Det har påståtts att katoliker stormat på sociala media sista dagarna, dels mot f Ingvar Fogelqvist, kyrkoherde i Växjö som påståtts ha varit upphovsman till fake news, dels mot pressen som ställt fader Ingvar mot väggen och de katoliker som blivit ”vilseförda” av detta och därför felaktigt varit kritiska till f Ingvar.

De som talar om denna storm måste dväljas i andra twitter-bubblor än jag, för jag har bara sett några få som debatterat detta, och ganska lugnt och med andra perspektiv än akut upprördhet. Eller kanske påståendet om storm är överdrivet. På min gamla arbetsplats brukade talesättet gå, att var en missnöjd med något, så var det ”några”, var två missnöjda så var det ”många” och var tre missnöjda så var det ”alla”.

Fader Ingvar har skött uppståndelsen kring detta bra, det finns ingen anledning till att kritisera honom, och ingen anledning att ta honom i försvar heller, något mediadrev har det inte varit frågan om. Journalisterna har gjort sitt jobb och rett ut detta bra. Intervju med f Ingvar i Radio Kronoberg här i det skede då det uppenbarats att ingen ansökan om klockringning kunde återfinnas.

Vad som däremot är intressant är det faktum hur en vinklad eller falsk nyhet snabbt får en spridning över hela världen, t.ex. bland ryska nättroll och utnyttjas i populistiskt propagandasyfte utan att bekymra sig om källkritik. Se denna bakgrundsartikel i DN.

Intressant är också den principiella frågan om offentliga böneutrop kontra klockringning från kyrkor som gjorde att nyheten fick sådan spridning.

Den vinklade nyheten som tacksamt togs emot och spreds av dem som hävdar att samhället är naivt tillmötesgående mot muslimer samtidigt som man motarbetar den egna kristna kulturen var följande: En moské i en mindre svensk stad har fått tillåtelse att ha offentliga böneutrop samtidigt som en katolsk församling i samma stad nekades klockringning för att det ansågs störande.

Så lät det i den första rapporteringen, men vad som inte framgick var att dessa beslut inte sammanföll i tiden, Katolska församlingens ärende låg mer än tio år bakåt. Vad som sedan uppdagades genom fortsatt granskning var att någon ansökan om klockringning aldrig hade lämnats in, så något avslagsbeslut fanns inte. Det visade sig att det var redan på bygglovs-stadiet som man beslutade sig för att inte ansöka om uppförande av  en klockstapel, man avråddes av Byggnadsnämnden eftersom det fanns grannar som var negativa, och det var risk att beslutsprocessen kunde dra ut på tiden.

Men i församlingen hade detaljerna kring detta glömts bort, det kollektiva minnet var att man inte fått tillstånd till klockringning, och det var denna muntliga information fader Ingvar (som inte var med då) förde vidare.

Men så enkel var alltså inte historien som att muslimerna hade favoriserats av Växjö kommun medan de kristna hållits tillbaka. Förutsättningarna var inte samma då som nu, och man vet inte hur det hade gått om man insisterat på att få uppföra en klockstapel och ha klockringning. Kanske hade det gått igenom till slut trots grannarnas överklagande?  Kanske det nu är dags att ansöka på nytt? Och nyligen läste jag att några grannar bara en vecka efter att beslutet om böneutrop från Växjö-moskén fattats har överklagat. Vad konsekvensen av det blir är väl en öppen fråga.

Diskussionen om religionsfrihet och hur offentliga böneutrop och klockringning förhåller sig till det lär gå vidare. Det finns olika uppfattningar om detta.

Att den lilla katolska församlingen i Växjö ett tag kom i händelsernas centrum och blev världskänd är inget i sig att beklaga utan bara trevligt. Publiciteten har inte skadat vare sig församlingen eller fader Ingvar. De ryska nättrollen och de som propagandistiskt utnyttjar fake news utan att bekymra sig om sanningshalten är däremot inte trevliga. Är en falsk nyhet väl utsläppt lever den vidare därute i cyberrymden, oberoende av korrigeringar och dementier.