Kristna engagerar sig på många sätt i politiken, det märks inte minst nu då det är valår.

Nätverket Sverigebönen brukar anordna förbön för landet och dess ledare varje år på nationaldagen 6 juni. I år har man även en 40 dagars period med fasta och bön 20 februari till 31 mars.

Ett annat nätverk på initiativ av prästen Peter Artman träffas i Sta Clara kyrka och planerar en bönedag i Stockholm i samband med riksdagens öppnande i september. Det blir bönevandring på stan till riksdagshuset och andra för samhället viktiga institutioner och på eftermiddagen gudstjänst i Sta Clara kyrka.

Det finns kontemplativa ordnar som ägnar mycket av sin tid åt att be för världen utanför men som själva lever i avskildhet och sällan lämnar sitt kloster. Förbönen för världen är en viktig andlig tjänst, och en del har som kallelse att mera intensivt ägna sig åt detta.

Men de flesta av oss kristna som lever i världen har som vår kallelse att engagera oss och tillsammans med alla människor av god vilja hjälpas åt att i handling och efter bästa samvete och förnuft göra denna världen bättre och i aktiv handling visa kärlek till medmänniskan, allt enligt den gyllene regeln: Älska Gud av hela ditt hjärta och dina medmänniskor som dig själv.

Detta gäller självfallet också politiken ett valår som detta. Vi kristna och katoliker lever inte i en värld för oss själva utan anbefalls att aktivt engagera oss i politiken. Ett nyttigt hjälpmedel som ger oss riktlinjer för detta är den katolska socialläran som för övrigt är mycket uppskattad långt utanför kyrkans gränser, därför att den ger uttryck för en etik som inte bara är kristen utan som uppfattas som allmänmänsklig. Det är inte för intet som de politiker som byggde det moderna Europa ut de två världskrigens ruiner under 1900-talet alla refererade till katolsk sociallära som i sig inrymmer idén om en fullödig humanism. Europaprojektets pionjärer, Robert Schuman, Jean Monnet, Alcide de Gasperi och Konrad Adenauer hade visionen av en sekulär stat byggd på kristna värderingar. I dessa värderingar är människovärdet och och respekten för alla människors lika värde och det allmänna bästa grundläggande,  lliksom subsidiaritetsprincipen och solidariteten med de svagaste.

Socialläran bygger på allmänna principer men talar inte om vilket politiskt parti man skall rösta på. Som människor av god vilja kan vi komma fram till olika slutsatser om hur den konkreta politiken skall utformas, därför är demokratiskt samarbete viktigt.

Som goda katoliker kan vi engagera oss i olika politiska partier, och vi bör också medverka till ett gott samarbetsklimat där vi respekterar varandra trots olika åsikter. Demokratins principer är idag långtifrån självklara och umgängesklimatet, inte minst på sociala media, är många gånger hätskt och det tycks råda ett krypskyttekrig där vi vaktar på varandra och dyker ner på varje yttring av oliktänkande och försöker klassa det som suspekt istället för att som goda respektabla medborgare samtala med varandra.

Det är bra att den alltigenom negativa synen på religion som en tid dominerat den sekulärliberala sfären nu ifrågasätts. Sekulär liberalism i sig står inte för några värden utom individens frihet och att inte inkräkta på andras frihet, så när demokrati och mänskliga rättigheter nu hotas så är liberalismen inte rustad att möta detta. Här behövs en djupare värdegrund, påpekar Joel Halldorf i en ledarartikel i Dagen.

Det är bra att KD´s ledare Ebba Busch Thor precis som tidigare Alf Svensson explicit talar om det judiskt-kristna inslaget i vår västerländska kultur som något att bejaka och slå vakt om.

Justitia et Pax (kommissionen för rättvisa och fred) i Stockholms katolska stift kommer inför valet i Sverige 2018 att presentera ett antal texter och hänvisning till dokument som ligger till grund för socialläran. Den första presenterades förra veckan: Människan är Kyrkans första väg.

Man citerar från  Andra Vatikankonciliets pastoralkonstitution, Gaudium et Spes, det viktiga dokument från konciliet som tar upp de kristnas relation till världen och det sociala livet. Om människors politiska engagemang sägs:

”Det står helt i överensstämmelse med människans natur att rättsliga och politiska strukturer utvecklas som mer och mer ger alla medborgare utan åtskillnad möjlighet att fritt och aktivt delta i den rättsliga grundläggningen av det politiska samfundet, i ledningen av det politiska skeendet, i fastställandet av de olika samhällsorganens verksamhetsfält och mål och i valet av styrande. Därför måste alla medborgare vara angelägna om att göra bruk av sin rätt och sin plikt att nyttja sin rätt att delta i fria val, till det gemensamma goda. Kyrkan erkänner och högaktar det arbete som utförs av dem som ägnar sig åt att tjäna människorna och verka för statens bästa och som tar på sig det ansvar och de uppgifter som ligger i detta.
(…)
De kristna måste erkänna att det finns olika legitima men sinsemellan motsatta uppfattningar om hur de jordiska förhållandena skall organiseras och respektera andra, enskilda eller kollektiv, som framför sådana uppfattningar på ett anständigt sätt. De politiska partierna skall främja det som enligt deras bedömning krävs för det gemensamma goda. Men de får aldrig sätta sina särintressen före det gemensamma goda.

Den medborgerliga och politiska skolning som idag är så nödvändig för att alla medborgare skall kunna fylla sin uppgift i det politiska livet, framför allt de unga, skall bedrivas intensivt. De personer som är eller kan bli lämpade att utöva politikens svåra men samtidigt ädla konst måste förbereda sig för det utan att bekymra sig om personliga intressen eller materiella fördelar. Med både moralisk integritet och klokhet måste de kämpa mot alla former av orättvisa och förtryck, godtycke och intolerans, vare sig sådant kommer från en enskild människa eller från ett politiskt parti. Redligt och rättfärdigt, fulla av kärlek och politiskt mod skall de ägna sina krafter åt allas bästa.” (GS §75)

Som kristna står vi med båda fötterna på jorden och sträcker oss mot himlen och är på så sätt förankrade både i det andliga och det jordiska. Bönen och liturgin utgör det himmelska brofästet, och vårt engagemang för allt mänskligt och att praktisera kärleken till våra medmänniskor är det jordiska brofästet. Som kristna gör vi ingen boskillnad mellan vår tro i andlig bemärkelse och vårt engagemang i världen. Religionen kan aldrig bara bli en privatsak, vår tro är grunden för vårt engagemang. Men det innebär också att all sekularisering inte är av ondo. Människan är satt att bygga upp och reparera denna världen, i den uppgiften samverkar alla människor av god vilja.