Sexövergreppen: Läge för fortsatt genomlysning, eftertanke, ansvarsutkrävande, ej för kampanjande mot påve Franciskus

Efter det öppna brevet från före detta nuntien i Washington Vigano där påve Franciskus anklagades för att redan 2013 ha kännedom om den nu avsatte kardinalen McCarrick´s lössläppta kontakter med unga seminarister utan att agera så har kampanjer uppstått med krav på  att påven skall lägga alla kort på bordet, en del kräver även hans avgång.

Brevet som kom ut lagom till påvens hemresa från Dublin gjorde att påven fick frågor om det hela på den sedvanliga in-flight presskonferensen. Påvens svar framgår av denna video:

 

Min bedömning är att det ligger mycket i det Vigano säger, han är ingen lögnare. Däremot får man utgå från att han vinklar sanningen och har en egen agenda för varför han släpper detta just nu och inte tidigare själv reagerat utan bidragit till tystnadskulturen trots att han hade denna kunskap. Jag anser att brevet absolut inte innehåller tillräckligt med information för att kräva påvens avgång.  Vatikantjänstemän har delvis svarat i det man sagt att beskrivningen av vissa detaljer är felaktiga i brevet. Brevet har också givit upphov till spaltmeter efter spaltmeter av analyser på bloggar och i tidningar där varje påstående stöts och blöts in i minsta detalj. Utpekade biskopar har också uttalat sig och om man sållar bort sådant som är ren polemik, så finnsmassor av material att tränga in i för den som vill få en inblick i hur det går till bakom kulisserna i kurian och bland biskoparna i Katolska kyrkan.

Att påven själv måste föregå med gott exempel genom att bidra till klarhet och transparens genom att svara på adekvata frågor är ett rimligt krav som jag inte tror att han kan komma ifrån, jag tror inte heller han vill komma ifrån det. Att däremot snabbt i ett polariserat läge där det florerar massor med vinklade uppfattningar om vad saker står för hålla huvudet kallt och ge sig rådrum tycker jag är både klokt och rimligt. Läs brevet noga och analysera själva, sade han till journalisterna, tids nog kanske jag kommenterar.

Helt klart har det förekommit en massiv kultur i den klerikala delen av Katolska kyrkan av tystnad och tolerans mot höga personers olämpliga beteende.  Lägg därtill konkurrens, korruption och maktkamper där sexuellt utnyttjande och vad man vet och inte vet om det och vad man kan tänkas vilja yttra eller inte yttra läggs med i vågskålen så förstår man att detta är ett ganska tilltrasslat råttbo. Vem anklagar vem, och vad skall man tro på? Det är sannolikt att också påve Franciskus kommit i kontakt med detta genom att höra saker och varit tvungen att ta ställning till sanningshalt i vad han hört och övervägt hur han skall agera, och att det då också kan finnas situationer då det i efterhand kan bli uppenbart att han handlat fel eller oöverlagt.

Där det är bevisat att någon varit förövare eller skyddat förövare skall givetvis ansvar utkrävas, både civilrättsligt och kyrkorättsligt, men tystnads- och acceptans-kulturen i sig kommer vi inte åt genom att utse syndabockar, utan genom att metodiskt nu kartlägga detta. Trots att påve Franciskus bedömts vara senfärdig och sakna beslutsamhet att gå till botten med sexövergreppens rötter i Katolska kyrkan så tror jag ändå han är den som är mest lämplig att fortsätta den process av reformering och förnyelse av kurian och arbetsformer inom Katolska kyrkan han övertagit från sin företrädare.

En annan som råkat i skottgluggen är kardinal Joseph Tobin som kom till ärkestiftet Newark efter att McCarrick verkat där. Mike Kelly skriver i denna artikel  om biskop Tobin och den tystnadskultur som rådde, vilket gjorde att viktiga fakta om McCarrick´s beteende undanhölls även den nytillträdde biskopen. Vissa saker antyddes visserligen ryktesvis, men Tobin tänkte att det var alldeles för sensationsartat för att vara sant. Tobin ångrar nu att han ändå inte undersökte dessa rykten närmare för att få klarhet. Det finns så mycket material på internet att man lätt drunknar i alla detaljer och själv har svårt att följa med. Sedan måste man också bedöma källornas tillförlitlighet. Ilvillig ryktesspridning kan finnas inom Katolska kyrkan precis som i samhället i övrigt. Men denna artikel av Kelly är välskriven och informativ med tydlig avsändare och ger en bra inblick i den typ av tystnadskultur det rör sig om. Läs den om ni orkar och inte är rädda för att bli förskräckta. Men i dagens läge kanske inte något kan uppröra längre. – Och sanningen skall göra oss fria (jfr Joh 8).

Jag vill till sist också dela Biskop Anders Arborelius, brev till de troende i Stockholms katolska stift med anledning av det gift som spridit sig i kyrkan – de sexuella övergreppen. Smärtsamt, oacceptabelt, måste bekämpas. Förutom beredskapsplanen från 2001 tillsätts nu i stiftet en heltidstjänst för förebyggande arbete, skriver biskop Anders.

Det här inlägget postades i Katolska kyrkan, Vatikanen och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s