Realism hellre än stora ord, men helst att ord och handling blir ett

Jag funderar mycket på bakslagen för det globala samarbetet i dagens värld. Vi skyller på en vulgär oupplyst ondskefull högerpopulism underblåst av maktgalna ledare som vill rasera allt det fina som den liberala demokratin har byggt upp.

Huliganer slåss på Paris gator mot Macron som inte alls lyckats förankra sitt sociala ingenjörskonstprojekt hos den stora massan . G20 i Buenos Aires lyckades inte enas om ett gemensamt uttalande om klimatet och att respektera Parisavtalet och det görs high five med journalistmördare. Självaste FN som vi investerat så mycket positiva förhoppningar i är det något ruttet med. FN-soldater som gör övergrepp på barn. På hög nivå mörkas dokument som styrker höga militärers inblandning i mordet på Zaida Catalan och de mäktigaste staterna blockerar med sitt veto resolutioner mot de mest vidriga folkrättsbrott. Det spelar ingen roll om Margot Wallström anstränger sig ända från tårna till hjässan om inget händer, den goda viljan blir då bara en symbolpolitik som överskyler att inget händer i verkligheten.

Liberalismen som frihetsprojekt fungerar inte längre. I frihetliga länder fortsätter vi att leva över våra tillgångar och åker till Thailand på klimatdestruktiva flygresor och berömmer oss av vår egen godhet på det ideologiska planet samtidigt som vi ledsagar planeten på dess väg mot undergången. Liberalismen fungerar att kämpa i underläge, men när man kämpat ner allt som står i vägen för individens frihet och demonterat ner allt bestående i sina beståndsdelar, då finns inget kvar utom tomhet. Man försöker återskapa något genom att tala om ”värdegrund” men det finns liksom inget att fylla den med annat än symbolpolitik.

adventvikarbyvy

Det är inte konstigt om människor är frustrerade. Dagens antiglobalism handlar inte om angrepp från onda yttre högerpopulistiska krafter, utan framförallt handlar det om det liberala projektets eget inre förfall. Med nedrasade murar och inre tomrum är flanken öppen för allehanda yttre krafter att invadera och fylla upp tomrummet.

Tiden av dekonstruktion och bildstormande har kommit till vägs ände. Nu handlar det om att återupptäcka de stora berättelserna och se sammanhang och mening. De stora berättelserna som ligger till grund för den judiskt-kristna traditionen har mycket att säga om detta som kan ge underlag för ett etiskt predikament som kan sätta kraft bakom orden höja det politiska trycket för verklig förändring till förmån för freden och för att rädda planeten. Men då måste vi överge symbolpolitiken och vara beredda att kritisera de stora orden när vi ser att de bara uttrycker till inget förpliktigande tomhet.

adventsstjärna

Det här inlägget postades i Politik, Samhälle och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Realism hellre än stora ord, men helst att ord och handling blir ett

  1. bema skriver:

    Läs denna intressanta artikel om liberalismens oförmåga att möta den högerpopulistiska vågen:
    https://www.socialeurope.eu/the-liberal-delusion

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s