Pride and humility

Alla (de flesta) ledande politiker ställer troskyldigt upp på Pride och deltar i debatter och går med i den färgglada paraden. Att Pride står för alla människors lika värde är en åsikt bland andra. Att Pride vill vara en organisation för att ta tillvara HBT-personers intressen i samhället är inget att invända mot, men Pride står ju också för en hel sexualpolitisk agenda som sträcker sig mycket längre än så som får konsekvenser för alla människor och som långtifrån alla i hbt-personkretsen omfattar. Man frågar sig därför varför politikerna behöver vältra sig i denna yra som omger Pride för att bevisa att man står upp för människovärdet. Många tunga samhällsinstitutioner och privata företag och organisationer stödjer ju också aktivt Pride. Alla människors lika värde och människans unika värdighet borde vara självklar värdegrund redan utifrån att man som politiker engagerar sig i att bygga upp den svenska demokratiska samhällsgemenskapen.

Jag ger därför Britta Davidsohn, ordförande i Stockholm Pride rätt då hon tillsammans med Tasso Stafilidis, ordf West Pride på DN debatt skriver att det inte räcker att politikerna viftar med prideflaggan en gång om året, utan att man måste visa vilja att ta tag i de verkligt tunga frågorna som gäller hbt-personer med diskriminering och misshandel som gör att hbt i sällskap med andra utsatta grupper i samhället inte känner sig trygga. Det finns en underrström av homofobi i folkdjupen (Lyssna gärna till Mark Levengoods sommarprogram). Praktisk handling i dessa frågor hellre än att visa upp sig i Pride-parader är vad som krävs.

Som vi påpekade i den rapport från Claphaminstittutet som publicerades i maj och där jag medverkade finns också många problematiska sidor hos Pride som gör att offentliga institutioner borde tänka både en och två gånger innan man går in och helhjärtat stödjer detta. T.ex. bejakandet av prostitution och chemsex och alla de negativa konsekvenser det för med sig med människohandel, drogmissbruk och psykisk ohälsa. Pride står också för samma objektifiering av människan och att bryta sambandet mellan sex och kärlek vilket delas av den rådande sexualliberala kulturen i hela samhället.

Till denna objektifierade sexualliberala agenda läggs nu ytterligare ett förslag som de flesta partier är positiva till, nämligen surrogatmödraskap vilket sätter de vuxnas intresse i första rummet framför barnens. Heder åt Fi som är kritiskt till detta.

Pride är en intresseorganisation bland andra som har en bred sexualpolitisk agenda som går långtutöver det som finns konsensus kring i samhället. Det blir därför problematiskt när det får oreserverat officiellt stöd av samhällsinstitutioner. T.ex. att poliser i uniform eller företrädare för rättsväsendet går med i tåget. Som en rådman påpekar i ett inlägg i Dagens juridik riskerar detta att underminera förtroendet för dessa institutioners opartiskhet.

Som kontrast till den inhumana objektifieringen av sexualiteten som det liberala sekulära samhället i allmänhet inklusive Pride står för finns Katolska kyrkans syn på sexualiteten som integrerad med kärlek och människans andliga dimension. Jag inser att kyrkan efter alla skandaler har förlorat mycket av sin auktoritet att tala om dessa saker, men man kan inte kasta ut barnet med barnvattnet bara för att människor felar. Inte minst #metoo har satt fokus på det djupt problematiska i den objektifierande sexualliberala syn vi ständigt matas med där den egna sexualiteten blir till ett instrument för att tillfredsställa egots kortsiktiga begär och andra människor och deras sexualitet likaså blir det. Ingen förändring kommer att ske med samtyckeslagar eller poserande bekännelser till olika ismer. Det behövs en mycket mer radikal omvändelse.

Den som är beredd att lyssna kommer att finna att Katolska kyrkans grundsyn på dessa frågor är human och livsbejakande. Den går ut på att att vi inte får göra oss själva till objekt för varandra och/eller behandla andra som sådana. Prästen Thomas Idergard SJ i S:ta Eugenia katolska kyrka har skrivit ett offentligt inlägg på sin Facebook-sida där han lägger ut Katolska kyrkans syn i relation till det sekulära sexualliberala synsättet.

