jag infört en annan axel som sträcker sig mellan polerna bevara nuvarande ordning genom makt och kontroll å ena sidan och utveckling och sökande å andra sidan.

Kontroll: Rädsla för förändring, kontroll av vad människor tänker (dogmatism) och hur de beter sig.

Utveckling: Blick för att kyrkan behöver förnyas och utvecklas. Varje tidsepok betyder nya utmaningar för att evangelisationen skall kunna nå ut till människorna.

För spåningens skull har jag roat mig med att placera in olika grupper och rörelser inom kyrkan i detta diagram, precis som man brukar göra i motsvarande skalor med de politiska partierna.

Övre högra kvadranten representerar att lägga stor vikt vid och vara trogen traditionen men samtidigt betona utveckling, både på kollektiv nivå och varje persons utveckling och bidrag till utvecklingen. Dogmer är inte skrivna i sten, utan det sker också en dogmutveckling. Andliga nådegåvor ges åt alla döpta som har rätt och plikt att delta i kyrkans utveckling och uppdrag att evangelisera. Andra Vatikankonciliets två ledord, tradition och förnyelse, åter till källorna samt öppna fönstret mot den moderna världen, passar bra in i denna kvadrant.

Vänstra övre kvadranten representerar starkt fasthållande vid traditionen kombinerat med stark skepsis mot förändring. Ofta isolerade grupper som upplever omgivningen, andra mer utvecklingsiriktade grupper i Katolska kyrkan och andra samfund som heretiska, destruktiva, omstörtande. Nej till ekumenik, nej till religionsdialog, nej till för mycket engagemang i socialpolitiska frågor som klimatet eller integrationspolitiken.

Nedre vänstra kvadranten: Kommer inte på några konkreta exempel. Traditionella benediktioner till Maria och andra helgon som starkt knyter frälsningen till att be vissa böner på ett visst sätt. Gnosticerande sekter?

Nedre vänstra kvadranten: Stor del av reformkatolicismen befinner sig här.

Detta är ett förök att förstå det mentala landskapet i Katolska kyrkan idag, inte att värdera. Vi är alla katoliker och tillhör den universella kyrkan, ”Kristi kropp”. Det är inte vår sak att utfärda banbullor, lämna det åt biskopen. Därför säger jag en gång till till er alla:

Vänner, vi behöver prata med varandra!