Det har setts som lite insnöat och moralistiskt att ha synpunkter på pornografi och människors konsumtion av sådan. I den fria sexualitetens namn har det varit tabu att tala om hur det påverkar våra barn och framförallt om dess inverkan på beteenden som våld och kvinnoförtryck. Man har gärna lyft fram rapporter från forskare som säger att det inte finns några vetenskapliga belägg för samband mellan att tittas på porr och våldsbrottslighet. Dessa forskningsrapporter motsägs nu av alltfler rapporter som säger motsatsen, och sunda förnuftet säger att porren som visuellt medium är ett oerhört effektivt verktyg att mixtra med våra hjärnor, den berör våra djupaste drifter och triggar belöningssystem som frigör de mest primitiva sidorna av oss själva.

Sätt detta i relation till att grov våldsporr har våra barn tillgång till bara några klick bort i sina mobiltelefoner. Några fakta som Anna Bieniaszewski Sandberg tagit fram i sitt utmärkta dokument i Dagen 24 september:

– Snittåldern när de svenska barnen första gången kommer i kontakt med porr är 9 år

– Snittåldern då svenska barn (främst pojkar) börjar konsumera, dv.s. titta regelbundet på porr är 12,3 år.

• Dagligen: 10 procent
• Flera gånger i veckan: 25-30 procent
• Några gånger i månaden: drygt 25 procent
• Bland 16-åriga killar tittar drygt 70 procent minst en gång per vecka.
• 10 procent av dem är högkonsumenter.
• Högkonsumenterna tittar på våldsporr och BDSM-porr (sadomasochism) i större utsträckning än andra.

– Huvuddelen av porren idag är våldsam och brutal. I framställningarna finns ingen plats för samtycke och kvinnor reagerar positivt eller neutralt på övergrepp.

– Pornografin finns i dag i varje nioårings byxficka . Man googlar tre bokstäver och får upp en sida med filmer där morfar har sex med sitt barnbarn, läraren med sin elev, mamman med sin styvson och läkaren med sin patient.

Lägg till detta att barnens huvudsakliga sexualupplysning kommer från porren och att samhällets sexualupplysning går ut på att allt är tillåtet bara båda är överens, och att det inte behöver vara något samband mellan kärlek och sex.

Det är inte svårt att förstå att barnen blir förvirrade och behöver vägledning.

Den nya #metoo-debatten känns väldigt befriande, samtidigt som det är horribelt vilka avgrunder som avslöjas. Befriande därför att äntligen är det tillåtet att sätta ord på något som varit djupt problematiskt men tabubelagt att tala om. Jag förstår kvinnorna där, men även jag som man har haft detta på känn. Jag läste i en artikel att även många barn blir oroade av det som nu kommer fram, och samtalen till Bris ökar. Det är förstås inte bra att barn blir oroade, men som i all krishantering gäller att man måste se verkligheten och inte sopa den under mattan. Det är positivt att barnen blir oroade, för då är de inte helt fördärvade redan och det är möjligt med krishantering.

Men om inte vi vuxna förstår vad goda normer och moral är och beter oss svinaktigt, hur skall vi då kunna hjälpa våra barn? (Gör som vi vuxna säger, men ta inte efter vad vi gör!)

Vilken bild av sex och relationer får våra barn idag frågar sig Ulrica Stigberg, präst på Fryshuset som tillsammans med en medförfattare skrivit boken ”Visuell drog – om barn, unga och nätporr”.

Madeleine Sundell är jurist och nationell samordnare för Frälsningsarméns arbete mot människohandel och styrelsemedlem i barnrättsorganisationen Ecpat. Dagen intervjuade henne:

”Jag blir mörkrädd när jag hör hur högstadie- och gymnasieelever resonerar och när de berättar om vad de har varit med om. Vi vet att näst intill alla tonårskillar kollat på porr och att snittåldern för begynnande porrkonsumtion är cirka tolv år. Vad gör det med deras uppfattning om synen på sexliv när det första de kommer i kontakt med är sex med våldsamma inslag där ett nej från kvinnan inte accepteras utan bara syftar till att öka upphetsningen?

– Vi vet också vilka påtryckningar unga flickor utsätts för. Näthat förstås men också förslag från vänner – eller från män som luras – att visa upp sig med intima bilder eller tvingas utföra sexuella handlingar på nätet. Det som verkar oskyldigt kan snabbt övergå till en tillvaro där sex blir ett självskadebeteende med svåra följder för framtiden.”

Om människohandel och porrindustrin säger Madeleine:

– Människohandel är ingenting som uppstår av sig själv. Ska den kunna stoppas krävs ett helhetsgrepp där man vågar se alla underliggande faktorer – underminering av de mänskliga rättigheterna, mäns våld mot kvinnor, exploatering av människor i fattigdom, tillgången till vapen, droger och mycket annat – och angripa dem systematiskt. Men det är inget som står högst upp på dagordningen för något politiskt parti.

De som befinner sig mitt i denna verklighet vill självfallet legitimera vad de gör och slippa tala om de verkliga orsakerna – sådant som psykisk ohälsa, skuldsättning och drogberoende. Det är en överlevnadsstrategi för dem och inget att bli förvånad över. Men vad är det för bransch vi talar om? Vilka är de verkliga aktieinnehavarna? Det är den organiserade brottsligheten, inte de enskilda individerna som utnyttjas för att skapa vinsterna.

Vad kan vi då göra för att våra barn inte skall bli nästa generations sexköpare och förövare eller som kvinnor offer för denna destruktiva kultur? Madeleine Sundell:

Nyckeln heter klartext. Vi måste våga se problemen och lyfta upp den. Här är det många som har möjlighet att ta ansvar.

Skolan får inte nöja sig med att undervisa om sexlivets teknikaliteter utan behöver trycka mycket mer på värderingsfrågorna. Idrottsrörelsen kan motverka att machokulturen breder ut sig. Kyrkan har stora möjligheter i olika sammanhang att tala om en sund och värdefull människosyn. Föräldrar och vänner har självfallet den största betydelsen att påverka barn- och ungas framtid. Men det krävs mod att sätta sig in i vad som pågår och inte fastna i uppfattningen att det nog inte är så farligt.

Sluta tala om ”barnpornografi” som om det vore en genre bland andra. Det är ett sätt att förminska det oerhörda i att barn exploateras för att tillfredsställa vuxnas osunda begär. Vad det handlar om är ”dokumenterat sexuella övergrepp på barn”, ingenting annat.