Det här inlägget postades i Katolska kyrkan, Politik, Samhälle och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Pride and humility

  1. Irene Nordgren skriver:

    Bengt

    Blev besviken och nedslagen över ditt blogginlägg.
    http://www.katolskvision.se/blog/?p=25426

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène, jag noterar att du inte framför någon kritik mot det jag huvudsakligen skriver i mitt inlägg, endast att jag länkar till en viss katolsk präst som skriver om kyrkans syn på sexualiteten på ett rätt allmänt sätt som jag tror de flesta kristna skulle hålla med om. Vi tycks tolka hans text på helt olika sätt. Jag håller inte med om att den skämtbild du delar rättvisande beskriver varken kyrkans lära eller hans inlägg.
      Jag uppmanar var och en att noga och lyssnande läsa texten och själv bilda sig en uppfattning.

      • Irene Nordgren skriver:

        Bengt ”Kyrka” kan inte användas som ett enhetligt begrepp att referera till vad beträffar sex- och samlevnad inkl homosexualitet. Olika ¨kyrkor” ser olika på homosexualitet. Också inom katolska kyrkan ses olika på homosexualitet. Kolla vad Charles Curran säger – till vilken jag har tusen gånger med tillit är Thomas Idergard. https://www.ncronline.org/news/accountability/curran-papacy-should-admit-some-its-teachings-are-wrong Kolla / lyssna vad James Martin SJ säger som jag likaledes har tusen gånger mer respekt för än Thomas Idergard

        Kolla vad Tina Beattie säger om Kroppens Teologi och komplementaritet – en tjusig omskrivning för att behålla över-och underordning mellan man och kvinna och begränsa sexualitet till gifta heterosexuella par.
        ”Den idiosynkratiska (egenartade) läsningen av 1 Mosebok har givit upphov till rörelsen Kroppens Teologi som starkt lanserats runt om i världen mycket tack vare stöd av rika, konservativa amerikanare. Syftet med denna innovativa teologi är trefaldigt : att hävda komlementaritetsprincipen som kyrkans svar på feminismens utmaningar ; att stärka påven Paul VI argument från encyklikan Humanae Vitae 1968 vad beträffar äktenskapets innebörd och förbudet mot artificiell födelsekontroll och att återställa kyrkans Marianska dimension vilket försummades i efterdyningarna av andra Vatikankonciliet. Men långt ifrån att erbjuda en äkta modell av jämställdhet i olikhet så framförs kroppens teologi utifrån sexuella och filosofiska stereotyper som till stor del motiveras av motståndet mot feminism, mot kvinnliga ämbetsbärare, mot homosexualitet, mot abort, mot preventivmedel och på senare tid mot vad som i läroämbetets dokument brukar gå under beteckningen ”gender ideologi.”
        https://catholicwomenspeak.com/tina-beattie-an-empire-of-misogyny/

        Jag tycker Thomas Idergard ska tagga ned en smula, vilket han dock aldrig kommer att kunna göra på egen hand ! Jag tycker Stiftet därför ska bjuda in tex James Martin SJ som offentligt skulle kunna undervisa Stiftets katoliker inklusive Thomas Idergard om både det ena och andra. Det är en sorg för mig som katolik i Sverige att höra hur katoliker här i landet tror att det budskap Thomas Idergard predikar är giltigt överallt därute i den universella katolska kyrkan och att tex Katolsk Vision står för extremiståsikter.

        // Irène

        PS Stämmer det inte att katolska kyrkan anser att homosexuella är ”inherently disordered persons” och samtidigt i KKK (§ 2358) pläderas för att homosexuella personer skall ”tas emot med respekt, medlidande och finkänslighet” ……… Jag har sällan sett en bild uttrycka detta hyckleri tydligare !

      • Irene Nordgren skriver:

        Bengt

        Du efterfrågar kritik på det du ”huvudsakligen” framför…..

        När Claphamrapporten presenterades hörde jag din polare Per Ewert svara NEJ på frågan om det finns något positivt med Pride.

