”Boktryckarkonsten förvandlade folkspråken till massmedier, det vill säga slutna system, och skapade därmed den moderna nationalismens enhetliga, centraliserade krafter” skriver Marshall McLuhan i Gutenberggalaxen från 1962. Boktryckarkonsten förvandlade samhället och vår verklighetsuppfattning i grunden. Mediet är budskapet är ett uttryck han myntade liksom begreppet den globala byn. Det är ändå ingenting mot den revolution som den moderna datatekniken och sociala media med möjlighet till global kommunikation i realtid dygnet runt tillgängliga för en stor del av världens människor har skapat.

Detta är på gott och ont. Det möjliggör transparens och effektiv kommunikation, den globala byn har verkligen skapats.  Baksidan är att det inte bara är sanningar som sprids utan också lögner och falska rykten, som att vaccinationer är farliga, att talet om klimatpåverkan överdrivet, förtal av minoritetsgrupper och främmande folk vilket spär på fördomar och skapar splittring.  Möjligheten till manipulation i stor skala av massorna är enorma. Ett problem är också mängden information (och desinformation) vi översköljs med. Sett ur den enskildes perspektiv är det omöjligt att ta ställning till allt som presenteras, och det kan vara ganska slumpmässigt vilken information som råkar dyka upp till ytan där du sitter och fiskar i internethavet. På sista tiden har allmänbildning i källkritik blivit nödvändig.

Förutom desinformation kan både för mycket och för otillräcklig information kan vara ett problem. Ganska snart lär vi oss att sovra, och går med i grupper där vi finner likasinnade, och så stannar vi inom vår lilla internetbubbla och får en hårt filtrerad information som stödjer den världsbild vi redan har medan vi gör oss oåtkomliga för det som skulle kunna rubba den. Agitatorer som förmår att till max behärska sociala medias hela bredd i möjligheten att manipulera och sprida propaganda har försteg. Att diktatorer och demokratins fiender kunnat erövra så mycket mark beror på att de är bättre på att utnyttja internet. Det demokratiska samhället är hopplöst på efterkälken. Sent vaknade man och insåg att demokratin och det liberala samhället inte självklart överlever av sig själv, utan måste ständigt på nytt försvaras.

Om boktryckarkonsten oss centraliserade krafter som kunde skapa enighet kring centrala värderingar inom kulturen/nationen, så har internet slitit sönder detta i en mängd bubblor, var och en centraliserad men sinsemellan inte kommunicerande med varandra. Paradoxalt har vi ett tekniskt system som kan ge oss största bästa detaljerade information i realtid att utnyttja för globalt samarbete och att stifta fred men som nu istället ger en back-lash med en ny antiglobalism och nationalism och egoistiska grupper som istället för att kommunicera odlar sina fördomar om varandra.

För många år sedan då sociala media var i sin linda ansågs det fint att inte befatta sig med dessa, sökte man arbete var det fint att i sitt CV ha ett så tomt avtryck som möjligt vid en internetsökning. Allteftersom tiden gick och skvaller och dåliga saker spreds på internet utan ens egen förskyllan, så gällde det istället att se till att man skaffade sig ett avtryck med bra information man själv hade kontroll över.

Detta är en stor utmaning för framtiden. Det goda samhällets och demokratins försvarare får inte finna sig att bli kallad PK-eliten som manipulerar ”folket” utan måste ligga steget före.  Framtidens krig kommer att vara ett informationskrig. Vinner de destruktiva krafterna kommer vi att få se ökade krig och konflikter, ökade övergrepp på minoriteter, ökad fattigdom och ökad miljöförstöring och klimatpåverkan.  Också människans inre miljö är i fara. Reklamen som ständigt eggar människans egoistiska behov stänger in henne i sitt ego och försvagar hennes förmåga till ansvarstagande och solidaritet, nätporren som förgiftar den psykiska och andliga miljön för våra barn redan från 10-11-årsåldern.

I botten ligger givetvis frågan vilka gemensamma värderingar vi vill bygga vårt samhälle på. Har vi kanske inget att tillföra? Har liberalismen blivit tömd på sitt engagemang och har inte längre något att ge? Var entusiasmen och firandet i Washington efter det att Obama vunnit presidentvalet liberalismens sista suck? Joel Halldorf talar i sin bok Gud återkomsten om det postmoderna tillståndet som kännetecknas av brist på gemensamma stora berättelser och individualismens totala genomslag. Populismen och ego-nationalismen som slår igenom runtom i världen är en reaktion mot detta.

Joel Halldorf talar om den tomhet som finns i hjärtat av det liberala projektet. Hans tes är att liberalismen är stark bara när den har en yttre fiende. Men när fienden är besegrad och alla mål uppnådda har den inte längre något att komma med. Försöker man skapa en övergripande värdegemenskap blir det något stelt, även förtryckande.

Vi går nu in i en postsekulär era där de små gruppernas och gemenskapernas betydelse kommer i fokus. Staten behöver tillhandahålla en övergripande styrning och struktur som främjar medborgarnas välbefinnande och trygghet, men den har varken förmåga eller mandat att besluta om värdegrund i djupare bemärkelse. Staten skall vara sekulär, men samhället är mångkulturellt, och det är en verklighet som är viktig att ta in och räkna med i den postliberala eran.

Utmaningen för framtiden är att vända gruppegoism och populism till kommunikation över gruppgränserna och åstadkomma tolerans och fredlig samexistens i en pluralistisk värld. Det kan inte uppnås utan att det finns vissa gemensamma grundvärderingar, en  värdegrund som respekterar alla människors lika värde och de olika gruppernas bidrag till samhällsgemenskapen. Demokrati, religionsfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet, respekt för varje människas integritet är viktiga delar av den grunden. Små lokala gemenskaper är i sig någonting gott och bidrar till detta. Vi har inte för många utan för få sådana i det svenska samhället idag. Skall vi kunna vända skutan behöver vi överge den alltför negativa värderingen av de små grupperna som vi ser idag.

…………………..

Tillägg 2018-10-26:

Denna ledartext från DN 25 okt tar upp problemet.

I USA är splittringen i samhället betydligt värre än i Sverige där så många som 30% av de två motstående politiska grupperingarna republikaner och demokrater betraktar motståndarsidan som ”samhällets fiender”, en attityd som exploateras av USA´s nuvarande president.