Min grundinställning är borgerlig men jag måste säga att Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt flera gånger visat sig rakryggad och träffat rätt i moraliska bedömningar i politiska frågor. Senast igår då han i en TV-intervju berömde Angela Merkel för hennes klara ställningstagande att omedelbart stoppa Tysklands (om än begränsade) vapenexport till Saudiarabien till dess alla kort finns på bordet angående journalistmordet i Istanbul. Man skulle önska samma tydliga och rakryggade uttalande från Sveriges statsminister.

Mitt intryck är att Sverige som nation försvagats mer och mer under senare år. Politikerna ägnar stor kraft åt att diskutera symbolfrågor medan man låter de stora och viktiga funktionerna i samhället förfalla. Noggrannhet i omsorgen om samhällets kärnfunktioner, effektivitet och kraft sinar. Tjänstemän och politiker konstaterar att det är allvarlig kritik, att man kände till det redan tidigare, men sen händer inget.

Oförmågan att få till en regering är bara ett av symtomen på detta. Nu senast gäller det Sveriges urusla skydd av EU´s yttre gräns.  Chefen för gränspolisen, Patrik Engström, säger att ”Sverige ända sedan år 2000 prioriterat andra saker än just yttre gränskontroller”, och menar att läget nu är ”extremt bekymmersamt och allvarligt”. Patrik Engström pekar särskilt ut ”den stora omorganisationen 2015”. Då ”försvann den här frågan från dagordningen.” ”Naiviteten från svensk sida är just gränslös” skriver Världen idag i en ledare. Men jag skulle vilja säga att det inte bara handlar om en naivitet, utan det känns som ett förfall, att allting tillåts rinna ut i sanden utan att någon riktigt bryr sig. Var finns den gamla stolta ämbetmannatraditionen som tidigare byggde Sverige och som gjorde att folk kunde lita på samhällets institutioner och statsapparaten.  Vi behöver en ny generation politiker som återupprättar detta.