        Du skriver nu ”Att Pride vill vara en organisation för att ta tillvara HBT-personers intressen i samhället är inget att invända mot….”
        Om du inte var överens med Per Ewert i hans förnekande om att Pride överhuvudtaget var något positivt – varför framförde du då inte detta i samband med hans uttalande? Ingen inom HBTQ rörelsen tog er rapport på allvar då rapporten på ett mycket ohederligt och obehagligt sätt sökte koppla ihop HBTQ med psykisk ohälsa särskilt hos unga.
        Sorgligt att en trosfrände lånar ut sig och medverkar i dylika ohederliga sammanhang ! Sorgligt när katoliker aldrig framför inomkatolsk kritik utan bara ger goda råd utomkatolskt !
        Du skriver ”Katolska kyrkans syn på sexualiteten som integrerad med kärlek och människans andliga dimension.”

        Jo jag tackar ! Gert Gelotte har myntat begreppet ”Bullebyfilter ” Jag känner nog ingen katolik som så gärna och ofta först silar sina uttalanden och påståenden genom ett Bullerbyfilter som du gör !

        // Irène

      • bema skriver:

        Irène
        Du svarar som om jag, Idergard m.fl lever kvar i 1800-talets kyrka och som om ingen utveckling skett sedan dess.
        Curran, Martin och Beattie är alla teologer som jag uppskattar och som tillför mycket till den teologiska utvecklingsproccess kyrkan befinner sig i nu. Jag uppfattar inte Idergard som den besserwisser du beskriver honom utan tror att han också ser att dessa teologer har något att tillföra. Men jag skall inte gå i polemik med dig angående hans person, han får försvara sig själv.
        Jag följer inte Curran eller Idergard eller Nordström utan Jesus Kristus (jfr 1 Kor 1:12 ff)

        Jag håller med om att synen på homosexualitet som något alltigenom oordnat ger fel signaler åt dem som från födseln är skapade med en sexuell dragning åt det egna könet. Det är fel att underkänna legitimiteten i de kärleksrelationer som uppstår. De är också ett utflöde av den kärlek som utgår från Gud (jfr BXVI´s första encyklika Gud är kärleken).

        Därför är påvens ord på sin plats när han sade att om någon är homosexuell och uppriktigt söker Gud, vem är då jag att döma?

        Kritiken mot Pride gäller ju inte i första hand synen på homosexualitet utan den objektifierade synen på sexualiteten och dess skiljande från kärlek och andlighet vilket gör att man utnyttjar både sin egen kropp och andra som objekt. Att kyrkan betraktar detta som synd är inget man kan sopa under mattan, och jo, där finns en samstämmig kristen uppfattning om detta som står i strid med en sekulär sexualliberal syn.

        Currans analys av vad som är ofelbar kyrklig lära är intressant och viktig, han menar att det inte finns någon ofelbar kyrkolära i moraliska frågor och att den naturliga lagen är något vi intuitivt uppfattar genom förnuftet, inget som är beroende av Kyrkans dogmatiska formuleringar.

        Vår förståelse av hur vi skall leva som moraliska varelser hämtar vi ur vår förståelse av Guds Ord i Jesus efterföljd. Kyrkliga doktriner kan vara till hjälp, men de är temporära och utvecklas hela tiden i ett samspel mellan herdarna och oss alla som lever det kristna livet i världen. Benedict XVI påpekade att Katolska kyrkans katekes inte är någon lagbok utan en hjälp för den orientering i livet som varje person själv har ett eget ansvar för, och att doktriner utvecklas har vi nyligen fått exempel på genom påvens tillkännagivande av den striktare synen på dödsstraff som nu kyrkan helt avvisar men tidigare var öppen för i vissa exeptionella situationer.

        Curran använder begreppet ”creeping infallibility” för att beskriva den process vi sett hos konservativa ämbetsbärare (och skulle jag säga, även påhejade av lekmän) att beskriva varje doktrin som tvingande dogmer som används för att utöva kontroll och styrning Guds folk istället för att se alla som myndiga samarbetspartners i Guds rike. Currans begrepp ”gradualism” är konstruktivt, vilket betyder att istället för att utgå från absolut detaljstyrning ha ett steg-för-steg-närmande i att föra människor närmare tron, vilket Curran menar alltid varit katolsk morallära, men att det i praktiken inte utvecklats och tillämpats så mycket.

