Rohingas som syndabockar för människors irrationella rädsla gör att vi nu ser den största humanitära krisen i Ostasien sedan Vietnamkriget och Röda khmerernas folkmord

Påven har just inlett sin resa till Burma (Myanmar) och till Bangladesh.

Just nu ser vi en etnisk rensning av monumentala mått av den etniska minoriteten Rohingier där militären bränner byar, våldtar, dödar. Inför våra ögon utspelas återigen grova brott mot mänskligheten, vi påminns om Bosnien, Rwanda och andra tillfällen då folkgrupper fått agera syndabockar och drivits bort med andra etniska gruppers goda minne. Det är starka krafter, psykologiska mekanismer och grupprocesser som ställer folk mot folk och sätter humanitetens lagar ur spel. Och vissa vill aldrig försonas. hellre skriver man om historien än erkänner att man hade fel. Det finns fortfarande de bosnienserber som anser Ratko Mladić vara en hjälte och ingen kriksförbrytare.

Det är inte möjligt för påven att inte säga något om Rohingiernas situation under sin resa, samtidigt är det en balansgång. De kristna är i minoritet och också förföljda, och Rohingas ses som inkräktare och är avskydda. ”Jag tror påven vill uttala ett starkt budskap till försvar för Rohingyas, men han måste också vara orolig för vilka negativa konsekvenser detta kan få för de kristna som redan lider i Myanmar” säger katolske prästen Thomas Reese i en intervju med CNN.

Religiös fundamentalism interagerar i ökande grad med politiken i Myanmar och Bangladesh. Rohingierna är en folkgrupp som kommit i kläm, men vars lidande länge varit bortglömt. Militanta buddistmunkar som många bedömare tror är finansiellt uppbackade av Burmas militär driver rasistiska kampanjer mot dem i Myanmar. Den påstådda anklagelsen är att de muslimska rohingierna är ett hot mot landets buddhistiska kultur. När de nu till följd av våldtäkter, mördande, bäränning av deras byar tvingas fly till Bangladesh möts de inte bara av hänsynslösa människohandlare som försöker stjäla deras barn utan också av militant islamism som inte anser dem vara tillräckligt trogna muslimer.

Rohingas exodus är den största humanitära katastrofen i Asien sedan Vietnamkriget och Röda khmerernas folkmord i Kambodja. Det finns en utbredd rädsla i befolkningen för ett muslimskt övertagande i Myamar. Denna irrationella impuls leder till att rohinga-folket får rollen som syndabockar. Ärkebiskopen i Yangon, kardinal Charles Bo sammanfattar situationen:

 “Scapegoating — a concept popularized by the French philosopher, Rene Girard — is a process by which violent and frustrated societies with a deep sense of collective victimization channel their anger onto individuals or groups to smother their frustration.
The scapegoat is ‘sacrificed’ either through massacre or expulsion to the ‘desert’. Bosnia and Serbia, after long years of totalitarianism, went into a spiral of fratricidal genocide till the international community intervened.
The large-scale exodus of Rohingya may be seen as the ‘scapegoat’ sent to the desert (for the frustrations and anger felt by many in Myanmar).” [källa: La Croix 24 nov 2017]

Läs också tidigare blogginlägg av mig:

FN-generalen i Rwanda: In på bara huden fick han känna på världssamfundets oförmåga eller ovilja att gripa in

Peter Hocken: Att göra bot för historiens synder

Varför vill de som upprepar historien samtidigt förneka den?

 

 

Det här inlägget postades i Katolska kyrkan, Politik, Religion, Samhälle, Vatikanen och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s