Teodora del Carmen Vasquez, kvinnan som jag skrev om igår som avtjänar ett 30-årigt fängelsestraff för att ett sent missfall efter att ha blivit misshandlad av män och slagen i magen tolkades som en medvetet framkallad abort är inte ett enstaka rättsövergrepp, utan verkar följa ett mönster i i El Salvador.

Evelyn Schreiber skrev i DN 18 dec:

”I somras dömdes en nittonåring till samma straff. Den unga kvinnan hade blivit våldtagen och visste inte att hon var gravid när hon sökte vård för magsmärtor. Missfall, konstaterade läkaren och nu är kvinnan dömd för mord…
Just nu sitter det ett trettiotal kvinnor fängslade i El Salvador anklagade för att ha försökt avsluta en graviditet. Oavsett om det varit naturliga komplikationer eller avsiktliga aborter, så är de offer för samma misogyna samhälle.”

Detta är inte frågan om respekt för liv och människovärde, utan en grov kränkning av människors liv och värdighet. Kvinnor med graviditetskomplikationer vågar inte söka vård av rädsla för att anmälas och straffas, och sjukvårdspersonalen kan neka dem vård av rädsla att bli indragen i vad som kan komma att betraktas som kriminella handlingar. Vi får en rädslans och tystnadens kultur istället för en kultur där respekt för liv och människovärde står i centrum.

Evelyn Schreiber som tagit del av Amnesty-rapporten skriver:

”Poliserna som hittade Carmen Vasquez på badrumsgolvet för tio år sedan vägrade att ge henne vård, trots att hon låg avsvimmad i en pöl av blod. För vad de såg var inte en kvinna i akut behov av omsorg – utan en potentiell brottsling. I stället för att stoppa blödningen satte de handklovar på henne.”

Det är viktigt att också vi katoliker speciellt reagerar. Stränga abortlagar motiveras ju av kristendomens syn på människovärdet som odelbart och att människolivet är skyddsvärt och får inte kränkas. Särskilt i länder där katolska kyrkan har en stark maktposition uppstår lätt en ohelig allians mellan kyrkan och den världsliga makten. Man slutar tänka och reflektera över vilka konsekvenser de regler man ställer upp får och det urartar till ett maktmissbruk som ställer till skada och kränker människovärdet istället för att bygga upp kärlekens civilisation.

Att alltid se en potentiella brottslingar i kvinnor som får missfall och missa att se att det finns en människa i nöd som behöver hjälp som tycks vara fallet i El Salvador är ett tydligt exempel på detta. Ett annat exempel på denna ensidighet där kyrkans regler får motsatt verkan till vad de är till för är vad jag för några år sedan hörde från min kollega Staffan Bergström som jobbade med mödrahälsovård i ett afrikanskt land. Kvinnor med missfall kom ofta in svårt blödande, och det fanns ont om material. En livräddande behandling kunde vara att lägga in en kondom som fylldes med vätska i underlivet för att stoppa blodflödet. Nunnorna på det katolska sjukhus där Staffan arbetade var så negativt inställda till kondomer att de vägrade att använda dem ens för detta livräddande syfte. Om de gjorde det skulle de kunna anklagas av sina överordnade för att främja preventivmedel. Jag antar att detta är mer än en vandringshistoria utan att det är sådant som förekommit vid mer än ett tillfälle. De flesta katolska hjälparbetare är givetvis mer förnuftiga än så.

Både tidigare påven Benedictus XVI med sin kärva teoretiska moralteologi och påve Franciskus med sin pastorala inriktning skulle fördöma dessa former av kontraproduktivt agerande. Påve Franciskus har ju betonat kyrkans pastorala uppgift i världen genom att beskriva henne mera som ett fältsjukhus med uppgift att förbinda de nödlidande än som en borg som kontrollerar och utesluter människor.  Poliserna som tog hand om Teodora del Carmen Vasquez där hon låg blödande på golvet var säkert också katoliker, kanske gick de i mässan varje söndag. I det läget hon befann sig i spelar det egentligen ingen roll om henens tillstånd berodde på en framkallad abort eller ofrivilligt missfall, hon var en människa i nöd som först behövde fältsjukhusets resurser. Sedan kan vi börja tala om lag och moral.

Jag skulle önska att Katolska kyrkan i El Salvador kraftfullt ställde sig på dessa kvinnors sida som nu blir föremål för godtycklig rättsskipning.

Vi har en kardinal i Sverige, vår biskop Anders Arborelius med makt och inflytande. Vi har ett kardinalskollegium som har en nyckelposition i den världsvida kyrkans ledarskap och där också El Salvadors av påve Franciskus nyss utsedde kardinal Gregorio Rosa Chavez ingår. Man önskar att dessa brännande frågor om kvinnors rätt och likabehandling kunde lyftas där. Det vore ett genombrott. Katolska kyrkan skall inte vara en del av problemet utan en del av lösningen.