        F James Martins bidrag att bygga upp dialog och pastoralt närma sig hbt-personkretsen och deras organisationer är vällovligt, och jag utgår från att även Idergard uppskattar hans medbroders insats på detta område.

        Tina Beattie har rätt i att påve Johannes Paulus II´s reflektioner över äktenskap och samlevnad utgående från Bibeln med början i skapelseberättelsen, Kroppens teologi har hårdlanserats av konservativa kristna i USA för att främja en dogmatiserande kontrollerande syn på sexualiteten, men om vi återknyter till det utvecklande sätt att närma sig kyrlig reflektion och doktrin som Curran beskriver, så menar jag att Kroppens teologi är av mycket stort värde, och jag är inte ense med dig om en nedvärderande hållning till Kroppens teologi. I Sverige har sr Sofie utvecklat detta, senast i sin nyligen utkomna bok för ungdomar Älska och gör det du vill. Boken fyller ett tomrum i kursmaterial för sex- och samlevnadsundervisning.

        Kanske är det också så att du Irène behöver tagga ner lite. I sin bok Building a Bridge efterlyser James Martin inte bara en bättre attityd från den katolska hierarkin mot hbt-folket utan också att de inom organisationerna som militant kritiserar Katolska kyrkan också från sitt håll skulle anstränga sig mer att förstå grunden i kyrkans lära och från sitt håll bidra till att förbättra dialogen.

      • bema skriver:

        Irene!
        Jag noterar att du fortfarande inte kommenterar eller har invändningar mot huvuddelen av vad jag skrivit utan mest kritiserar mitt samröre med/länkande till andra personer eller vad andra tycker.

        Per Ewerts nej-svar tror jag var i en direktintervju i Studio Ett, jag reagerade också på det och jag tror han själv uppfattade svaret förhastat och missnöjd att han inte fick tid att utveckla det. Rapporten säger inte att allt är dåligt med Pride men pekar på saker som inte är bra. Det skulle nog vara klokt av HBTQ-rörelsen att ta den på allvar. RFSL och Pride representerar långtifrån alla hbt-personer och alla som okritiskt sponsrar borde också tänka efter. Organisationerna har blivit lobbyrörelser med en kraft som närmast kan jämföras med vapenlobbyn i USA.

    • Anneli Magnusson skriver:

      Iréne och Bengt,
      Hoten och förföljelserna mot hbtq-personer visar ju att Pride, tyvärr behövs. Mot den bakgrunden känns det här inlägget extra trist.
      Anneli

      • Krister Holm skriver:

        En avvikande sexuell läggning är accepterad av de flesta. Men när däremot en sådan utlevd livsstil propageras för och kräver offentlig uppmärksamhet blir läget ett annat. Då blir det naturliga umgänget man-kvinna utmanat och könet/kroppen objektiverad.
        Familjen blir ersatt av kroppen som det avgörande tinget.
        Hur ska det uppväxande släktet då få en normal syn på mänskligt liv? Kan vi svenskar bli självförsörjande befolkningsmässigt?

  2. Staffan Wadström skriver:

    Tack Bengt för en välskriven text.

  3. Jonas M skriver:

    Jag håller med Staffan om att det var bra skrivet. Viktigt att det hörs röster och att det görs tydliga avståndstaganden från Pride. Jag skulle vilja lägga till att det är ett problem med deltagande från det offentliga också av den anledningen att en del kan känna sig tvingade att delta på något sätt då det ju är helt politiskt inkorrekt att vara emot Pride och mörksens krafter i RFSL m fl.

    För övrigt är alla egentliga kyrkor emot den sexliberala politik som framförs. Svenska kyrkan m fl är inte kyrkor i egentlig mening.

  4. Irene Nordgren skriver:

    Bengt Tack för att du anstränger dig att svara. Om du hade uttryckt dig tidigare som du gör nu så vore saken en helt annan. Jag har svårt att tagga ned som reformkatolik i ett Stift som så länge negativt särbehandlat reformkatoliker och positivt särbehandlat konservativa katoliker. Jag hör hur icke-katoliker dömer ut katolska kyrkan utifrån just synen på obligatoriskt celibat för homosexuella och nej till p- medel. Att katoliker i praktiken just här i landet inte bryr sig ökar bara på den bristande respekten. Varför finns i Sverige inte en endaste präst typ Curran eller Martin? Alltså sådana präster som inte bara är ”justa” som själasörjare utan också utåt vågar stå upp för reformer. Du vet lika väl som jag att det däremot vimlar av stenkonservativa katolska präster ute på landsbygden och i storstäderna som inte ens är ”justa” som själasörjare för tex homosexuella. Konservativa katoliker är mycket bättre på att organisera sig, skapa nätverk och skaffa fram pengar än reformkatoliker. Det märks tydligt inom TV och medievärlden. Men det är särskilt svårt i Sverige att vara reformkatolik. http://www.katolskvision.se/blog/?p=25285Vad ”Kroppens Teologi” beträffar så håller jag helt med Tina Beattie som inte har något till övers för komplementaritet och vad det står för. Sr Sofie hörde jag nyligen i Almedalen hur hon raljerar över sex undervisningen i svenska skolor och Thomas Idergard står bredvid och ser helförtjust ut. Jag anser inte att en katolsk ordenssyster vinner i respekt att göra så. Jag är inte någon förespråkare för lösa sexuella förbindelser – varken homo- eller heterosexuella. Jag förespråkar stenhårt tro och trofasthet i människors relationer MEN jag anser det vara SYND att INTE använda preventivmedel om man inte är beredd att bli gravid och ta ansvar för barn. Här har skolan ett jätteansvar och om sr Sofie tycker att sex undervisningen är för ensidigt teknisk så vinner hon inte gehör genom att raljera om kondomer. Det går att offentligt raljera också om katolska kyrkans hysch hysch om preventivmedel om man så skulle önska. Varken du eller Thomas Idergard eller sr Sofie har egna erfarenheter av att vara katolskt barn och ungdom i Stockholms katolska Stift och undervisas av katolska ordenssystrar och katolska präster. Men det har jag !

    // Irène

  5. Krister Holm skriver:

    ”MEN jag anser det vara SYND att INTE använda preventivmedel om man inte är beredd att bli gravid och ta ansvar för barn”. Dessa medel är som du själv säger artificiella, dvs konstlade. Inte bara det – de kan också locka till fri sex. Sex under ”säkra perioder” är däremot inte en artificiell metod, utan naturlig. Den metoden kan, rätt brukad, ge önskat resultat. Vi har idag kunskap om hur detta bör ske.

  6. Irene Nordgren skriver:

    Krister Holm Du har helt missat poängen med min kommentar. De katoliker som tycker NFP är toppen ska naturligtvis praktisera NFP. Det jag pläderar för är valfrihet vad beträffar hur man vill skydda sig från oönskade graviditeter. // Irene PS Apropå ”fri sex”…..sex har väl alltid varit fri ……för män…..genom artificiella preventivmedel har sex blivit jämställt mellan män och kvinnor. By the way har du hört talas om eller någonstans i världslitteraturen läst om någon ”fallen man”? ”Fallna kvinnor ” vet vi ju alla vad det innebär…….// Irene

  7. Krister Holm skriver:

    Är det bra att kvinnan idag kan göra samma misstag som mannen genom p-piller och
    fri sex? Är det en jämställdhet att eftersträva?
    Här kan du läsa om en änka som ändrade inställning till ditt ideal:
    ”Inser i dag att avtalet om fri sex passade mig illa”

    ”Inger Liljefors och Hans Nestius hängde ihop i nästan 40 år. Först efter att Hans gått bort 2005 började hon fundera på deras överenskommelse om fri sex – varför hade hon gått med på den? Det skulle hon inte göra i dag”. Eller menar du fri sex mellan ogifta personer? Tror inte katolska kyrkan ser positivt på det!

    • Irene Nordgren skriver:

      Krister Holm Vad jag menar är att Katolska Kyrkans Katekes 2366 är det absolut knäppaste påfund katolska kyrkans celibatära män hittat på! // Irene

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s